Som för att plåga mig själv lite extra vägde jag mig igår mest för att få bekräftat bollkänslan. Det senaste har jag nämligen känt mig som en livs levande boll på 1,80 i diameter. Sjukt ohett.
Svart på vitt där har vi det, jag har aldrig någonsin varit så här fet. Jag har nu plockat på mig nästan 10 kilo under snart 17 veckors tid. Inte konstigt att jag känner mig som en boll, jag ÄR en boll.
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Inte redan?!
Imorse vaknade jag upp till telefontid med min läkare och det första jag ser på min telefons startsida är vädret och döm om min förvåning när den visade klarblå himmel och -1 grader! Uh. Det var riktigt kallt ovanför täcket men illamåendet tvingade mig upp och det snabbt.
Och visst stämde det med kylan. Bilrutan var preppad med is! Det är september, lite väl tidigt va? Snart är man där igen. Står tidig morgon och huttrande skrapar rutorna på en sur bil. Mysigt när man får vara inne och värma de raggsocksklädda fötterna framför brasan men mindre mysigt när man är trött och frusen omgiven av slask under en grå himmel.
Och visst stämde det med kylan. Bilrutan var preppad med is! Det är september, lite väl tidigt va? Snart är man där igen. Står tidig morgon och huttrande skrapar rutorna på en sur bil. Mysigt när man får vara inne och värma de raggsocksklädda fötterna framför brasan men mindre mysigt när man är trött och frusen omgiven av slask under en grå himmel.
tisdag 28 september 2010
Lägesrapport graviditetsvecka 16
Sådär nu har sexton veckor av denna mardrömlika graviditet gått. Om fyra veckor har jag gått hälften av tiden, alltså bara en evighet och lite till kvar till nedkomst.
Kroppsligt känner jag mig som muminmamman och döljer gärna magen i den mån det går eftersom jag mycket riktigt inte fått någon fin uppnosig mage utan snarare en trött ölmage. Jag är ständigt trött eftersom att jag knappt kan sova på nätterna för hjärtklappning, förlossningspanik och städigt illamående. Svarta ringar runt mina puffiga ögon möter mig i morgonspegeln var dag innan jag trött hänger mitt huvud över toalettringen och låter magen krampa färdigt för den gången. Jag sköljer min blödande mun och mina tårfyllda ögon med iskallt vatten och försöker tuffa till mig. Därefter följer dagens första utmaning, att hitta plagg i garderoben som passar min nya (förhoppningsvis tillfälliga) kropp. Mina bröst är så ömma att mina ögon tåras när BH:n tas av för kvällen, nåde den som nuddar av misstag! Ibland känner jag vår bebis där inne och hur han rör sig men inte ens det tar bort smärtan eller udden av negativismen jag bär på. Kanske blir jag en hemsk mamma, jag är livrädd för just det. Nästan ännu mer rädd för det än för att om dryga fem månader krysta ut en människoklump ur min lilla, lilla våffla. Det går åtminstone per automatik, men går det på automatik att börja älska en annan människa? Livrädd.
Mentalt sett är jag ett vrak (som ni säkert redan listat ut). När någon nu frågar mig hur jag mår har jag problem med att hålla tillbaks tårarna och helst av allt skulle jag vilja sövas ner resterande graviditetsveckor. Jag känner mig inte stark nog att arbeta samtidigt som jag vill och jag måste det för annars vet jag att jag kommer att må ännu sämre. Jag lider av ständigt dåligt samvete inför min man, mina vänner, min familj, mina arbetsgivare, mig själv, tanten i kassan på Hemköp och alla andra människor i hela världen. Jag vill kunna vara samma gamla vanliga ganska duktiga, glada och positiva jag men just nu tycks det omöjligt att få energin att räcka till det. Just nu är jag själv den där bittra människan som jag själv alltid avskytt. Helst av allt vill jag rymma men det är riktigt svårt att springa ifrån sin egen kropp, tro mig jag har försökt.
Kroppsligt känner jag mig som muminmamman och döljer gärna magen i den mån det går eftersom jag mycket riktigt inte fått någon fin uppnosig mage utan snarare en trött ölmage. Jag är ständigt trött eftersom att jag knappt kan sova på nätterna för hjärtklappning, förlossningspanik och städigt illamående. Svarta ringar runt mina puffiga ögon möter mig i morgonspegeln var dag innan jag trött hänger mitt huvud över toalettringen och låter magen krampa färdigt för den gången. Jag sköljer min blödande mun och mina tårfyllda ögon med iskallt vatten och försöker tuffa till mig. Därefter följer dagens första utmaning, att hitta plagg i garderoben som passar min nya (förhoppningsvis tillfälliga) kropp. Mina bröst är så ömma att mina ögon tåras när BH:n tas av för kvällen, nåde den som nuddar av misstag! Ibland känner jag vår bebis där inne och hur han rör sig men inte ens det tar bort smärtan eller udden av negativismen jag bär på. Kanske blir jag en hemsk mamma, jag är livrädd för just det. Nästan ännu mer rädd för det än för att om dryga fem månader krysta ut en människoklump ur min lilla, lilla våffla. Det går åtminstone per automatik, men går det på automatik att börja älska en annan människa? Livrädd.
Mentalt sett är jag ett vrak (som ni säkert redan listat ut). När någon nu frågar mig hur jag mår har jag problem med att hålla tillbaks tårarna och helst av allt skulle jag vilja sövas ner resterande graviditetsveckor. Jag känner mig inte stark nog att arbeta samtidigt som jag vill och jag måste det för annars vet jag att jag kommer att må ännu sämre. Jag lider av ständigt dåligt samvete inför min man, mina vänner, min familj, mina arbetsgivare, mig själv, tanten i kassan på Hemköp och alla andra människor i hela världen. Jag vill kunna vara samma gamla vanliga ganska duktiga, glada och positiva jag men just nu tycks det omöjligt att få energin att räcka till det. Just nu är jag själv den där bittra människan som jag själv alltid avskytt. Helst av allt vill jag rymma men det är riktigt svårt att springa ifrån sin egen kropp, tro mig jag har försökt.
måndag 27 september 2010
Igångkickning
Den här dagen fick minst sagt en riktigt usel start med ett envist illamående som inte ville försvinna men efter en helt fantastisk fisksoppelunch verkar det nu ha lugnat sig en smula och ingen är gladare än jag. Dessutom kommer min man att jobba på hemmaplan (eller i alla fall pendlingbart avstånd) denna veckan. Veckan kunde helt klart börjat sämre, trots ihållande hälsoproblem.
Funderar nu över kvällens middag, vad ska vi fira måndagen med? Tips mottages tacksamt!
Funderar nu över kvällens middag, vad ska vi fira måndagen med? Tips mottages tacksamt!
söndag 26 september 2010
Söndagsmelankoli
Varje söndag vilar ett litet mörkt moln över våra huvuden här hemma, vardagen kryper sig åter på och vi fokuserar på att försöka glömma. Istället brukar vi lyxa till det med att sova ut, mysa länge och sedan äta lyxfrukost (hotellfrukost ofc) i någon timme. Vid lunch brukar morgonmyset ebba ut och vi åker och handlar till söndagsmiddagen. Idag blir det klassikern potatisgratäng med stek och sås och så kommer "vår bror" på besök till det. Måste, måste passa på att mysa innan det blir måndag. Alltid samma söndagsångest som man försöker blunda för...
fredag 24 september 2010
Världens bästa man
Igår kom Andreas hem efter jobbveckan och i hans tröja prasslade det till ordentligt när jag gav honom en bamsekram så fort han kommit innanför dörren. Han trasslar upp ett blått litet paket och räcker fram till mig. Vad som var där i?
En alldeles egen HTC Wildfire!!! Han är FANTASTISK min man. Jag blev så galet överraskad och glad att jag fällde en liten tår. Mina sömnlösa nätter och rastlösa stunder är räddade!
En alldeles egen HTC Wildfire!!! Han är FANTASTISK min man. Jag blev så galet överraskad och glad att jag fällde en liten tår. Mina sömnlösa nätter och rastlösa stunder är räddade!
Happy Friday!
Ingen dag i veckan kan man vara gladare än denna dag, med hela helgen framför fötterna kan man inte annat än att njuta! Idag är det konferens för min man och jag har zero plans. Skulle kunna tänka mig att ta en fika med någon vän vid 14-tiden om jag hittar någon frivillig?
Imorgon drar vi på kräftskiva i Göteborg och kvällen behöver jag till återhämtning och städ inför ganska fullspäckad helg. Ja.
Hur ser er helg ut? Tell me friends.
Imorgon drar vi på kräftskiva i Göteborg och kvällen behöver jag till återhämtning och städ inför ganska fullspäckad helg. Ja.
Hur ser er helg ut? Tell me friends.
torsdag 23 september 2010
Mormor
Igår sket sig dagens mål och istället för att städa så hittades jag vid mormors köksbord med en äpplekaka i munnen. Vissa dagar måste man få fela, jag avslutade i alla fall kvällen med att stupa ner i en renbäddad säng så något vettigt hann jag minsann med.
Mormor hade ett problem igår, hon hade fått stopp i sin tvättmaskin och badrummet ville svämma över. Vid rensning trodde vi först att det var en näsduk som ställt till det i filtret men nej nej sa mormor bestämt och konstaterade att det måste vart ett trosskydd som blivit kvar i ett par byxor och hamnat i maskinen. Gött tänkte jag och slutade genast tugga på äpplekakan jag hade i munnen. Ingen är känsligare än jag just nu vad gäller äckligheter, mat eller allt förresten. Men enligt mormor var det minsann inget äckligt för hon duschar fortfarande varenda morgon även fast hon fyllt 85 år och det är inte många i hennes ålder som gör tydlgen. Hennes granne tycker det räcker gott att duscha till helgen.
Min mormor är en mycket rolig figur, sällan skrattar jag så gott som när jag umgås med henne.
Mormor hade ett problem igår, hon hade fått stopp i sin tvättmaskin och badrummet ville svämma över. Vid rensning trodde vi först att det var en näsduk som ställt till det i filtret men nej nej sa mormor bestämt och konstaterade att det måste vart ett trosskydd som blivit kvar i ett par byxor och hamnat i maskinen. Gött tänkte jag och slutade genast tugga på äpplekakan jag hade i munnen. Ingen är känsligare än jag just nu vad gäller äckligheter, mat eller allt förresten. Men enligt mormor var det minsann inget äckligt för hon duschar fortfarande varenda morgon även fast hon fyllt 85 år och det är inte många i hennes ålder som gör tydlgen. Hennes granne tycker det räcker gott att duscha till helgen.
Min mormor är en mycket rolig figur, sällan skrattar jag så gott som när jag umgås med henne.
onsdag 22 september 2010
News
Kanske blir det lättare för mig att hålla reda på veckor, månader och allt annat nytt man ska hålla koll på med min nya gadget till höger. Jag ger det ett försök i alla fall. Vad tycker ni?
Ps. Visst är det ball att mitt barn redan kan titta på oss och vinka? Übersnabb i utvecklingen, vårt lilla underbarn.
Ps. Visst är det ball att mitt barn redan kan titta på oss och vinka? Übersnabb i utvecklingen, vårt lilla underbarn.
måndag 20 september 2010
Hemska dag
Vilken dag. Det börjar med att jag måste vakna till att Andreas åker för fyra dagars jobb tre timmar bort samt två akuta kräksbesök på toaletten. Gråt och svaghet. Klockan var då cirka halv sju och efter det kunde jag inte somna om en sekund på grund av illamåendets morgonstyrka.
Jag går ut till bilen, vår NYA bil och vrider om nyckeln men får noll gensvar. Batteriet är urladdat för "det är ju så mycket elektronik på nya bilar så de får inte stå stilla". En snäll kollega hämtar mig där jag väntar i regn och grön mask (inte bokstavligen, men jag kände mig sådan av allt illamående). Då slår det mig att jag ska till tandläkaren just idag när jag är billös, toppen. Snälla mamma slänger sig i bilen och kör mig till tandis där jag inser att det kommer bli en stor utmaning för mig att ligga med öppen mun full av fingrar och verktyg i min status. Mitt besök får därför inledas med att jag informerar tandläkaren om mitt illamående och min önskan om en "snabbt och smidigt" besök just idag eftersom att det kan hända att jag spyr ner henne annars. Fyrtio minuter senare skuttade (nåja) jag ur stolen med noll hål och polerade tänder överlycklig över att inte ha behövt att kräkas i spannen bredvid.
Nu ska jag bara hitta assistens med projekt startkablar och byta batteri på bilen och sedan ska jag skita fullständigt i diskberget hemma och iställlet njuta lite av den här hittills hemska dagen hemma hos Sara med fika och gravidsnack. Hon brukar påminna mig om att det finns fördelar med det här att må illa och bli tjock, tur att jag har henne.
Jag går ut till bilen, vår NYA bil och vrider om nyckeln men får noll gensvar. Batteriet är urladdat för "det är ju så mycket elektronik på nya bilar så de får inte stå stilla". En snäll kollega hämtar mig där jag väntar i regn och grön mask (inte bokstavligen, men jag kände mig sådan av allt illamående). Då slår det mig att jag ska till tandläkaren just idag när jag är billös, toppen. Snälla mamma slänger sig i bilen och kör mig till tandis där jag inser att det kommer bli en stor utmaning för mig att ligga med öppen mun full av fingrar och verktyg i min status. Mitt besök får därför inledas med att jag informerar tandläkaren om mitt illamående och min önskan om en "snabbt och smidigt" besök just idag eftersom att det kan hända att jag spyr ner henne annars. Fyrtio minuter senare skuttade (nåja) jag ur stolen med noll hål och polerade tänder överlycklig över att inte ha behövt att kräkas i spannen bredvid.
Nu ska jag bara hitta assistens med projekt startkablar och byta batteri på bilen och sedan ska jag skita fullständigt i diskberget hemma och iställlet njuta lite av den här hittills hemska dagen hemma hos Sara med fika och gravidsnack. Hon brukar påminna mig om att det finns fördelar med det här att må illa och bli tjock, tur att jag har henne.
fredag 17 september 2010
Fredag hos mig
Vilken skitvecka det har varit rent ut sagt. Idag har jag mått lite bättre men är alldeles skakis efter gårdagen som också lämnade magen tom. Just nu är jag inne i ytterligare ett illamåendestim men hoppas på att kunna häva det.
Vilka fantastiska vänner jag har ändå som överraskande knackar på dörren vid lunch med en pepp-present när jag ligger och vrider mig i soffan. Det blev en kopp te och lite skratt på det innan Sara och Karro gick på helgäventyr, tack kära vänner för att ni förgyllde min dag!
Nu ska vi försöka äta något här, snart. Kan bli spännande.
Vilka fantastiska vänner jag har ändå som överraskande knackar på dörren vid lunch med en pepp-present när jag ligger och vrider mig i soffan. Det blev en kopp te och lite skratt på det innan Sara och Karro gick på helgäventyr, tack kära vänner för att ni förgyllde min dag!
Nu ska vi försöka äta något här, snart. Kan bli spännande.
torsdag 16 september 2010
Världens bästa pappa
Inte mår jag bättre idag inte, illamåendet och huvudvärken i kombination gör mig i princip orörlig men jag är ändå hur glad som helst. Anledningen? Torsdag.
Min fantastiska pappa handlade åt mig precis eftersom att det är en omöjlighet för mig att ta mig utanför dörren idag. En Sodastream (som jag längtat!), fläskfilé, delikatesspotatis som jag tänkte rosta i ugnen lagom tills mannen kommer hem och en fin sallad och lite sås till det. Utan pappa hade det blivit torrt på matfronten här idag, förmodligen något med ägg, snabbmakaroner och mjölk för det var det enda som fanns hemma innan han kom och räddade mig. Vilken guldfamilj jag har, vet inte vad jag hade gjort utan dem. Mitt mål nu är att orka laga mat, tro mig det är en utmaning utan dess like i detta skicket.
Min fantastiska pappa handlade åt mig precis eftersom att det är en omöjlighet för mig att ta mig utanför dörren idag. En Sodastream (som jag längtat!), fläskfilé, delikatesspotatis som jag tänkte rosta i ugnen lagom tills mannen kommer hem och en fin sallad och lite sås till det. Utan pappa hade det blivit torrt på matfronten här idag, förmodligen något med ägg, snabbmakaroner och mjölk för det var det enda som fanns hemma innan han kom och räddade mig. Vilken guldfamilj jag har, vet inte vad jag hade gjort utan dem. Mitt mål nu är att orka laga mat, tro mig det är en utmaning utan dess like i detta skicket.
onsdag 15 september 2010
Bad day
Idag har jag inte fått behålla någon mat alls och jag är helt skakis i kroppen. Alltså denna bebisen hinner väl ta knäcken på mig innan den är ute. Tacka vet jag underbara vänner. Fina Lew kom med kärlek och middag efter hon slutat jobbet och det var precis vad jag behövde ikväll, snicksnack med bästis kan förgylla vilken dag som helst.
Nu blir det Idol och snart är det torsdag. Det betyder slut på vardagsslentrian och ensamhet, som jag längtar efter min man. Galet.
Nu blir det Idol och snart är det torsdag. Det betyder slut på vardagsslentrian och ensamhet, som jag längtar efter min man. Galet.
Jag o Tuppen
Två mornar i rad har jag vaknat långt innan klockan ringt och legat i sängen och vridit mig utan förmåga att somna om. Jag som är världens mest morgontrötta människa? Jag förstår ingenting. Idag gav jag upp och kollar nu Nyhetsmorgon med ett glas juice och nybakat bröd till frukost, helt okej faktiskt.
tisdag 14 september 2010
Mr Kitchen Aid and Me
Snart kommer mamma hit och jag har försökt sopa under dammråttorna under soffan sålänge. Imorgon MÅSTE jag städa, att det ska vara så svårt att orka nu för tiden. Nu alstrar jag energi i soffan med en kokt majskolv för att kunna baka loss hela kvällen. Bröd och muffins ska det bli och ni kan ge er på att allt ska provsmakas mycket noga!
måndag 13 september 2010
Jag andas!
Att landa i vardagen efter en sån här fantastisk helg känns helt okej faktiskt. Säröhus var helt amazing, avkoppling och lyxkänsla till tusen. Min hud är så skrubbad att jag tror att jag tappat ett kilo under helgen och jag känner mig som en väldoftande jättebaby. Vår härliga svit var nästan det bästa av allt med jacuzzi och tonade fönsterglas ut mot den härliga trädgården och vi ville knappt lämna den någonsin, knappt ens för spa:et en trappa ner.
Den här helgen slår nästan allt tror jag, jag har sällan känt mig mer avkopplad samtidigt som jag aldrig varit kärare än nu.
Den här helgen slår nästan allt tror jag, jag har sällan känt mig mer avkopplad samtidigt som jag aldrig varit kärare än nu.
fredag 10 september 2010
Det går liksom åt fel håll
Alltså, de här besöken hos barnmorskan som ska vara något positivt har inte blivit så för min del. Även om min barnmorska är alldeles underbar, söt och snäll så kommer hon sällan med goda besked.
Todays news är att jag pressar mig själv för hårt och att jag egentligen mår för dåligt för att jobba så mycket som jag gör. Nu är jag sjukskriven 50% på hennes ordination och jag har redan gå-hemma-ångest. Okej, jag mår illa. Riktigt illa. Okej, riktigt ap-illa för att vara ärlig och min kropps funktioner tycks upphöra mer och mer för var dag som går men att sitta hemma och sticka grytlappar är inte min melodi. Jag är van vid att jobba och jag vill jobba. Och pengar, jag behöver känna att jag tjänar mina pengar och att jag är behövd på min arbetsplats. Men nu, två veckor av stillhet TILL ATT BÖRJA MED. Måste tänka om och tänka rätt, det är för babys skull. Vår lille efterlängtade krabat även om det just nu är mycket svårt att fatta att vi faktiskt längtat efter detta...
Todays news är att jag pressar mig själv för hårt och att jag egentligen mår för dåligt för att jobba så mycket som jag gör. Nu är jag sjukskriven 50% på hennes ordination och jag har redan gå-hemma-ångest. Okej, jag mår illa. Riktigt illa. Okej, riktigt ap-illa för att vara ärlig och min kropps funktioner tycks upphöra mer och mer för var dag som går men att sitta hemma och sticka grytlappar är inte min melodi. Jag är van vid att jobba och jag vill jobba. Och pengar, jag behöver känna att jag tjänar mina pengar och att jag är behövd på min arbetsplats. Men nu, två veckor av stillhet TILL ATT BÖRJA MED. Måste tänka om och tänka rätt, det är för babys skull. Vår lille efterlängtade krabat även om det just nu är mycket svårt att fatta att vi faktiskt längtat efter detta...
torsdag 9 september 2010
Äntligen torsdag!
Jag blir tokig på denna saknad. Varje vecka samma visa. Men nu är torsdagen här och jag trippar runt här hemma och tänder ljus medans jag väntar. Jag vet att jag snart hör porten där nere öppnas och hans steg på väg hit till mig. När vi pussats klart har jag köttfärslimpa, potatis, kokta morötter, broccoli och gräddsås klart att avnjutas. Vänta nu tror jag... JA!
tisdag 7 september 2010
måndag 6 september 2010
Herr & Fru
Sent inatt landade vi i vårt hem efter en helt underbar vecka på "Farmen-gården" på Gotland. Jag tänker inte försöka beskriva vårt bröllop för det känns liksom omöjligt. Våra familjer och vänner gjorde vår bröllopsdag helt oförglömlig och alldeles, alldeles underbar. Kanske lägger jag upp lite bilder senare.
Alltså, vi hade inte kunnat önska oss något mer av den här veckan. Jag lever i ett enormt lyckorus och är så glad över att äntligen få vara världens grymmaste killes fru.
Alltså, vi hade inte kunnat önska oss något mer av den här veckan. Jag lever i ett enormt lyckorus och är så glad över att äntligen få vara världens grymmaste killes fru.
torsdag 2 september 2010
Det börjar närma sig
Nu börjar huset att fyllas på här, fler och fler droppar in och vi börjar närma oss bröllopet. Mina nerver börjar seriöst att sättas på prov nu. Idag är det mycket som ska fixas, vi tjejer ska in till Visby för ärenden där och killarna ska forsla hem alkoholen till gården.
Hoppas på lite fint väder nu också bara.
Hoppas på lite fint väder nu också bara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)