Ringmjuren

Efter en fantastisk möhippa i fredags drog vi till Gotland och nu är vi här på drömgården med stort D (eller G eller hur man än vill se det). Jag längtar tills inatt då Lew och Pete anländer, det ska bli så mysigt när gården börjar fyllas på människor.
Nu bär det av till grannbyn för att scanna butiksutbudet, att åka till Visby varje gång man behöver handla kanske är onödigt. Måste kolla upp.

Hämnden är ljuv

Det trillar in ett mms på min telefon från Andreas bestman på Andreas halvnaken mitt på avenyn i Göteborg med ett bajspapper utstickandes från kalsongen. Andreas bestman som planerat sexan är ogift, jag fattar inte hur han vågar. Det kommer att bli payback big time.
Tidigare satte de min blivande man i en båt en bit från kajen och sålde ägg och tomater till förbigående som därefter fick kasta dessa på honom. *Träffa inte, träffa inte* Alltså, jag har seriöst ont i hjärtat här hemma!
Jag saknar Andreas så otroligt mycket nu och vill börja badda hans panna omgående, ligga jättenära när han kommer hem frusen och värma för att sedan fixa en riktig lyxfrukost på sängen till honom hur sent han än vill. Jag hoppas verkligen att han har kul och inte lider av skam allt för mycket för att kunna njuta...

Snart blir det fredagsmys

Hur firar ni fredag idag? Hemma hos oss firade vi faktiskt redan igår eftersom att Andreas kidnappades imorse för sin svensexa, stackaren.
Kräftor, räkor och alla tillbehör man kan önska sig fyllde bordet igår så idag känner jag knappt ens för att äta faktiskt. Kanske bullar jag upp med en hemgjord våffelstrut med gammeldags vaniljglass framför någon risig romantisk komedi later on. Gärna tillsammans med en god vän förstås, jag känner mig lite på det humöret (inte-vara-ensam-humöret ni vet).
Vi får se vart fredagen tar oss vänner. Och så skänker vi Andreas en styrkande tanke, stackaren kommer bli alldeles tagen av dagens händelser. Jag är redo att pyssla om imorgon, han kommer vara så värd det.

Case closed

Ibland så lönar det sig att vara den där bitterf****n som är allas mardröm. Andreas var den imorse när han som sagt stod och inväntade att smeden skulle öppna butiken. Han ifrågasatte deras proffessionalism och han fick ett hängande huvud till svar. Smeden själv skämdes så till den milda grad att han själv sa att han inte kunde titta Andreas i ögonen. Han sa att detta aldrig någonsin inträffat tidigare och höll med om att det inte var acceptabelt. Andreas vägrade lämna butiken innan allt stod rätt till med ringarna och smeden fick hämta honom en stol (haha) för det skulle ta en stund men inte en sekund tvekade han eller ifrågasatte Andreas. Han förstod. En halvtimma senare med tre färdiga ringar brände Andreas hem igen på toppenhumör. Med sig hem till mig hade han ett par underbara örhängen i guld och kristall till vår bröllopsdag. Tydligen hade Andreas fått gå loss i butiken och valt någon form av kompensation för ringproblemen och som den fantastiska kille han är väljer han dessa till mig. Jag får ont i hjärtat!
Ibland är det liksom okej när det krånglar lite för det blir så fint ändå i slutändan.

The New Hair

Ovant? Ja. Älskar´t? Ja.

Driver någon med mig?

Medans jag satt hos frisören tryggt ovetandes fick Andreas hemleverans av våra ringar. Då tycker man ju att det i princip är omöjligt att det blir fel IGEN, men tyvärr. Det står nu visserligen Andreas i båda mina ringar men tror ni inte att de har satt vårt förlovningsdatum i båda mina ringar nu? De har alltså tagit bort vigseldatumet i min vigselring och satt dit förlovningsdatumet istället vilket självklart bara ska stå i förlovningsringen. GAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH. Jag sliter mitt hår här! Nej, det gör jag inte för jag har precis förlängt mitt hår och jag behandlar det nu som den mest ömtåliga lilla baby. Men jag skulle kunna slita mitt hår så arg är jag. Imorgon när guldsmeden öppnar butiken så möts de av min mycket upprörda fästman hängandes på låset som förklarar vart skåpet ska stå och han lämnar inte butiken innan allt står rätt till och ringarna är klappade och klara.

Mitt-i-veckan

Lite roligt att läsa inlägget nedan och inte ens jag själv kan uttyda det. Jag var så ARG igår! Något som var riktigt bra var ju att klänningen satt som en smäck efter sista justeringen, jag är supernöjd med den. Det enda jag önskar egentligen är väl några kilo minus... Men det får bli bra ändå.
Jag fortsätter att bocka av punkter på min lista. Idag ser jag fram emot hårförlängningen. Innan dess lunch med Lew och efter det ska jag kura under min fluffiga filt framför en film, kan man göra något annat i detta vädret? Jag hoppas det värsta hinner blåsa undan på en vecka och att sommaren kommer tillbaks om så bara för en dag. Please.

Carolina HJÄRTA Anders

Idag skulle vi hämta våra ringar hos guldsmeden. Anledningen till att jag ville hämta ringarna så pass tidigt var att jag fick en klump i magen då jag var hos dem senast. Vi hade då bokat en tid då jag skulle prova ut fattningen på en av mina ringar för diamanten. Väl där hade de på två och en halv vecka GLÖMT sätta i fattningen. Eftersom jag lagt 40 minuters enkel bilresa på det här besöket vägrade jag åka innan de fixat fattningen åt mig. Vet ni då hur lång tid det tar att sätta i den? 30 minuter och de gjorde det på studs, det hade jag alltså väntat i 2,5 vecka på?
Som ni förstår var jag förväntansfull men lite tveksam till dagens möte och därför ville jag hämta våra ringar i god tid. Ringarna var perfekta, det var de verkligen. Förutom en enda liten detalj. I mina ringar stod namnet Anders och inte Andreas som jag tydligt dikterat och skrivit i versaler på smedens beskrivning under vårt senaste möte.
Alltså man kan bli trött för mindre. Jag blev riktigt, riktigt trött och imorgon kör smeden hem ringarna till oss personligen efter att de blivit ordentligt graverade med RÄTT namn i. Jag vägrade post, hade ju vart skönt om de skulle tappas bort där med några dagar innan bröllopet?
Jag tycker det är riktigt bedrövligt med såna här slarvfel när det kommer till så här stora och viktiga saker, de borde väl ha vana och koll tycker man? Speciellt när det gäller så mycket pengar! Jisses, det är minst en månadsinkomst för gemene man vi snackar om, jag vet visserligen inte hur det är i guldsmedsmått mätt men jag gissar att det inte är småsten för dem eller?
Ni hör Bridezilla är på ingång. Men är det konstigt att man blir irriterad yo? Jag säger som morfar alltid sa; Det går inte att lita på en enda levande människa.

På vår önskelista

Gråter en smula.

Veckoschema

På söndag alltså om mindre än en vecka, åker vi till Gotland och mot skumpa och härliga solnedgångar. Innan dess skulle man kunna tänka sig att det är några saker som ska fixas. Några? Pyttsan. Jag vet knappt hur jag ska klara av den här veckan utan att klona mig själv.

*Klänning ska provas för sista gången, eventuellt ändras och provas igen. Hämtas.
*Ringar ska slutprovas, ev. ändras. Hämtas.
*Lämna/hämta wedding stuf (dekorationer, kamera and so on) hos mam och pap.
*Hårförlängning (JIPPIE).
*Systembolaget (på Gotland? Beställ, kolla sortiment).
*Packa! Dekorationer, kläder, skor, smink (köp Natural Pink blush), hårprodukter (köp saltvattensprej!).
*Glöm INGET som inte kan köpas på Göööuutland, dvs glöm ingenting annars är vi körda.
*Hämta ut medicin.
*Klipptid till my becoming.
*Vigselprogram och bordsplaceringar ska tryckas.
*Ny bil ska köpas och hämtas (vi ska bara komma överens om vilken. Och hitta den perfekta). Under INGA omständigheter åker vi utanför kommunen i min skrotbil i alla fall.

Sedan jobbar jag ju heltid on top. Min puls är lite för hög för mitt eget bästa idag men allt eftersom vi kan beta av punkter på listan kommer det att kännas bättre, såklart. Jag längtar efter kvalletid med Lew och goda middagar tillsammans med nära och kära. Jag kan omöjligt fatta att vi snart är där!

1735 kr fattigare

Smink är bra billigt ändå!

Bridezilla

Varje dag är det något MÅSTE, idag bär det av till Make Up Store för sminkkurs och om jag känner mig själv rätt blir det en ordentlig påfyllning av sminkväskan. Eftersom att vi gifter oss mitt-ute-i-ingenstans känns det som om jag måste kunna göra mig iordning på egen hand och med min maid of honors hjälp såklart.
Tänkte även ragga upp någon fin present till mamma idag som är helt amazing som hjälper mig otroligt mycket nu när jag inte orkar göra allt själv. Hon blir inte ens liiite sur när jag lackar ur på småskaer som världens bridezilla. Hon är värd något riktigt fint, tro mig.

Finn ett rätt

Stassa

Om en halvtimme borrar jag ner mig i frisörstolen och reser mig inte därifrån förrän my wedding colour är faktum! Det lömska är att jag inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det... Men det reder sig. Idag färg och om en vecka FÖRLÄNGNING! Som jag längtat, känner mig nästan levande här ju. Mycket obekant.
När jag kommer hem från frissan väntar en påse med nybakta bullar där, ikväll firar vi. Alltså, vi har så mycket att fira nu. Ibland så rullar livet bara på som det gör nu, det är en helt otrolig känsla! Imorgon firar vi igen, något ännu större. Livet är bra häftigt även om man glömmer det ibland. Jag måste lära mig att inte glömma.

On and on

Äntligen börjar jag känna den, livsgnistan börjar komma tillbaks till mig efter en tid som känns såååå lång. Det gör mig så lycklig att jag vet inte vad!
Jag sitter på jobbet men studsar nästan på stolen av all härlig energi och så längtar jag. Om två och en halv vecka blir jag fru. Fru! Vårt liv tillsammans kommer att få en riktig rivstart och det går inte att låta bli att älska. Nu kör vi nedräkning till början på något nytt, vårt gemensamma liv.
Det är mycket bröllopsbestyr nu, igår mätte vi upp min klänning, på torsdag är det klipp och färg, på fredag kurs för sminkning och så fortsätter det men snart släpper vi planering och stress för vila och njutning som man och fru, aaahhh.

Todays to-do:s

Jag är inte i fas än men snart mina vänner. Hur som helst är jag sjukt stolt över att ha fixat dagens uppdrag utan att ha dött, vigselringen är nu provad och godkänd! Jag fullkomligt älskar den och kan inte riktigt fatta att den kommer sitta där om ungefär tre veckor. Bättre ändå är han som kommer sitta bredvid mig resten av livet, ganska ordentligt mycket bättre. Om ni visste vad han gör för mig i mitt urlakade tillstånd, jag hade inte överlevt denna tiden utan honom vid min sida. Men vi ser ljuset nu, i alla fall en liten strimma. Snart lever vi igen!

Gah! Tööönt!

Jag fullkomligt HATAR folk som säger Halloj! Hur kan man vilja lägga det ordet i sin mun? Helt ofattbart. Dagens irritation, helt klart.

Stånk och stön

Idag skulle jag börjat jobba efter semestern men inte då. Jag har förblivit liggandes i sängen/soffan hela dagen. Min kropp är långt ifrån i schack men jag hoppas på att snart vara på benen igen med små rosor på kinderna och med mer livslust än någonsin!
Snart, snart, snart...