Nu är vi för ett tag sedan hemkomna här från Malte-besök och hjälp mig vilken söt liten pojk! Han var det sötaste lilla barn jag sett i mina dagar och så liten att man knappt vågade klappa hans hud lite försiktigt av skräck att han skulle gå sönder vid beröring. Undrar om jag kommer att vara lika rädd med vårt barn? Känna mig lika klumpig, stor och LIVRÄDD... Förmodligen inte alls efter de första paniktimmarna. Det är ofattbart att vi också snart kommer att packa ihop en liten vän från BB och starta ett helt nytt liv, för så blir det väl. In i magin och mysbubblan. Om vi inte får ett kolikbarn vill säga. Eller en vattenskalle. Eller ett barn med gomspalt. Jag är orolig nu och min oro skojar jag bäst bort för att slippa bli sådär in i bänken rädd. En välskapt liten minimänniska önskar vi oss, tack.
Vi svängde även förbi det där huset idag för att reka och man kan väl säga att jag fallit som en fura. Jag kan inte förstå hur vi någonsin skulle kunna hitta ett mysigare eller finare hus någonsin i livet! Min entusiasm smittade av sig vilket resulterade i telefonsamtal till bank och mäklare och slutligen ett förhandsbud innan vi ens sett huset från insidan, jag vet, galet. Nu bubblar vi av spänning och nervositet här hemma och har i princip redan "flyttat in" och möblerat hela huset. Vi hoppas SÅ mycket. Jag skulle kunna ge min njure för det här huset och Andreas sin blindtarm. Ni hör ju vem som är mest angelägen i det här läget... Andreas är lite besviken över att vi saknar garage men det går ju att BYGGA försöker jag förklara.
Vi hoppas på att budet godkänns och att vi kan slippa eventuell budgivning och vi hoppas på besked snart. Typiskt att det kommer en massa helgdagar emellan, vi sitter ju som på nålar här hemma.
Nu ska jag försöka spänna av och inta soffläge med Råttan Råttansson och man, en alldeles perfekt onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar