Det våras!

Tredagarsfeber hade Stina! Första barnsjukdomen avhandlad, lika bra så ;-). Dagarna går fort här och vi är ganska duktiga på att fylla dem. Mycket häng med härliga vänner och barn. Fokus nu har vi lagt på vår lilla trädgård här ute där vi satt häck och en sandlåda till busfröet. Plantering pågår och jag vet inte vad jag blivit men jag längtar dit ut? Jag syr, bakar och planterar. Till helgen ska jag måla om utemöbeln. Tro inte att jag är någon perfect mom nu för alla projekt genomförs med stress under de få timmar (..eller timme) Stina sover under dagen, när hon lägger sig på kvällen är jag så trött att jag är illamående så då blir det inte mycket gjort. Ja, Andreas resejobbar än och det tär på mig fysiskt men annars funkar det fint. Vad gör ni nu? Är ni med mig än eller? Även om jag är mammifierad och torrare än innan?

Påskpisk

Regnet piskar ner utanför medan jag myser med en kaffe under en stor kofta. Familjen sover fortfarande på andra våning men idag steg jag upp tidigt. Min lilla gosing har inte varit frisk under påsken utan hon har dragits med hög feber stackarn. Jag är orolig och kan inte sova. Kanske är det urinvägsinfektion igen men vem vet. Jag längtar så tills den dagen då Stina kan tala om för mig var hon har ont. Nu är jag så hjälplös och oron är total. Att aldrig veta någonting. Om några timmar åker vi till jouren och jag har laddat med Stinas favoritgodis, russin. Hon gillar inte läkaren något vidare.
I övrigt har vi haft en mysig påsk på hemmaplan. Mycket godis, god mat och lite vin. Tiden går så fort när vi är lediga tillsammans bara, redan imorgon börjar Andreas jobba igen. Hoppas att solen tittar fram snart igen och att Stina piggnar till så att vi kan besöka sandlådan. Det är utan tvekan favorit-hänget just nu och jag längtar dit jag med. Pigg, glad dotter som är frisk. Snart. Hoppashoppas.

Vårkänsla

Efter en veckas sol, fågelkvitter och kaffe i solen bubblar det lite i kroppen. Allt det där som blir begravt någon gång i oktober väcks till liv nu och...jag vet inte hur jag ska säga. Men blir inte vi alla lite uppfyllda av något vid den här tiden? Något härligt. Det känns liksom lite finare idag än samma måndag för en månad sedan.
Nu börjar Stina vakna till liv i vagnen och det är dags för mig att fixa middagen men vi hörs vänner, snart!

Oh monday

Inväntar mysbesök här och passar på att ta igen mig på soffan. Mamma är ute och går med Stina, jag försökte men fick avbryta. Min rygg är bättre men långt ifrån bra. Det stressar mig. Jag vill så gärna kunna göra saker. Enkla saker som att gå och handla är inte att tänka på än, det tynger mig. Idag har Andreas börjat jobba igen efter att ha varit ledig i tre veckor och jag längtar SÅ tills att han är hemma igen.
Jag är glad att vi får lite besök idag för att tränga bort måndagskänslan, inte min favoritdag.

Ryggskott och ont i hjärtat

Imorse slog det till och rätt som det var kunde jag knappt röra mig längre. Ryggskottet. Tydligen en akut inflammation i ryggen och vila är det enda botemedlet. Den här dagen har vart den tyngsta på så länge jag kan minnas. Att se min underbara lilla dotter gråta och vilja komma upp i min famn men att inte kunna ta emot henne - det är smärta. Imorgon ska jag till ryggläkaren, såhär kan vi inte ha det. Tungt idag.

Dan före dan före dopparedan

I år känns julen sådär magisk som den gjorde för längesedan. När jag var en liten tjej. Jag tror att det är Stinas förtjänst. Vår lilla elvisp som vänt tillvaron upp och ner. Imorgon får hon träffa tomten för första gången och jag kan knappt berga mig! Glöden i hennes ögon, precis som när jag var en liten tjej.
Och många klappar blir det. Det har tomten skvallrat om!

Sjukvecka

Nu har vi snart genomlidit vår första sjukvecka här hemma. Eller lidit, egentligen har vi haft det riktigt mysigt. Men lite sällskap hade ju inte skadat, det blir ju lite ensamt för vem vill låta sitt barn umgås med ett annat dunderförkylt barn?
Allt började i söndags med snorig näsa och på bara ett ögonblick fylldes hela lillans kropp av utslag, riktigt obehagligt. Efter besök på jouren och med infon om att virus kan te sig så på små barn var det bara att vila ut den onda bakterien. Nja, inte riktigt för först hade vi kalas för Andreas för gästerna vågade sig hit trots sjukdomen i hemmet!
Ibland är det nog bra att ta ut såna här viloveckor och bara känna. Rutiner sätter sig lite hårdare och jag vill nästan tro att Stina börjar bli vän med sin egen säng som stått orörd tills för någon vecka sedan. Allt ont har något gott med sig?