Akupunktur

Igår sjukskrevs jag i tre veckor på fulltid. Jag måste andas menar barnmorskan på. Under min lediga tid går jag på intensiv akupunktur för att lindra illamåendet, om det fungerar vet jag dock inte än. Om en timme blir det nålar innan jag och mamma tar en sväng till Varberg. Mysfika och slötitt på mellandagsrean tänker vi oss. Häpp nu måste jag servera frukost till min nyvakna buskisse!

Mellandagsrea-syndromet

Det är så lätt att ge sig ut för att fynda i mellandagarna. Man är alldeles stinn i kroppen av all julmat och kan inte bärga sig inför att få springa runt i affärerna när man mest suttit stilla och tryckt i sig mat i flera dagars tid. Så tänkte vi idag och åkte in till stan, kanske man hittar något litet kul?
Hemkomna är vi nu med en splirrans Nespressomaskin som givetvis inte var med på rean och en vinterjacka till mig som magen får plats i (jippie!) samt ett par skinnhandskar som inte var det minsta nedsatta i pris de heller. Pju vad butikerna tjänar på puckon som oss. Men lyckliga är vi när vi nu blickar mot kvälls-cappuccinon som snart är i hamn. Mycket lyckliga!

god jul!

Familjen sover fortfarande medans jag ligger vaken med sparkande bebis i magen och njuter av julaftons gryning. Vill bara önska er en riktigt fin jul innan jag tassar upp och hänger upp mannens strumpa. Många kramar till er!

Nu kommer julen!

Nu går vi in för mystider vänner! Jag älskar julen och ser fram emot en massa familjemys och ledighet för att inte tala om vår årliga engelska julmiddag. ÅH KALKON KOM TILL MAMA! I år skippar jag dock det goda rödvinet och kör fullt ut på julmust vilket inte heller är så dumt.
Idag jobbade jag mina sista timmar på ett par veckor. Nya rön från barnmorskan, jag MÅSTE lära mig att slappa, kanske mår jag bättre då. Det i kombination med intensiv akupunktur testas inom de närmsta två veckorna men det först efter julhelgen. Först: Slappa.
Nu laddar jag och Råttan för att träffa vår fina Lew som borde anlända om en timme eller så, en av oss sover även om vi båda kanske borde... En av oss ägnade nämligen natten åt att krascha en glaskruka i biljoner bitar i sovrummet medans den andra fick städa upp röran vid tvåtiden inatt. Lika bra att öva vidare på det där med sömnlösa nätter, jag har en känsla av att det inte blir bättre med sömn om några veckor.

Snart pappa

Shit vad kär jag är ändå.

Zu morgen

Bebisen

Den här veckan är din bebis 26 cm från huvud till stjärt och 39 cm totalt. Den väger nu hela 1300 gram. Bebisen fortsätter att öppna och stänga ögonen inne i livmodern och kan urskilja siluetter av föremål, och även människor, om ljuset är det rätta.
Bebisen rör sig mycket och du kan antagligen känna många rörelser under dagen. Varje bebis har sin egen dygnsrytm och med tiden lär du dig känna igen dem. Vissa perioder med rörelse bör vara återkommande, och om du tycker dig märka en minsking av fosterrörelserna kan du lägga dig ned och räkna. Du bör kunna känna din bebis röra sig ungefär 10 gånger per timma. Om du känner mycket färre än så så kan du kontakta MVC eller din läkare. Sannolikt mår bebisen alldeles utmärkt men det skadar inte att kolla upp.
Forskning har visat att bebisen inte bara kan höra dig, utan också känna igen din röst, vilket bevisar att den redan kan lära sig, minnas och känna igen.
Barn som föds för tidigt kan vara mycket små, även om de bara kommer några få veckor för tidigt. Det beror på att mycket att tillväxten sker från nu fram till vecka 36, varefter den sjunker något igen. Pojkar väger vanligen något mer än flickor vid födseln. Födelsevikten ligger ofta mellan 3,2-3,5 kg, även om avvikelser inte är ovanliga.

Du
Livmodern är nu 9-10 cm ovanför din navel och din totala viktökning ligger sannolikt omkring 8,5-11 kg. Du kanske märker lite läckage av mjölk från brösten. Den mjölk som läcker nu är inte som den vanliga mjölken, utan innehåller mycket kalorier för bebisen under dess första dagar efter förlossningen, varefter den vanliga mjöken börjar produceras.

Jag
Tjip Tjena nu har jag gått upp 15 kg och mår fortfarande crappy, låt detta barn få se dagens ljus och det illa kvickt!

Måndagsbarn

Vilken inledning jag haft på veckan. Kass var ordet! Jag saknar mig själv nu, var inte jag ganska glad och lite rolig emellanåt innan? Trots ihärdigt illamående idag tog jag mig ändå ut ur lägenheten till mormor för nybakta kanelbullar och några timmars pratstund för ätt sedan komma hem till en mystokig liten Råttan. Nu sitter vi här i soffan, Råttan slickar sig i rumpan och jag kollar på Top Model med ett halvt öga medans loppan sparkar loss i magen. Imorgon går vi in i vecka 28, en vecka närmare bebis och välmående! Jag gjorde förresten upptäckten innan att om hon kommer ut på beräknat datum blir hon ett måndagsbarn precis som sin mor. Om det är något bra? Jag har då aldrig gillat måndagar men gissar att om vår lilla väljer att komma ut då blir det en alldeles brilijant måndag. Kanske min första någonsin.
Tror jag gör bäst i att sova nu, min kropp behöver vila från kräkset. Uh.

Julpest

Hjälp. Jag var på julbord igår med jobbet. Eller julfest kanske man ska kalla det för jultallrikarna vi fick var så kassa att det var fullkomligt omöjligt att äta något förutom en ensam liten ostskiva på dem. Redan innan vi anlände till bowlingcafét där vi skulle spendera kvällen var de flesta redan i fin form men skilladen mellan person som kan bete sig och person som inte kan bete sig visar sig vara enorm. Gå aldrig på julfest nykter är mitt råd till er. Uh så pinsamt. Opassande onyktra människor vinglar mållöst fram och tillbaks, trampas och knuffas och klappar mage och är så där sjukt låtsasintresserade om hur man mår och hur det funkar med graviditeter hit och dit. Speciellt unga killar vad det verkar.
Jag var hemma vid niotiden redan utmattad efter allt buller och med en sprattlande mini i magen, ganska glad över att vara jag just då. En av dem som inte vaknar med bultande huvudvärk och ett molande magont inför att återvända till jobbet måndag morgon.
Imorse sorterade jag istället mina hårnålar (?!) och har hunnit storstäda under förmiddagen. Nu planerar jag mathandling inför kvällen då Sara kommer hit och mysbyxar loss med mig medans våra män är ute och roar sig, de asen. Vi är inte kapabla till så mycket mer än att äta i nuläget så vi gör väl det vi är bäst på antar jag och vi klagar väl inte för det!

13 veckor kvar. Typ.

Min pigga bebis är det full fart på idag när vi går in i vecka 27. Nu får man ju nästan hoppas och tro på att det faktiskt gömmer sig en liten flicka där inne med tanke på att min mamma aka mormor gått loss på tjejkläder sedan vi berättade! Men visst känns det som en tjej. Tror vi.
Det sker mycket förändringar just nu och jag känner mig ganska förvirrad och orkeslös. För att inte tala om jobbet och förändringarna där. Jag vet knappt vart jag ska börja. Anledningen till att jag är frånvarande och sval på bloggen just nu är nog för att jag inte vet vart jag ska börja. Jag vet knappt heller vad jag är.
Jag är i alla fall sagolikt glad över att Andreas jobbar i närheten denna veckan och därför kommer hem om kvällarna, jag behöver honom och hans trygga famn, minst sagt. Shit, man förstod ju det här med hormoner trodde man. Tills ens egen kropp fylldes av dem och jag börjar förstå nu att jag är känslig för precis allt såväl fysiskt som psykiskt ter det sig. Om ni ser en annons inom kort under "Bortskänkes" där min kropp lobbas ut till frivillig så bli icke förvånade! Skrotkropp kan man vara utan.

Dagar som går

Det känns mest som om den ena dagen är den andra lik nu. Jag släpar mig till jobbet bäst jag kan och vet aldrig riktigt om jag kommer att komma innanför dörren eller inte när jag kommer hem. Jag har verkligen åkt på foglossningen från det varma stället. Dessutom blev min älskade lilla Råttan magsjuk härom dagen så det har varit mycket ompyssling och mys här hemma, inte mig emot eftersom att jag knappt kan röra mig som sagt.
Ikväll hoppas jag dock att det ger sig för ett litet tag eftersom att det vankas den månatliga tjejmiddagen hemma hos Sara. Jag har lite svårt att förstå att hon förmodligen är morsa vid nästa tjejmiddag bara. Vilka förändringar va! Förmodligen blir det skrattfest som vanligt i det här sällskapet. Helg känns i övrigt toppen och jag ser fram emot familjemys på hög nivå. Råttmåys och mys med man, så som livet ska vara.

Vardag hos oss:

Hemmavid

Idag tog jag ut en hemmadag. Efter att jag jobbat klart då. Jag hade tänkt att få gjort lite saker här hemma men det stannade vid ryggträning och dusch och sedan blev det vila igen för att orka.
Jag mår riktigt kass nu igen och jag är så trött, så trött på detta nu. Att njuta vet jag inte ens vad det är längre (om man inte räknar med att få pussa på en varm, nyvaken bebiskatt-mage det första på morgonen). Min rygg är sönder och jag mår fortfarande illa ofta på dagarna men fortfarande nästan alla nätter och mornar. Så TRÖTT. Jag försöker fortfarande att jobba på och att vara stark men ibland så brister det bara för mig. Kalla det gravidhormoner eller vad som helst men jag känner mig sönder och kan inte för mitt liv förstå vart från jag ska uppbåda energi att ta hand om ett litet barn efter 9 månaders misär?
Jag vet att det går och jag vet att där och då kommer man att känna sig odödligt lycklig. Men nu?
Råttan är mitt härliga måndagssällskap och jag tror minsann att jag ska gå och pussa på det lilla duniga knytet som däckat en stund i sängen, om mina ben vill bära mig.

Myslördag på 5an!

Sitter hemma med sovande bakis-man och pigg gosekatt och försöker busa tyst. Andreas var på julfest igår och tanken var att jag skulle åkt med men illamående och ryggontet vann över viljan. Råttan var i alla fall överlycklig! Vi myste runt här hemma och och gick till kojs tidigt. Det är galet fint ute idag men väldigt kallt, lite sugen på att ta mig ut en sväng innan vi åker på kalas till mamma som fyllt år. Kanske svänga förbi djuraffaren och köpa lite mat till Råttan och ett koppel så att vi kan leka i snön, tror att hon hade älskat det!

Vecka 25

Barnet
Barnet kan känna igen din röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.

Redan från vecka 23 har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.

Vikt 800 gram.

Mamma
Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage. Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Många gravida börjar även få kramp i benen. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan öka cirkulationen och fungera som en utlösande faktor.

Pappa/partner
Kanske kan du nu höra fostrets hjärtljud utanpå magen genom att lägga örat mot magen. Det kan ta lite tid att hitta rätt plats på magen och vinkel på örat, men det går efter ett tag. Fostrets hjärtljud är avsevärt snabbare än kvinnans, men desto svagare och kan blandas ihop med kurr från mage och tarmar. Det kan vara lättare att höra om man sätter en tom toalettrulle mot magen. Nu är det dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan. Besöken äger vanligtvis rum under arbetstid och du har kanske svårt att motivera för dig själv och kolleger att ta ledigt från jobbet vid varje besök. Men tveka inte att prioritera åtminstone några besök. Då blir din delaktighet i graviditeten naturlig. Fyra öron hör bättre än två. Vi hör olika saker och ställer olika frågor. Väl hemma kan ni prata om vad barnmorskan sa och inte sa. Engagemanget blir naturligt

Hos barnmorskan/kontroller
Nu var det antagligen ett bra tag sen ni var hos barnmorskan sist. Mycket har hänt sen inskrivningsbesöket. Vid det här besöket får ni en chans att prata igenom ultraljudet och hur ni mår för övrigt. Barnmorskan kontrollerar hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäter hon avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen. Barnmorskan kontrollerar också ditt blodtryck, blodvärde och blodsocker, och ibland tar hon ett extra urinprov. Barnets hjärtljud avlyssnas med tratt eller Dopton (ultraljudsförstärkare). Under detta besök får ni även välja förlossningssjukhus samt erhåller moderskapsintyg att skicka till försäkringskassan. Om du har tungt arbete kan du hos försäkringskassan ansöka om havandeskapspenning. Fråga din barnmorska eller gå in på försäkringskassans hemsida för mer information.

Jag: Har sjukt ont i ryggen och har börjat gå till en osteopat för att lindra, hoppas på bättring och det snart! Mår fortfarande illa men tycker nog att jag mår bättre när jag väl mår bra. Psykiskt mår jag avsevärt bättre nu när jag inte är ensam hemma längre och möts av en galopperande liten kärleksklump varje gång jag kommer hem.
Känner mig ful, svullen och tjock och längtar efter jeans. Att vara gravid är inte riktigt min grej, hoppas att jag är bättre på att vara mamma.

Kärlek

Tiiiisdag

Konstigt hur jag kan vara uppfylld av sådan tillfredsställelese och lycka efter ett fåtal timmars sömn och ryggont deluxe men precis så känns det. Förmodligen är det den spinnande lilla krabaten vid min nacke som får mig att utsöndra allt det här, bus-råttan.
Lider av grav jobbångest just nu på grund av alla förändringar och jag känner pressen som aldrig tidigare. Ägnar dagarna åt att längta hem till vår lilla kitten. Och till vår lilla i magen såklart men hon får gärna växa till sig en smula till innan hon kommer ut och hem.
Mina tankar är på många skilda håll idag och jag funderar på att avrunda med att lägga mig och läsa lite för att skingra tankarna. Det är ju så mysigt med en liten kattunge på bröstet/i nacken/i armhålan också. Efterlängtade lilla Råttan vad jag är glad att du är här!

Råttan

Igår blev vi äntligen föräldrar. Inte till en pytte-Doris utan till en liten röd kattbebis som vi kallar Råttan. Vilken kärlek det är ändå, jag vet inte om det är mitt mammahjärta som dunkat igång men som jag älskar vår lilla krabat! Nu har även krabaten i magen har vaknat och Råttan pussas för fullt. Mysmorgon, njuter som aldrig tidigare!

MVC

Vi har precis vart på MVC jag och min lilla huligan. Nu har jag gainat 12 kg, vart ska detta sluta?
Allt såg toppen ut med the baby i alla fall, hjärtljuden låg på 152 idag vilket bara styrker teorin om att det är en liten tjej där inne. Jag ligger lite över kurvan vad gäller storlek på livmoder/magmått. HA! Jag som fått höra att min mage är så liten men tydligen inte alls? Jag avskyr att alla vet ALLT när man är gravid. 6-barnsmödrar som barnalösa verkar veta allt om alla i hela världen som blir gravida vilket verkar helt sjukt. Många berättar för mig när mitt illamående ska släppa eller hur mitt ryggont ska arta sig under graviditeten eller hur just min kropp kommer att förändras. För att inte tala om vilka känslor jag kommer att känna! Jo men jag tackar. Alla är vi olika och reagerar olika på allt i livet såväl fysiskt som psykiskt. Jag kommer aldrig att uppleva samma känsla som du även om det tycks snarlikt i beskrivning för att vi är helt olika personer. Tacka vet jag nära vänner som man kan älta dessa gravidkänslor med, på riktigt.

Ömryggad och HUNGRIGT gravido

Efter den här natten är jag som en zombie. Jag kunde ju förbonkan inte somna om efter nattens uppvaknande. Jag har sovit bra många nätter nu men inatt var det lögn då tjuvarna huserade utanför. Börjar kännas otryggt att bo här nu, vad händer liksom?
Snart kommer baby hem och då snackar vi carbonara och rödtjut... För den av oss som inte håller sig till alkofritt en vanlig torsdagskväll.
Jag var förresten hos osteopaten tidigare idag vilket var en helt ny upplevelse för mig, jag har aldrig låtit någon knäcka i mig tidigare men de senaste dagarna har min rygg dödat mig och jag slängde ut de bittra 600 pixen och gav det ett försök. Skönt när jag glömmer bort att jag ska dit efter jobbet och sedan står där i min blekfeta, orakade och svettluktande gravidkropp i leopardmönstrade trosor i spets. DOG.
Han var dock riktigt lättsam och go´, man glömde för en sekund mina nya åderbrock och han proffsade loss med sin knäckning. Kul att han skrattade åt min rygg när jag visade den och menade på att det i princip var konstigt att jag ens stod upp. Huh. Kanske går den aldrig att göra 100, jag har gått för länge med "bäckenvridningar" och som han knäckte sedan! Vad som helst för att ta bort smärtan och gärna innan förlossningen tänker jag mig annars vet man ju inte vad som händer när barnet ska ut. Brister hela bäckenet då? Vågar inte tänka tanken. Nästa vecka ska jag tillbaks, det känns värt.
Imorgon blir det MVC för mig och Doris, provtagningar hit och dit jag säger då det. Jag tror att vi får mäta magen för första gången imorgon också, ska bli spännande att se hur man ligger på kurvan!

sömnlœs

Man vaknar ju av att en fjäder faller numera, förberedelse inför den lillas ankomst antar jag. Jobbigt bara att ligga sömnlös i den här lyan nu. Det finns många bovar här och någon håller på med något hörde jag minsann, skulle vilja ha tentakelogon och det nu! Men kanske borde jag sova istället. Inatt får dom göra sitt för jag måste gora mitt.

Projekt

Har suttit och filat klart på Doris första påslakanset, så litet och så sött. Vilket nöje det är att pilla med de där småprylarna! Nu stickar jag på en till-mig-själv-pryl och det är riktigt kul det med. Jag har förvandlats till världens mest inspirerade och kreativa människa? Tänk att jag till och med börjat måla sedan jag blev grav, galet minst sagt med tanke på min avsaknad av talang. Funderar nu på nästa projekt... Doris-projekt känns det som men vi får se vad! Ska hon verkligen heta Doris? Har ni några förslag? Vi är lite fast känns det som och inget känns riktigt hundra så förslag mottages tacksamt! Inga fler förslag från min mamma bara, igår föreslog hon Berta och jag ville bara trilla av stolen. Ha ha. Smaken är som baken?

Changes

Numera har jag en tjej som sitter bredvid mig på jobbet hela dagarna, någon jag ska lära upp tills det att jag går på mammaledighet. Därav lite glesare uppdateringar från mig. Jag är inne i en liten svacka, känner mig ensam och opepp. Lever för helgerna och sover helst i övrigt. Känner mig tjock och ful, det där med gravid-vacker förstår jag mig inte på.
Försöker nu vila upp mig för att palla yogaklassen senare idag, opepp även där ja.

Gravidomiddag

Vi har just laddat kylen med oxfilé och en massa annat inför kvällens finbesök. Om man inte kan festa till det med alkohol så får man festa till det med lite extra fin mat! Vid 18-tiden anländer Sara och Erik och grabbisarna poppar upp ölen medans vi sippar vitt vin utan procent. Ska bli riktigt mysigt, vi behöver lite sällskap här idag som man gör ibland. Vänner man kan fisa med. Det uppskattas.
Istället för att halvsova framför tv:n borde jag städa och börja fixa lite här hemma, ska bara vila ett par minutisar till...

TGIF

Någon gång måste vara den första att använda den välkända bloggrubriken! Vilken underbar dag ändå, fredag i mitt hjärta. I vår lilla familj har vi tagit fasta på det här med fredagsmys och fredagen är nog den mest heliga dagen på hela veckan efter torsdag för oss. Efter jobbet blir det Skene Järn och bränna presentkort på 2500, halleluja! Jag tänker kaffemaskin, Andreas tänker förmodligen "roligt verktyg" vilket innebär att det kan sluta vart som helst. Spännande helt klart.
Mamma och pappa kommer på kaffe i eftermiddag, mathandling står på schemat och därefter regelrätt mys. Imorgon drar vi till Göteborg för biljard och middag, sinnes mysigt och sedan fortsätter söndagen med Fars dag-firande.
Jag fnular på kvällens meny. Några förslag?

Direktmeddelande till alla tjuvar

Härmed vill jag be alla inbrottstjuvar att om ni nu måste göra inbrott SNÄLLA gör detta på humana tider. Inatt vaknade vi lite efter 02 av att några idioter kastade in stenar genom glasdörren till det lilla shoppingcentret mitt emot vårt sovrumsfönster. Jag tyckte Andreas var löjlig som skulle upp och flänga, det var ju bara någon som slängde skräp i containern (?!). Vi har inte ens en container i närheten av lägenheten. Man är INTE smart nyvaken mitt i natten men snart vaknade vi båda till kvickt!
Andreas for upp och såg kidsen springa ut med sopsäckar från kiosken, jag hann se den sista idioten på väg från platsen efter att Andreas öppnat vårt fönster och rytit för att skrämma bort dem innan han ringde polisen. Jag blev mest chockad och skrattade över deras dumhet.
Sedan följde stort pådrag med kioskägare, Securitasgubbar och polissamtal. Om jag är trött idag? Ja. Om jag önskar att vi inte vaknat? Delvis. Stackars kioskägare om de hade fått ännu större byte. Vet ni vad de fick med sig? Jag skrattar högt. De stal GODIS och LÄSK! Och även lite tobak. Men grattis, det måste vart värt att sabba det för flera butiksägare och kosta dem hundratalstusen i reparationskostnader. Duktigt jobbat.

All set

Fläskfilén och potatisgratängen är i ugnen och min vita chokladmousse väntar i kylen tillsammans med blåbären. Andreas favoriter alltihop. Jag är mör efter dagens uppstyrande och har nu slängt mig i soffan efter att ha tänt alla ljus i huset. Det är riktigt mysigt här nu trots mitt ihärdiga flyttsug. Paketen och flaggan står på bordet här och jag har precis provsmakat såsen. Denna eviga längtan! Jag vill alltid känna såhär.

Grattis!

Idag fyller min man 24 år och jag tänker fira honom med dunder och brak så fort han äntrar hemmet ikväll. Favoriträtt och efterrätt kan han räkna med. För att inte tala om färska blommor och presenter. Speciellt en som jag tror att han ska älska ordentligt... Jag längtar så efter honom! Kramas och firas ska det, jag hoppas snart.

Förändringar

Jag mår lite lätt illa idag. Inte det gamla vanliga illamåendet utan ett jobbigt, gnagande illamående kring alla förändringar just nu. Helt plötsligt står här två personer som ska ta överoch utveckla min tjänst tillsammans och jag i mitt fantastiska skick ska lära upp i alla fall en av dessa. Jag är dock den enda på företaget som bara fått infon utan att ens få träffa de jag de närmsta fyra månaderna ska jobba tätt intill.
Sedan jag blev gravid har jag känt mig förbisedd i många situationer och jag blir så förbannat sårad av detta. Tidigare kände jag mig som en "viktig" person på min arbetsplats och var med i många beslut och diskussioner, men nu?
Kanske är det sådana här saker som händer ALLA som blir gravida och ingen drar några växlar utav det men jag får ont i magen och känner mig oviktigare än någonsin tidigare. Är detta sviterna av att vara född till kvinna? Känslor som alla kvinnor som är kapabla till att föda barn får uppleva förr eller senare i livet?
Inget ont till mina arbetskamrater eller arbetsgivare som varit fantastiskt förstående över mitt illamående och min ohälsa den senaste tiden. Kanske är jag bara gravidkänslig nu men AJ.
Förmodligen kommer jag att skratta gott åt detta i mars månad när jag sitter där med min lena och väldoftande lilla baby som stulit min uppmärksamhet från allt annat i världen men just nu blir minsta småsak som ett svart hål i mitt hjärta, SÅ KÄNSLIG. Kanske skrattar jag åt detta redan om ett par veckor då jag insett att dessa nya personerna är helt fantastiska människor och kanske nya vänner som avlastar och hjälper och tillför som aldrig tidigare. Förmodligen så men idag kan jag inte dämpa det onda.

Myskväll

Ah, ibland slås man av hur fina människor man har runt omkring sig. Tråkigt att vi alla blir vuxna bara och inte hänger med sina vänner 24 timmar om dygnet, men hur skulle det funka? Nej, kanske är det därför man uppskattar allt så mycket mer nu för att det kommer i små doser, för små doser såklart men underbara sådana. Lew var här på lite kvällsmat precis och det gör ju ont i hjärtat så fin hon är! Med sig hade hon även en present till mig och jag vill bara gråååta. Ett hudvårdskit från Dermalogica. Som. En. Dröm.
Snart trallar Samuel förbi för pratstund och jag värmer nybakta bullar. Mysigt med sällskap!

Inlägg från Februari 2010

50 kilo, gift och gravid?
Inatt satt jag uppe och präntade ner en personlig mållista för året 2010. Jag tudelade den och skrev en lista med drömmål och en lista med realistiska mål. Hur den såg ut?
Mina drömmål visade sig vara oändligt många och känns ungefär lika verkliga som spöken.
Listan över mina realistiska mål blev däremot inte så lång. Det blir så uppenbart där och då att tron på mig själv inte är något att skryta med. Jag antar därför att just det blir min största uppgift 2010, att brassa på med självkänslan en aning. Helt klart.
Upplagd av Carolina kl. 08:28 0 kommentarer

Är inte detta komiskt så säg? Vad saker kan hända fort ändå. Jag har kvar den där mållistan och de punkter som tyckes mest avlägsna där i februari är liksom uppfyllda nu. Helt otroligt.

Igår gick vi in i vecka 23

I magen:

Hudens pigment tillkommer och även om fostret ackumulerar kroppsfett så sitter huden löst, vilket ger fostret ett skrynkligt utseende. Det händer för att huden produceras snabbare än kroppsfettet. Fostret rör på fingrar, tår, ben och armar och det kan hända att kvinnan känner fosterrörelserna tydligt. Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler.

Om fostret föds nu finns det en liten chans att det överlever med kvalificerad experthjälp och chansen för överlevnad ökar nu för varje dag.

Fostrets vikt: 600 gram
Längd: 26 cm

Längden mäts från huvud till stjärt (CRL).

Mamma:
Ju närmare förlossningen du kommer desto svårare kan det bli att sova. Nattsömnen kan bli kort på grund av exempelvis täta urinträngningar, halsbränna och kramp i benen. Kanske ett varmt bad, en kopp örtte, lugnande musik eller en god bok kan hjälpa dig att somna lättare. En del läkare rekommenderar att kvinnan sover på sidan med en kudde mellan benen.

Tänk på att inte stressa eftersom det får din puls att öka. När din puls ökar så ökar också fostrets puls. Det kan märkas genom att barnet kan sparka. Prova avslappningsövningar eller vila för att lugna fostret.

Partner:
Hjälp din partner att stressa av. Prata med varandra och ta reda på vad som gör henne stressad. Ofta kan det vara osäkerhet om framtiden, exempelvis er ekonomiska situation eller frågor inför förlossningen. Prata, prata och prata! Det kan också vara lugnande för henne om ni diskuterar och planerar förlossningen och tiden strax efter den. Läs mycket tillsammans om de saker som gör henne orolig. Det får också dig att känna dig mer delaktig i graviditeten.

Mödravården:
Du fortsätter att besöka mödravården regelbundet, ungefär var fjärde vecka fram till vecka 28.

Svag

Yogan igår tyckte jag gick toppen ända tills de sista minuterna då jag kände hur magen började vandra uppåt. Jag hann innanför dörren innan jag kräktes och kräktes och kräktes. Efteråt känner jag mig alltid så där skakis och svag och behöver mest min man hos mig, kramades och ojandes som han brukar. Istället orkade jag inte, min hjärna åt liksom upp sig själv av alla negativa tankar. Jag är SÅ trött på att må illa och kräkas nu att det är obeskrivligt.
Jag kröp ner i sängen med morgonrocken på och drocg både täcke och filt över mig och öppnade min bok. Tänkte att imorgon är en annan dag och somnade till slut. Vaknade av hur gallan åkte hiss där inne och kräktes två gånger innan jag hann åka till jobbet. Min hals är sönder och jag likaså. Jag behöver VILA! Smuttar på en cappuccino och försöker glömma min verklighet bakom mina sysslor. Försöker igen.

I hamn

Vad mycket det är att fundera på och planera nu när vi ska utöka vår lilla familj. Eftersom Andreas resejobbar har vi funderat mycket på hur vi ska göra, om jag kommer att orka vara hemma själv och om han kommer att klara av att vara borta från sina tjejer så mycket som fyra dagar i veckan. Nu har vi äntligen kommit fram till en lösning som räddar oss till nästa höst och det blir så som vi drömt om. Andreas har fixat med sitt jobb så att han är ledig i två månader efter det att Norpan anlänt och jobbar därefter en månad sedan har han som vanligt semester i någon månad vilket ger oss en total ledighet på minst tre månader tillsammans som ny familj. Vår förhoppning är att hinna känna av hur vi vill göra under den tiden. Det är omöjligt att föreställa sig hur vårt liv kommer se ut med en liten bebis i fokus och därför tar vi det easy breezy innan vi gör något förhastat.
Men tre månaders semester tillsammans känns helt amazing. Vi funderar lite på det där med bröllopsresan också...

Vecka 23

God morgon vänner!

Vad mysigt att vakna till en massa snö! Mindre mysigt att hoppa i bilen som fortfarande har sommadäck men det gick ju bra om man körde i blind-tant-fart, man får ju tänka på Norpan så att hon inte mosas av en air bag innan hon fått en chans i världen. Idag går vi in i vecka 23 vilket inleddes med en stadig gallatömning imorse, great. Nu mår jag inge vidare men hoppas på att det ska bli bättre under dagen jag har ju planerat in både mormorshäng och kramkalas med Lew innan det är time för Sara och yoga. Vilken fullspäckad och tokmysig dag! Någon kommer sova som en baby ikväll. Nej jag mår som en kratta här, måste försöka fokusera bort detta och det NU.

Men vilken mysmåndag!

Mötte upp mamma efter jobbet och tänkte ta en fika och göra "lite" ärenden. Såklart hann alla butiker i byn finkammas ordentligt innan vi fick ta en snabbfika innan allt stängde, typiskt oss. Men vilken mysig eftermiddag det blev om än dyr men det var det banne mig värt idag! Ibland måste man bara.
Med mig hem hade jag presenter till Andreas som fyller år på torsdag, inte alls det jag kanske tänkt mig men jag tror att han kommer bli jätteglad! I kombo med mina två hårda paket så bjuds det födelsedagsmiddag deluxe såklart. Det är en fin känsla att helhjärtat vilja se någon gränslöst lycklig eller att till och med ha det som mål med livet, en ständig strävan efter att få ens livpartners liv så komplett som möjligt. Ah så fint. Jag är SÅ blödig, hörs det eller? Ha ha, gööött. I alla fall, Fars dag på söndag då. Vad ska ni ger för presenter? Jag funderar faktiskt på att bjuda ut pappis på lunch/middag nästa helg i Göteborg på något myshak. Kanske Masala? Eller något tapasställe? Känns bäst att ge kvalitetstid till någon som köper allt han vill ha. Mys rätt och slätt!

Måndag igen

Om jag säger att jag avskyr måndagar så överdriver jag inte det minsta. Jag tycker det är skittungt med söndagar bara för att jag vet att de följs av dessa måndagar. Värre har det blivit sedan jag träffade Andreas då måndagar också fått betyda början på en vecka utan honom hemma.
Efter denna helgen har det känts lite extra tufft. Helgen har varit den mysigaste så länge jag kan minnas som inleddes med födelsedagsfirande och sedan en massa mys, date, middag på tu man hand, casinohäng, bullbak och alfapet i storsoffan med tända ljus. Igår kväll var jag så tankad med kärlek att jag svämmade över och funderade helt allvarligt för ett slag på att tejpa fast mig (HÅRT) i min man så att det liksom blev omöjligt för oss att skiljas åt för den kommande veckan några timmar senare.
Min separationsångest har sällan varit värre än nu och jag kan inte låta bli att älska 10gånger starkare än förut och det kommer liksom gratis. Helst av allt kryper jag in under huden på de jag älskar, bygger en koja där och stannar sedan för alltid. Kanske är det just så här mammahjärtat förbereds inför den nya lilla livet som vi snart ska få dela? Det är skitjobbigt att älska så här mycket samtidigt som jag känner mig som lyckligast på jorden som får känna detta. Och så gråter jag lite för det istället. Alltså, det här med att vara gravid...

Fråga till er

Jag behöver verkligen er och alla era bekanta nu och gärna alla deras bekanta för den delen. Jag har haft några riktigt obehagliga kvällar det sista. Sådär vid 19-, 20-tiden sätter det in och det känns som en riktigt fet människa sätter sig över mitt bröst. Det blir tungt att andas och mitt hjärta känns som om det börjar slå hårdare och mer oregelbundet. Jag är ganska övertygad om att döden väntar runt hörnet vid det laget och jag kan inte fokusera på mycket annat än just att försöka behålla andningen någorlunda jämn. Efter ett tag når det sin kulmen och jag är livrädd, enda utvägen är att försöka sova bort det och att somna då brukar konstigt nog inte vara några problem alls utan snarare en räddning.
Panikångest har jag haft och det är inte alls känsla som denna krypande panikkänslan, det handlar om en annan panik för mig. Men vad är detta? Det är helt sjukt obehagligt. Jag kan periodvis under dagen och känna detta trycket över bröstet men det brukar försvinna om jag rör lite på mig och går en sväng eller så.
Några idéer om detta?

Lyckorus!

Vilken dag jag fick igår, den inleddes ju med att jag kände mig NÅGOT ensam men eftermiddagen blev helt pipla fantastisk och jag har verkligen inget mer att önska. Jag susade hem från jobbet och knådade ihop ett italienskt lantbröd att servera till avokadosoppan. Samtidigt som det jäste så provade jag att göra en Key lime pie ur Leilas bok A piece of cake att servera med en klick grädde och den blev LJUVLIG. Mamma och pappa kom sedan och jag och pappa hjälptes åt att styra ihop soppan medans mamma stickade till Doris som samtidigt rumlade runt ordentligt i magen (jag gillar INTE när hon sparkar uppåt sådär, jobbigt att andas ju!).
Sedan kom Andreas hem (Halleluja moment!) med ett helt fång med rosor och massor av presenter och jag som redan fått så mycket av mamma och pappa. Hjälp vad de skämde bort mig igår! Pusskalas och skål i roséchampagne för oss alla fyra (fem), jag njöt av varje mun så att jag höll på att tuppa av haha.
Soppa, färska räkor och nybakt bröd med skumpa och bubbelvatten för vissa av oss. Kaffe och Key Lime pie med grädde. Skratt och prat i en vindsvåning fylld av doften av Yankee candles Clean Cotton med luften tjock av kärlek firade vi min dag och jag kunde inte varit lyckligare.
Mamma och pappa lämnade sedan mig och mannen. Ensamma framför några ljus i soffan öppnade jag present efter present, varje sak som han under den senaste tiden uppmärksammat att jag tittat på, känt på och drömt om. Alltså min man, jag finner INGA ord. Jag ville aldrig somna igår men till sist kunde vi inte kämpa emot längre och slumprade in så där mysigt ihopslingrade.
Att jag sedan vaknade två timmar senare och inte har kunnat somna om på grund av illamående (surprise!) sedan dess hör inte alls till saken men får mig alldeles vimmelkantig idag samtidigt som jag fortfarande är fast i gårdagens lyckorus och kärleksdimma. Shit vad jag är lyckligt lottad!

Barbapapa & Doris

21+2

Flodhästen jag

Pju, som tur var hade min man inte glömt mig och ringde bara en sekund efter att jag skrivit förra inlägget. Däremot var han så stressad att han slängde ur sig: "Grattis min stora fru på din dag!" Vilket skulle varit "Grattis min fina fru på din stora dag!". Som om jag inte kände mig enorm innan, tack tack. Det passade perfekt efter morgonens vägning, jag har nu gått upp 10 kg sedan jag blev gravid.
Som för att fira min enorma kroppshydda (eller födelsedag) har jag precis bjussat på nybakt wienerbröd på jobbet, mycket uppskattat. Snart ska vi festa loss på utelunch här och jag hoppas på ärtsoppa och pannkakor.

B-day morning

07.23 Vaknar
07.24 Känner illamåendet stiga
07.25 David ringer och grattar, måste lägga på för att spy
07.29 Spyr ihjäl mig, känns som min hjärna ska brista
07.46 Kryper tillbaks under täcket, ynklig
07.55 Kan inte slappna av, går upp
07.56 Stassar inför jobbdag
08.20 Sugen på cappucino, gasar iväg till Mc Donalds
08.23 Får min frulle serverad i bilen
08.24 Mamma och pappa ringer och sjunger, världens bästa!
08.25 Åker till jobbet alldeles för tidigt för att jag inte vill vara ensam
NU: Undrar om min man glömt av mig?

Alltså vilket plågeri att vakna ensam på sin 25-års dag av ett gediget illamående som vill knäcka mig för att sedan äta frukost ensam på Mc Donalds. Kul dag, WOHOO! Är det inte den mysiga, tidiga morgonen som är hela grejen med att fylla år? För mig är och har det alltid varit så för att sedan längta sig genom dagen, vill bara komma hem till de man älskar och hänga vidare. Min dag ser inte riktigt ut så tack vare min resejobbande man. Något lite uppiggande är att nästa år på min födelsedag hoppas jag verkligen inte att jag vaknar illamående men det jag vet är att jag inte vaknar ensam utan förmodligen av ett avgrundsskrik från en mycket, mycket liten människa som är både jag och han i ett. Det är en ganska fin tanke det och just det får mig att dra mig ur sängen idag.

Födelsedagsmeny

Varmrätt: Avokadosoppa med färska räkor serveras med creme fraiche och rykande färskt Italienskt lantbröd

Efterrätt: Key Lime pie

Vad tror ni? Gott? I´ll update you later on :-)

Beslutsångest

Jag sitter nedgrävd i boken jag fick av snälla Sara och Erik i lite för tidig 25-års present och njuter. Alltså jag vill laga och baka allt! Och så älskar jag Leila också, hon måste lätt vara en av sveriges vackraste kvinnor.
Imorgon fyller jag 25 år (sick!) och tänker ägna dagen åt att laga riktigt god mat och baka något riktigt gott till efterrätt. Frågan är bara VAD? Alltså nu har jag så mycket att välja mellan så jag har ingen aning. Kanske blir det en New York Lime Cheesecake till efterrätt, låter väl inte dumt va?
Jag och mamma har haft en riktigt mysig eftermiddag i Göteborg där jag köpte årets första julklapp (vuxenpoäng!) och en födelsedagspresent till mamma, hon kommer bli GLAD! Ett Yankee Candle Clean Laundry och ett Smith´s läppglans hängde också med hem som en liten present till mig själv och även några fasligt söta pepparkaksformar som jag fick av mamsen. Vilken mysig onsdag, skitmysigt faktiskt. Nu ska jag njuta av mitt nya ljus och fortsätta bläddra i recept. Imorgon blir det inte kalas men mamma och pappa kommer förbi en sväng och jag tänkte skämma bort dem och oss med en mysmiddag för det är vi värda!

Orkan?

Helt ofattbart vad mycket det blåst inatt. Jag har inte kunnat sova för att det knakat i huset, blåst upp dörrar, blåst av pannor som trillat i backen, you name it. Jag har legat och vridit mig som en säl hela natten och gav jag upp på morgonkvisten och har sedan dess halvlegat i soffan som ett kolli. Jag är SÅ trött. Om 1,5 timme drar jag till jobbet och efter dess åker jag och mamma till Göteborg för mys och shopping. Kanske åker de där skorna jag önskat mig i födelsedagspresent med hem, vi får väl se :-)
Oj vad trött jag är, måste kämpa för attt hålla mig vaken här annars kommer jag vara döende trött om jag hinner slumra till igen!

Sagolikt trött

Vilken skitdag jag haft idag. Hela dagen har jag bara velat gräva ett avgrundshål i marken och försvinna där i forever and ever av ingen anledning alls. Jag känner mig bara så arg, ledsen och ensam i perioder och jag vet att det bara är hormoner som spökar runt i min kropp men såna här dagar vill jag bara sova bort. Glömma allt som är jag och gräva ner mig i kassa serier, fokusera bort livet.
Jag avslutade dagen med gravidyoga vilket gick mycket bättre än förra veckan även om Doris inledde passet med att hicka loss inne i magen vilket gjorde det extremt svårt för mig att slappna av men det gick snart över.
Imorgon hoppas jag på att vakna på mycket bättre humör. Nu vill jag bara sova faktiskt.

Vecka 22

Barnet
Ögonlocken täcker hela ögat. Barnet är känsligt för beröring och flyttar sig om du buffar på det. Naglarna har vuxit ut och täcker fingertoppen.

Lungblåsorna utvecklas men är vattenfyllda hela tiden i magen. Vätskan pressas ut vid födseln.

Vikt 510 gram Längd ca 20 cm

Mamma
Hormonerna som förändras i din kropp kan göra så att tandköttet svullnar upp och att du har lättare att få karies. Kom ihåg att sköta din tandhygien ordentligt.

Bäckenuppluckring
Bäckenuppluckring kallas även symfyseolys eller foglossning. Bäckenlederna mjukas upp hos alla kvinnor under graviditeten. Det är en normal process för att utvidga bäckenet. En del kvinnor kan få smärtsamma besvär. När bäckenlederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt. Ofta uppstår värk i korsryggen, ner i skinkorna eller från blygdbenet mot ljumskarna. Det finns hjälp att få. Prata med din barnmorska.

Pappa/partner
Ta vara på tiden under graviditeten. Fyll på kärlekskontot och fördjupa er relation. Gör saker som ni inte kan göra när barnet kommer. Gå på bio eller restaurang. Bjud in era bästa vänner till en fest. Åk på en kortsemester. Ta hand om varandra.

Hur jag mår:
Jag mår fortfarande illa nästan hela tiden vilken gör mig ganska trött och orkeslös. Jag är mest glad över att dagarna går och mars kommer snabbare.

Sjuk? Jag?

Om ni visste vilka sjuka drömmar jag har nu. Inatt skrämde jag skiten ur mig själv genom att drömma att jag var på husvisning i en herrgård som var så hemsökt att det inte var klokt. Små tassande steg i ett tomt hus och djupa andetag som vibrerade i hela min kropp, men de var inte mina. Det tog lång tid att somna om. Väl sovandes fortsatte drömmarna med att jag gick igenom isen i en sjö och Andreas stod vid sidan utan att hjälpa mig upp för han ville inte blöta sin nya ullrock (som om han skulle ha en rock också, HAHA). Då jag vaknade hade jag inte längre lust att somna om och nu sitter jag här på jobbet med grusiga ögon efter en tung morgon med mycket illamående.

Bara att vänja sig!

Vår lilla tjej som numer väger ungefär ett halvkilo rumlar runt så mycket i min mage nu att det är galet. Jag har aldrig tänkt så mycket på eller föreställt mig hur det skulle kännas när någon börjar röra sig där inne. Redan nu så känns det ordentligt mycket och ibland så är det som om andningen blockeras och jag får hoppa över något andetag. Obehagligt till en början men jag tror att jag börjar vänja mig. Nu har hon dansat runt där inne hetsigare och hetsigare i någon vecka och jag antar att detta bara känns tydligare ju längre tiden går. Som det känns nu känns det som om hon har gott om plats och kan röra sig i hela min mage typ, skitkonstig känsla och ganska obehaglig samtidigt som det är riktigt mysigt att faktiskt känna henne därinne och även på utsidan ibland när man har tur!
I lördags var vi på middag hos Sara och Erik och deras bebis som är nio veckor äldre än vår har nu växt till sig ordentligt och jag kan inte låta bli att längta tills vi är där. Saras mage är magnifik, ingen ölmage som min.

Big mama

Nu fläskas det på vill jag lova! Jag njuter av att kunna äta jätteportioner när jag väl kan äta det ska jag inte hymla med. Men hjälp. Jag har spytt hela graviditeten och gör fortfarande men har nu ändå gått upp 8 kg sedan invägningen. I helgen köpte jag på mig nya trosor i storlek XL för att min största rädsla just nu är sömmar och saker som sitter åt, typ tajta småtrosor. Tänkte när jag höll upp de där framför mig att de kommer falla av när jag drar upp dem men skönare det konstaterade jag ändå och köpte på mig ett rejält lager.
Imorse tog jag på mig dem och de satt tajt! Inte sådär tajt som mina gamla men ändå lagom tajt. XL! Jag har dragit på mig världens största röv i och med denna graviditeten, som om jag inte hade tillräckligt innan. Jag har redan börjat peppa mig mentalt inför vårens träningspass, jag ska se ut som en riktigt het vandrande pinne till sommaren -11. (Sääääkert).

Halloween

Idag ska man tydligen klä ut sig, skrämmas och trycka i sig godis men här nöjer vi oss med det sistnämnda tror jag. Eller om kaffe och toblerone till efterrätt räknas? Slappar loss i soffan nu efter uppackning från Gekås-trippen och grönsakssoppe-lunch och längtar tills ikväll då vi ska till Sara och Erik på middag, ska bli riktigt mysigt. Jag försöker blunda och glömma att vårt hem behöver städas... Men det går nog inte längre, jag tror att jag måste och det nu.

Framflyttad!

Norpans nedkomst är alltså tidigarelagd tre dagar, jippie!

Beräknat förlossningsdatum: 2011-03-15
Barnet blev till omkring: 2010-06-22
Du är i vecka: 21
Du är i månad: 5
Antal graviditetsveckor och dagar: 20 veckor 3 dagar
Antal dagar kvar till förlossningen: 137

Jag byter alltså vecka nu på tisdagar och inte fredagar som jag tidigare trott, räkna om räkna rätt :-) Alltså detta räknesätt, hur ska man någonsin bli haj på det? Tur jag har Sara som är expert!

Sömnlös

Den här veckan har verkligen bjudit på snålt med sömn. Jag har vaknat mellan fem och säkert tjugo gånger varje natt och sedan haft problem med att somna om på grund av en mycket livlig bebis. På natten är hon galen och slår volter hela tiden. Detta kan omöjligt vara bra, jag vill ju att hon ska ha exakt samma dygnsrytm som mig lagom tills att hon ska komma ut i alla fall och gärna nu också för den delen så att jag kan få sova lite. Jag har en känsla av att det inte är så dumt att få vila ut sig lite innan monstret ska matas och rapas och skrika loss alla dygnets timmar. Om vi inte får en liten ängel då vill säga, det ska ju inte uteslutas. Kanske ska börja powernappa dagtid...

Supersås och fredag!

Igår körde vi på mystorsdag som vi ju gör varje vecka och jag slog till med en riktig drömsås igår, tänkte att jag improviserar lite för sås är inte min starka sida men HELP vilken fantastisk smak det blev! Jag överraskade Andreas med hasselbackspotatis, rostade morötter med havssalt och benfria kotletter i min specialsås med sting av lite sambal oelek. Om det blev lyckat? Han grät en tår av lycka (nästan).
Jag fick också en liten överraskning igår, ett riktigt gosigt underställ. Han vet vad mitt gravid-jag helst myser i, UNDERBART!
Idag verkar det bli ytterligare en sån där supergrå dag och vi funderar på att fly till Gekås med vår dotters checklista. Om det nu blir en dotter, men jo, det verkar till och med stämma på hjärtljuden. Hon hade 148 och enligt myter verkar det stämma vad jag kan se?
Vad ska ni hitta på i helgen vänner? Det här kommer bli en riktigt mysig helg trots min hääälsa!

Vår livliga krabat

Oj vad hon studsar runt där inne! Barnmorskan hade svårt att hitta hjärtljuden för att hon rusade runt så, vår tjej verkar må alldeles toppen och jag firar att en av oss mår bra med en cappucino och en salami- och briebagel. Jag kan nog lägga till cappucino på listan över cravings (tillsammans med soppor och clementiner).
Det känns fint ändå att jag spyr ihjäl mig ett tag för att få träffa vår lilla tjej.
Jag sprang på en kompis jag inte sett på två år av ingen anledning alls utanför MVC och tänkte att om jag ler stort och mycket så märker hon inte hur sliten och fet jag ser ut. Förmodligen märkte hon ju det ändå men det känns bättre att tänka så. Men som sagt, allt för det lilla livet. Nu äta framför datorn och sedan fika med mamma innan min härliga man kommer hem, jippie!

MVC

Om två timmar ska jag inställa mig. På grund av mitt kassa hälsotillstånd besöker jag MVC lite oftare än normalt, undrar vad som ska hända idag. Förmodligen bara älta vidare mitt illamående men jag hoppas på något mer, något lite nytt och spännande. Ge mig (bra) nyheter om min bebis!
Sitter nu och tuggar i mig en torr bagel från Mc Donalds som jag väntade på i 10 minuter utanför resturangen imorse. Hata. Men Cappucinon smakar himmelskt och det är lätt värt omvägen varje morgon nu när jag helt plötsligt inte kan äta frukost längre. Detta tillstånd!
Ps. Sa jag att jag kunde göra 2:an igår kväll? Tro mig att det är värt att nämna, jag trodde jag var i himeln!

Halvtid

Nu har jag äntligen gått halva tiden med vår lilla i magen. Men som hon ställt till det för sin mamma! Ändå ser man på den lilla krabaten med kärlek, konstigt det där. Jag mår fortfarande riktigt dåligt och kan inte hitta något positivt med att vara gravid, fråga mig igen om 20 veckor så kan jag säkert komma på en riktigt bra anledning då men nu? Nej. Jag kan inte minnas sista gången jag bajsade och INGET verkar hjälpa mot min onda mage. Jag har till och med ont i... ja, själva där det ska ut i normala fall. Inte fräscht alls men jag är bara ärlig, okej?
Kräks gör jag fortfarande varje dag men jag kan numer stoltsera med några cravings. Jag lever på soppor i olika former och clementiner fylls på i fruktkorgen nästan varje dag.
Jag har nu gått upp 7 kilo totalt vilket känns märkligt med tanke på avsaknad på matlust och dagliga spyor, tänk om jag jag hade haft cravings som glass eller choklad? Då hade jag ju rullat fram vid det här laget! Tänk att man kan hitta positiva saker med att spy också, ha ha.
Jag längtar jättemycket nu efter förlossningen och mötet med vår nya lilla familjemedlem samtidigt som jag klänger mig fast vid mina sista dagar som "fri". Jag är så nyfiken på vem det är där inne och hur hon ser ut. Hoppas att hon är som sin pappa på alla sätt och vis förutom när det kommer till musiksmak och bordsskick ;-)
Jag känner mig helt klart lättare i sinnet nu än vad jag har gjort tidigare under graviditeten, kanske för att jag har bestämt mig för att trotsa illamåendet i den mån det går och ge mig ut på saker ändå. Jag tänker och känner mycket just nu vad gäller allt. Det är väl lite så att känslorna sitter utanpå och tårarna alltid är nära. Jag är fortfarande skör och beroende av kärlek och närhet i allra högsta grad men jag känner mig lite starkare än tidigare, inte lika socialt handikappad. Jag försöker. När jag inte lyckas blir jag ledsen och förbannad och tyvärr händer det ganska ofta att jag brister men de få gånger jag orkar eller klarar saker utan att behöva avbryta på grund av illamåendet blir jag så glad att det slår allt.

Vecka 20 Jobbiga kroppsligheter:
*Kräks varje dag
*Förstoppning, AJ
*Näsblodskaskader, vaknar på nätterna av attacker och när jag kräks kaskadblöder jag. Obehagligt!
*Att växa, jag ser ut som Barbapapa. Men det ingår ju i paketet.

Tjäääbicheck?

Nu har jag precis landat i soffan efter ett mycket underhållande sk. ljusparty som hölls på jobbet. Sömmerskorna brukar hålla i lite partyn då och då för att hotta upp vardagen. Jag har vid det här laget tackat nej ett tjugotal gånger men gick på premiär idag. Alla 45 plus och så jag, men det är ett roligt gäng det där. Jag lärde mig framför allt två nya uttryck, kanske någon av er kan hjälpa mig här? Det här med Tjäääbischeck-trenden har jag aldrig tidigare hört om. Däremot Shabby chic men det kan inte vara samma sak, eller? Och Ipudd, vad är det? The ladies tittade förstående och nickade mot varandra när värdinnan pratade om detta och jag höll på att sprängas av skratt. Om jag ändå haft någon likasinnad där!
Nu är det jag och en massa papper i soffan som gäller, Försäkringskassan kan ta död på den bäste.

Som en gnällig pensionär

Nu får det ta mig PIIP vara nog. Jag är så trött på detta nu. Yogan igår var hemsk men bara på grund av mitt stigande illamående. Inatt har jag inte sovit en blund för att jag haft så fruktansvärt ont i magen. Nej, jag är inte rädd att det är något med barnet, det är väl naturligt att få ont i magen när man inte kunnat skita ordentligt på två veckor? Och skitit över huvud taget kan jag inte minnas sist jag gjorde. Imorse kubbade jag med kupad rygg (kan inte sträcka ut mig för det gör SÅ ONT då) ner till Apoteket men det hade inte öppnat. Istället fräste jag till Mc Donalds och köpte en halvliters kaffe som jag nu häller i mig. Min mage behöver en skjuts utöver de där katrinplommonen jag tryckte i mig i förrgår hos mamma... Någon som har tips? Jag måste släppa på detta tryck idag annars vet jag någon som drar in på tarmtömning senast ikväll. Linfrön? Det måste väl vara bra, det ska köpas efter jobbet.

Yoga

Ikväll ska jag gå på första gravidyoga-klassen. Det ska blir riktigt kul, hoppas bara att jag slipper detta illamående... Akupunkturen igår gick åt skogen, minst sagt. Jag tror att han som utförde den på mig var ett blåbär och jag är MYCKET tveksam över att gå tillbaks. Eller jag kommer inte att gå tillbaks efter gårdagens svimningsattack, svettningsattack och illamåendeattack under behandligen. Dessutom rann det blod från min arm när han stuckit nålarna som han torkade med papper och jag har fortfarande sår. Inte normalt tror jag. En homeopat är min nya räddning och så nu lägger jag mitt liv i hans händer istället. Vad som helst som kan rädda mig.

Nålarna, myrorna och jag

Efter en ganska tuff helg med mycket illamående och lite mat försöker jag rycka upp mig. Idag ska jag på akupunktur för första gången någonsin. Förhoppningsvis ska det jaga iväg illamåendet och jag hoppas!
Den här veckan är fullspäckad med en massa möten och så börjar gravidyogan imorgon också, det ska bli spännande. Jag vill bara må bra nu. Jag längtar obotligt efter att kunna jobba fullt igen, vilken konstig längtan tänker ni men nej. Att jobba 50% får hela landets myror att ansamlas och krypa in i min kropp där de patrullerar runt dag som natt hur dåligt jag än mår. Jag tror att jag måste få arbeta för att må bra. Även om jag är en helglängtare så verkar det just så. Det är så mycket mer uttråkande att inte jobba än att jobba. Och så får man ut en tredjedel av sin lön också. Jag grät när jag fick mitt lönebesked i fredags, det säger väl allt? Denna månaden kommer blir mucho fun.

Till Norpan

Vilken shoppingeftermiddag det blev! Sex nya plagg hamnade i Norpans garderob. Hur kommer det sig att ALLT är så sött när det är smått? Farligt för min plånbok. Idag tycker jag dock att jag fyndade ordentligt, men det tycker jag nog varje gång jag handlar när jag tänker efter.

Jag älskar min frisör

Löshåret får sitta i en månad till, känns så jobbigt att säga hejdå. Och så fick utväxten sig en liten uppfräschning som grädde på moset. Nu vet jag vad som ska hända med mitt hår i vinter och jag längtar verkligen! Men först ska jag njuta och suga in och njuta den sista tiden med mina extensions.
Inte nog med att jag som alltid fick två otroligt trevliga timmar hos min frisör, dessutom skickade hon med mig ytterligare en present. Hon är HELT fantastisk! Vilken tjej!

Idag doftar jag och mina krullar av denna underbara produkten!

Bad hairday

I eftermiddag drar jag till frissan och jag har ingen som helst aning om vad som ska hända. Jag har sällan känt mig mer grå än idag så om jag känner mig själv rätt kan vad som helst ske. Ska jag behålla hårförlängningen eller ska den ur? Ska jag färga utväxten eller ska jag färga helhår? Jag är ju så sugen på att gå mörkare igen... Och klippa? Är det pagetime nu eller ska jag bara toppa? Eller ska jag klippa av förlängningen i någon rolig frisyr som sista ropet innan det åker?
Jag har tre timmar på mig att fundera.

Jag tror att jag fattar

Det var som att det gick upp för mig lite sent att det faktiskt bor en liten, liten människa i mig men jag tror att jag fattar det nu. Hon verkar vara frisk men ser ut som Homer Simpson i profil när hon gäspar. Hoppas att hon inte gör det när hon väl kommer ut till oss. Jag tror att vi ska komma att tycka bra om varandra ändå.

Är så glad...

...över att Julmusten äntligen äntrat butikerna!

Big day

Idag mår jag bättre, äntligen. Om ett par timmar så firar vi torsdag när Andreas kommer hem igen, hejdå ensamhet! Jag tänker mig min påhittade ugnsgratinerade kyckling med vitlök och örter med ris och en avocadosallad till det, kan tycka att jag är värd det efter tre dagar utan mat. Faktum är att jag längtar efter att äta nu, det måste vara ett jättebra tecken?!
Imorgon bitti är det dags för det stora ultraljudet, vi hoppas i första hand på en frisk parvel och i andra hand hoppas vi på att få se om det bor en boy eller girl där inne. Eftersom jag gått ner en del i vikt nu så vore det ju även kul att få veta om det ens finns någon bebis i min mage, det känns inte så just nu (om man bortser från det hysteriska illamåendet). Vi har några riktigt fina tjejnamn i lager med pojknamn är så mycket svårare men ju mer vi funderar ju mer sucker blir jag av gubbnamn. Imorgon kanske vi får veta vad vi ska fundera mer på...

Jag vill inte ropa Hej men...

... jag har faktiskt behållt all mat idag hitills. Jag har ätit försiktigt och milt för magen och nu hoppas, hoppas, hoppas jag. Jag har precis orkat måla naglarna och bara det känns som en jättevinst! Kanske håller jag på att bli bra. Hur hade ni gjort nu då? Behöver man vila en dag efter en sån här pärs eller ska jag satsa på jobb imorgon om jag håller mig kräkfri tills dess?

Gotta shape up

Läget är oförändrat, jag behöll INGET igår heller. Om jag inte får behålla något idag heller så blir jag förmodligen inlagd och eftersom att jag lider av sjukhusskräck deluxe gör jag ALLT för minsta lilla bättring. Jag har tvingat mig till en dusch för första gången på tre dagar (!) och sörplar flädersaft med is. Frukost har jag inte vågat mig på riktigt än, mitt morgonillamående gick ju inte göra så mycket åt men kroppen borde klara sig utan galla, right?
Maten ska stanna i min kropp idag. Punkt slut.

Tillbaka till förtvivlan

Idag är det andra dagen som jag inte får behålla någon mat alls, fysiskt så slår kroppen bakut och jag orkar knappt ta mig från soffan till sängen. Jag orkar tyvärr inte sticka klart min mössa eller läsa ut min bok, jag är för trött.
Nyss drack jag en halv kopp te i förhoppning om att få upp vätskebalansen i kroppen och därmed få denna hemska huvudvärk att försvinna. Men nej, inte ens lite vätska ska jag få behålla. Återigen alldeles tom ska jag försöka överleva den här dagen med. Sova kanske?

Anniversary

Ikväll firar vi 1 månad som gifta! Inte för att det är exakt en månad sedan utan för att i måndags då det var exakt en månad sedan var vi inte tillsammans och kunde fira. Champagnen ligger på kylning (se gårdagens inlägg, JIPPIE) och jag fnular över vad jag ska duka fram till min man ikväll när han kommer hem från jobbet. Någon av hans favoriter får det bli, det är väl det minsta jag kan göra när han gett mig den bästa tiden i mitt liv? Jag är så lycklig att jag DÖR (inte riktigt som tur är, men svimmar gör jag nästan när jag tänker på honom. Min man.).

Dessa preggo-drömmar

Imorse vaknade jag fasligt tidigt igen och trodde att Andreas just lämnat mig. En konstig dröm om en udda butiksöppning i jobbet, drunkna i lera med brorsan och som grande finale få ett telefonsamtal från min man där han säger att han "tröttnat på min stil" fick mig att inte kunna somna om utan istället för att skingra tankarna gå upp och ta itu med diskberget som jag blundat för sedan i måndags (efter att jag spytt såklart, det gör jag ju varje morgon).
Nu sitter jag och hungrar och längtar till lunchen om en timme, tidig morgon resulterade i tidig frukost vilket jag försöker kompensera med banan nu men det går sådär. En banan för en gravid kvinna är som en... Jag kommer inte på någonting, men det är som typ INGET.

Dagen (graviditeten) är räddad!

http://news.discovery.com/human/alcohol-drinking-pregnant-women.html

Utflyktsdag

Idag blir en mysig dag. Jag och Sara tar en preggo-utflykt till Babyproffsen och kanske river vi av några andra butiker av bara farten, vi får väl se. Det är ju snart dags att bestämma sig för vilken vagn vår lille ska susa runt i, Urban Jungle eller Bugaboo? Eller kanske något helt annat? Idag ska jag börja känna på det. Nu längtar jag tills jobbet för dagen är avklarat så att vi kan dra jag och Sara, vid 14 hämtar jag upp henne. Vilken lyx det är att ha en gravidvän som uppskattar babybutiker, blöjhinkar och förändringssnacket. Ren och skär lyx!

Me and my rings

Vänner och finbesök och blodproppen (???)

Gårdagskvällen var helt fantastisk. Efter en hemsk dag kantad av illamående och huvudvärk kom Lew hit och hängde ett par timmar. Vi splittade en påse Kinapuffar (som alltid) och pratade om livet, en underbar måndagskväll. Kvällen slutade dock ganska otrevligt med en blodpropp (???) i benet som imorse hade släppt (???). Min sjukhusfobi höll mig hemma gråtandes i sängen, hade min man vart hemma hade jag garanterat inte fått stanna hemma efter att han sett mitt ben i det tillståndet men nu verkar det lugnt igen? Skönt med en problemfri graviditet tycker jag!
Nu har Sara precis lämnat mig och två tomma muffinsformar och urdruckna julmustglas ensamma efter en mysig eftermiddagsfika. Vi pratade graviditet med tanke på bådas växande mittpartier, Sara är helt fantatsisk hon. På fredag är det dags för mig att ha vår månatliga tjejmiddag här och jag funderar på recept för fullt. Tips mottages tacksamt!
Ikväll väntar fisksoppa och nybakt bröd hos mamma och pappa tillsammans med farbror och fru som jag inte träffat på NIO år. Hoppas bara att jag mår tillräckligt bra för att åka, vi får se om det.

Dagens upptäckt

Vaknade vid 4, 5-tiden imorse och mådde riktigt illa. Kände liksom hur gallan där inne åkte rutschkana medans jag försökte somna om. Omöjligt. Efter två mindre trevliga toalettbesök var jag tvungen att försöka pilla i mig något att äta, två finnkrisp och ett glas nyponsoppa. Kunde inte somna om så jag kurade ihop mig i soffan men illamåendet ville inte ge sig. Frukosten kom upp den med och det enda positiva med det är att jag nu vet att nyponsoppa smakar EXAKT likadant på nervägen som på uppvägen. Nyponsoppan kommer att bli min nya bästis just därför.
Jag har precis petat i mig lite lunch som inte heller smakade något vidare men hoppas på att få behålla den. Alltid lika spännande.

Fia!

Min fantatsiska vän, vilken härlig överraskning jag fick igår efter en riktigt tung illamående-dag så kommer jag hem till ett paket från dig! Ville höra av mig och tacka igår men jag tror att ditt nya nummer försvunnit med min gamla telefon, skicka ett sms eller mail med ditt nummer pliis.
Du är ju helt underbar, gissa om du lyfte min dag!!! Jättepuss till dig!

Härmed skäms jag över att visa mig utanför mitt hem

Som för att plåga mig själv lite extra vägde jag mig igår mest för att få bekräftat bollkänslan. Det senaste har jag nämligen känt mig som en livs levande boll på 1,80 i diameter. Sjukt ohett.
Svart på vitt där har vi det, jag har aldrig någonsin varit så här fet. Jag har nu plockat på mig nästan 10 kilo under snart 17 veckors tid. Inte konstigt att jag känner mig som en boll, jag ÄR en boll.

Inte redan?!

Imorse vaknade jag upp till telefontid med min läkare och det första jag ser på min telefons startsida är vädret och döm om min förvåning när den visade klarblå himmel och -1 grader! Uh. Det var riktigt kallt ovanför täcket men illamåendet tvingade mig upp och det snabbt.
Och visst stämde det med kylan. Bilrutan var preppad med is! Det är september, lite väl tidigt va? Snart är man där igen. Står tidig morgon och huttrande skrapar rutorna på en sur bil. Mysigt när man får vara inne och värma de raggsocksklädda fötterna framför brasan men mindre mysigt när man är trött och frusen omgiven av slask under en grå himmel.

Lägesrapport graviditetsvecka 16

Sådär nu har sexton veckor av denna mardrömlika graviditet gått. Om fyra veckor har jag gått hälften av tiden, alltså bara en evighet och lite till kvar till nedkomst.
Kroppsligt känner jag mig som muminmamman och döljer gärna magen i den mån det går eftersom jag mycket riktigt inte fått någon fin uppnosig mage utan snarare en trött ölmage. Jag är ständigt trött eftersom att jag knappt kan sova på nätterna för hjärtklappning, förlossningspanik och städigt illamående. Svarta ringar runt mina puffiga ögon möter mig i morgonspegeln var dag innan jag trött hänger mitt huvud över toalettringen och låter magen krampa färdigt för den gången. Jag sköljer min blödande mun och mina tårfyllda ögon med iskallt vatten och försöker tuffa till mig. Därefter följer dagens första utmaning, att hitta plagg i garderoben som passar min nya (förhoppningsvis tillfälliga) kropp. Mina bröst är så ömma att mina ögon tåras när BH:n tas av för kvällen, nåde den som nuddar av misstag! Ibland känner jag vår bebis där inne och hur han rör sig men inte ens det tar bort smärtan eller udden av negativismen jag bär på. Kanske blir jag en hemsk mamma, jag är livrädd för just det. Nästan ännu mer rädd för det än för att om dryga fem månader krysta ut en människoklump ur min lilla, lilla våffla. Det går åtminstone per automatik, men går det på automatik att börja älska en annan människa? Livrädd.
Mentalt sett är jag ett vrak (som ni säkert redan listat ut). När någon nu frågar mig hur jag mår har jag problem med att hålla tillbaks tårarna och helst av allt skulle jag vilja sövas ner resterande graviditetsveckor. Jag känner mig inte stark nog att arbeta samtidigt som jag vill och jag måste det för annars vet jag att jag kommer att må ännu sämre. Jag lider av ständigt dåligt samvete inför min man, mina vänner, min familj, mina arbetsgivare, mig själv, tanten i kassan på Hemköp och alla andra människor i hela världen. Jag vill kunna vara samma gamla vanliga ganska duktiga, glada och positiva jag men just nu tycks det omöjligt att få energin att räcka till det. Just nu är jag själv den där bittra människan som jag själv alltid avskytt. Helst av allt vill jag rymma men det är riktigt svårt att springa ifrån sin egen kropp, tro mig jag har försökt.

Igångkickning

Den här dagen fick minst sagt en riktigt usel start med ett envist illamående som inte ville försvinna men efter en helt fantastisk fisksoppelunch verkar det nu ha lugnat sig en smula och ingen är gladare än jag. Dessutom kommer min man att jobba på hemmaplan (eller i alla fall pendlingbart avstånd) denna veckan. Veckan kunde helt klart börjat sämre, trots ihållande hälsoproblem.
Funderar nu över kvällens middag, vad ska vi fira måndagen med? Tips mottages tacksamt!

Söndagsmelankoli

Varje söndag vilar ett litet mörkt moln över våra huvuden här hemma, vardagen kryper sig åter på och vi fokuserar på att försöka glömma. Istället brukar vi lyxa till det med att sova ut, mysa länge och sedan äta lyxfrukost (hotellfrukost ofc) i någon timme. Vid lunch brukar morgonmyset ebba ut och vi åker och handlar till söndagsmiddagen. Idag blir det klassikern potatisgratäng med stek och sås och så kommer "vår bror" på besök till det. Måste, måste passa på att mysa innan det blir måndag. Alltid samma söndagsångest som man försöker blunda för...

Världens bästa man

Igår kom Andreas hem efter jobbveckan och i hans tröja prasslade det till ordentligt när jag gav honom en bamsekram så fort han kommit innanför dörren. Han trasslar upp ett blått litet paket och räcker fram till mig. Vad som var där i?

En alldeles egen HTC Wildfire!!! Han är FANTASTISK min man. Jag blev så galet överraskad och glad att jag fällde en liten tår. Mina sömnlösa nätter och rastlösa stunder är räddade!

Happy Friday!

Ingen dag i veckan kan man vara gladare än denna dag, med hela helgen framför fötterna kan man inte annat än att njuta! Idag är det konferens för min man och jag har zero plans. Skulle kunna tänka mig att ta en fika med någon vän vid 14-tiden om jag hittar någon frivillig?
Imorgon drar vi på kräftskiva i Göteborg och kvällen behöver jag till återhämtning och städ inför ganska fullspäckad helg. Ja.
Hur ser er helg ut? Tell me friends.

Mormor

Igår sket sig dagens mål och istället för att städa så hittades jag vid mormors köksbord med en äpplekaka i munnen. Vissa dagar måste man få fela, jag avslutade i alla fall kvällen med att stupa ner i en renbäddad säng så något vettigt hann jag minsann med.
Mormor hade ett problem igår, hon hade fått stopp i sin tvättmaskin och badrummet ville svämma över. Vid rensning trodde vi först att det var en näsduk som ställt till det i filtret men nej nej sa mormor bestämt och konstaterade att det måste vart ett trosskydd som blivit kvar i ett par byxor och hamnat i maskinen. Gött tänkte jag och slutade genast tugga på äpplekakan jag hade i munnen. Ingen är känsligare än jag just nu vad gäller äckligheter, mat eller allt förresten. Men enligt mormor var det minsann inget äckligt för hon duschar fortfarande varenda morgon även fast hon fyllt 85 år och det är inte många i hennes ålder som gör tydlgen. Hennes granne tycker det räcker gott att duscha till helgen.
Min mormor är en mycket rolig figur, sällan skrattar jag så gott som när jag umgås med henne.

Stickar säsongens mössa

Vad tycks?

Gravid på jobbet

News

Kanske blir det lättare för mig att hålla reda på veckor, månader och allt annat nytt man ska hålla koll på med min nya gadget till höger. Jag ger det ett försök i alla fall. Vad tycker ni?

Ps. Visst är det ball att mitt barn redan kan titta på oss och vinka? Übersnabb i utvecklingen, vårt lilla underbarn.

Hemska dag

Vilken dag. Det börjar med att jag måste vakna till att Andreas åker för fyra dagars jobb tre timmar bort samt två akuta kräksbesök på toaletten. Gråt och svaghet. Klockan var då cirka halv sju och efter det kunde jag inte somna om en sekund på grund av illamåendets morgonstyrka.
Jag går ut till bilen, vår NYA bil och vrider om nyckeln men får noll gensvar. Batteriet är urladdat för "det är ju så mycket elektronik på nya bilar så de får inte stå stilla". En snäll kollega hämtar mig där jag väntar i regn och grön mask (inte bokstavligen, men jag kände mig sådan av allt illamående). Då slår det mig att jag ska till tandläkaren just idag när jag är billös, toppen. Snälla mamma slänger sig i bilen och kör mig till tandis där jag inser att det kommer bli en stor utmaning för mig att ligga med öppen mun full av fingrar och verktyg i min status. Mitt besök får därför inledas med att jag informerar tandläkaren om mitt illamående och min önskan om en "snabbt och smidigt" besök just idag eftersom att det kan hända att jag spyr ner henne annars. Fyrtio minuter senare skuttade (nåja) jag ur stolen med noll hål och polerade tänder överlycklig över att inte ha behövt att kräkas i spannen bredvid.
Nu ska jag bara hitta assistens med projekt startkablar och byta batteri på bilen och sedan ska jag skita fullständigt i diskberget hemma och iställlet njuta lite av den här hittills hemska dagen hemma hos Sara med fika och gravidsnack. Hon brukar påminna mig om att det finns fördelar med det här att må illa och bli tjock, tur att jag har henne.

Fredag hos mig

Vilken skitvecka det har varit rent ut sagt. Idag har jag mått lite bättre men är alldeles skakis efter gårdagen som också lämnade magen tom. Just nu är jag inne i ytterligare ett illamåendestim men hoppas på att kunna häva det.
Vilka fantastiska vänner jag har ändå som överraskande knackar på dörren vid lunch med en pepp-present när jag ligger och vrider mig i soffan. Det blev en kopp te och lite skratt på det innan Sara och Karro gick på helgäventyr, tack kära vänner för att ni förgyllde min dag!
Nu ska vi försöka äta något här, snart. Kan bli spännande.

Världens bästa pappa

Inte mår jag bättre idag inte, illamåendet och huvudvärken i kombination gör mig i princip orörlig men jag är ändå hur glad som helst. Anledningen? Torsdag.
Min fantastiska pappa handlade åt mig precis eftersom att det är en omöjlighet för mig att ta mig utanför dörren idag. En Sodastream (som jag längtat!), fläskfilé, delikatesspotatis som jag tänkte rosta i ugnen lagom tills mannen kommer hem och en fin sallad och lite sås till det. Utan pappa hade det blivit torrt på matfronten här idag, förmodligen något med ägg, snabbmakaroner och mjölk för det var det enda som fanns hemma innan han kom och räddade mig. Vilken guldfamilj jag har, vet inte vad jag hade gjort utan dem. Mitt mål nu är att orka laga mat, tro mig det är en utmaning utan dess like i detta skicket.

Bad day

Idag har jag inte fått behålla någon mat alls och jag är helt skakis i kroppen. Alltså denna bebisen hinner väl ta knäcken på mig innan den är ute. Tacka vet jag underbara vänner. Fina Lew kom med kärlek och middag efter hon slutat jobbet och det var precis vad jag behövde ikväll, snicksnack med bästis kan förgylla vilken dag som helst.
Nu blir det Idol och snart är det torsdag. Det betyder slut på vardagsslentrian och ensamhet, som jag längtar efter min man. Galet.

Jag o Tuppen

Två mornar i rad har jag vaknat långt innan klockan ringt och legat i sängen och vridit mig utan förmåga att somna om. Jag som är världens mest morgontrötta människa? Jag förstår ingenting. Idag gav jag upp och kollar nu Nyhetsmorgon med ett glas juice och nybakat bröd till frukost, helt okej faktiskt.

Mr Kitchen Aid and Me

Snart kommer mamma hit och jag har försökt sopa under dammråttorna under soffan sålänge. Imorgon MÅSTE jag städa, att det ska vara så svårt att orka nu för tiden. Nu alstrar jag energi i soffan med en kokt majskolv för att kunna baka loss hela kvällen. Bröd och muffins ska det bli och ni kan ge er på att allt ska provsmakas mycket noga!

Jag andas!

Att landa i vardagen efter en sån här fantastisk helg känns helt okej faktiskt. Säröhus var helt amazing, avkoppling och lyxkänsla till tusen. Min hud är så skrubbad att jag tror att jag tappat ett kilo under helgen och jag känner mig som en väldoftande jättebaby. Vår härliga svit var nästan det bästa av allt med jacuzzi och tonade fönsterglas ut mot den härliga trädgården och vi ville knappt lämna den någonsin, knappt ens för spa:et en trappa ner.
Den här helgen slår nästan allt tror jag, jag har sällan känt mig mer avkopplad samtidigt som jag aldrig varit kärare än nu.

Morgongåva

I den här sviten på Säröhus SPA hittar ni mig i helgen, tack vare min underbara man.

Det går liksom åt fel håll

Alltså, de här besöken hos barnmorskan som ska vara något positivt har inte blivit så för min del. Även om min barnmorska är alldeles underbar, söt och snäll så kommer hon sällan med goda besked.
Todays news är att jag pressar mig själv för hårt och att jag egentligen mår för dåligt för att jobba så mycket som jag gör. Nu är jag sjukskriven 50% på hennes ordination och jag har redan gå-hemma-ångest. Okej, jag mår illa. Riktigt illa. Okej, riktigt ap-illa för att vara ärlig och min kropps funktioner tycks upphöra mer och mer för var dag som går men att sitta hemma och sticka grytlappar är inte min melodi. Jag är van vid att jobba och jag vill jobba. Och pengar, jag behöver känna att jag tjänar mina pengar och att jag är behövd på min arbetsplats. Men nu, två veckor av stillhet TILL ATT BÖRJA MED. Måste tänka om och tänka rätt, det är för babys skull. Vår lille efterlängtade krabat även om det just nu är mycket svårt att fatta att vi faktiskt längtat efter detta...

Äntligen torsdag!

Jag blir tokig på denna saknad. Varje vecka samma visa. Men nu är torsdagen här och jag trippar runt här hemma och tänder ljus medans jag väntar. Jag vet att jag snart hör porten där nere öppnas och hans steg på väg hit till mig. När vi pussats klart har jag köttfärslimpa, potatis, kokta morötter, broccoli och gräddsås klart att avnjutas. Vänta nu tror jag... JA!

4/9-10

Herr & Fru

Sent inatt landade vi i vårt hem efter en helt underbar vecka på "Farmen-gården" på Gotland. Jag tänker inte försöka beskriva vårt bröllop för det känns liksom omöjligt. Våra familjer och vänner gjorde vår bröllopsdag helt oförglömlig och alldeles, alldeles underbar. Kanske lägger jag upp lite bilder senare.
Alltså, vi hade inte kunnat önska oss något mer av den här veckan. Jag lever i ett enormt lyckorus och är så glad över att äntligen få vara världens grymmaste killes fru.

Det börjar närma sig

Nu börjar huset att fyllas på här, fler och fler droppar in och vi börjar närma oss bröllopet. Mina nerver börjar seriöst att sättas på prov nu. Idag är det mycket som ska fixas, vi tjejer ska in till Visby för ärenden där och killarna ska forsla hem alkoholen till gården.
Hoppas på lite fint väder nu också bara.

Ringmjuren

Efter en fantastisk möhippa i fredags drog vi till Gotland och nu är vi här på drömgården med stort D (eller G eller hur man än vill se det). Jag längtar tills inatt då Lew och Pete anländer, det ska bli så mysigt när gården börjar fyllas på människor.
Nu bär det av till grannbyn för att scanna butiksutbudet, att åka till Visby varje gång man behöver handla kanske är onödigt. Måste kolla upp.

Hämnden är ljuv

Det trillar in ett mms på min telefon från Andreas bestman på Andreas halvnaken mitt på avenyn i Göteborg med ett bajspapper utstickandes från kalsongen. Andreas bestman som planerat sexan är ogift, jag fattar inte hur han vågar. Det kommer att bli payback big time.
Tidigare satte de min blivande man i en båt en bit från kajen och sålde ägg och tomater till förbigående som därefter fick kasta dessa på honom. *Träffa inte, träffa inte* Alltså, jag har seriöst ont i hjärtat här hemma!
Jag saknar Andreas så otroligt mycket nu och vill börja badda hans panna omgående, ligga jättenära när han kommer hem frusen och värma för att sedan fixa en riktig lyxfrukost på sängen till honom hur sent han än vill. Jag hoppas verkligen att han har kul och inte lider av skam allt för mycket för att kunna njuta...

Snart blir det fredagsmys

Hur firar ni fredag idag? Hemma hos oss firade vi faktiskt redan igår eftersom att Andreas kidnappades imorse för sin svensexa, stackaren.
Kräftor, räkor och alla tillbehör man kan önska sig fyllde bordet igår så idag känner jag knappt ens för att äta faktiskt. Kanske bullar jag upp med en hemgjord våffelstrut med gammeldags vaniljglass framför någon risig romantisk komedi later on. Gärna tillsammans med en god vän förstås, jag känner mig lite på det humöret (inte-vara-ensam-humöret ni vet).
Vi får se vart fredagen tar oss vänner. Och så skänker vi Andreas en styrkande tanke, stackaren kommer bli alldeles tagen av dagens händelser. Jag är redo att pyssla om imorgon, han kommer vara så värd det.

Case closed

Ibland så lönar det sig att vara den där bitterf****n som är allas mardröm. Andreas var den imorse när han som sagt stod och inväntade att smeden skulle öppna butiken. Han ifrågasatte deras proffessionalism och han fick ett hängande huvud till svar. Smeden själv skämdes så till den milda grad att han själv sa att han inte kunde titta Andreas i ögonen. Han sa att detta aldrig någonsin inträffat tidigare och höll med om att det inte var acceptabelt. Andreas vägrade lämna butiken innan allt stod rätt till med ringarna och smeden fick hämta honom en stol (haha) för det skulle ta en stund men inte en sekund tvekade han eller ifrågasatte Andreas. Han förstod. En halvtimma senare med tre färdiga ringar brände Andreas hem igen på toppenhumör. Med sig hem till mig hade han ett par underbara örhängen i guld och kristall till vår bröllopsdag. Tydligen hade Andreas fått gå loss i butiken och valt någon form av kompensation för ringproblemen och som den fantastiska kille han är väljer han dessa till mig. Jag får ont i hjärtat!
Ibland är det liksom okej när det krånglar lite för det blir så fint ändå i slutändan.

The New Hair

Ovant? Ja. Älskar´t? Ja.

Driver någon med mig?

Medans jag satt hos frisören tryggt ovetandes fick Andreas hemleverans av våra ringar. Då tycker man ju att det i princip är omöjligt att det blir fel IGEN, men tyvärr. Det står nu visserligen Andreas i båda mina ringar men tror ni inte att de har satt vårt förlovningsdatum i båda mina ringar nu? De har alltså tagit bort vigseldatumet i min vigselring och satt dit förlovningsdatumet istället vilket självklart bara ska stå i förlovningsringen. GAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH. Jag sliter mitt hår här! Nej, det gör jag inte för jag har precis förlängt mitt hår och jag behandlar det nu som den mest ömtåliga lilla baby. Men jag skulle kunna slita mitt hår så arg är jag. Imorgon när guldsmeden öppnar butiken så möts de av min mycket upprörda fästman hängandes på låset som förklarar vart skåpet ska stå och han lämnar inte butiken innan allt står rätt till och ringarna är klappade och klara.

Mitt-i-veckan

Lite roligt att läsa inlägget nedan och inte ens jag själv kan uttyda det. Jag var så ARG igår! Något som var riktigt bra var ju att klänningen satt som en smäck efter sista justeringen, jag är supernöjd med den. Det enda jag önskar egentligen är väl några kilo minus... Men det får bli bra ändå.
Jag fortsätter att bocka av punkter på min lista. Idag ser jag fram emot hårförlängningen. Innan dess lunch med Lew och efter det ska jag kura under min fluffiga filt framför en film, kan man göra något annat i detta vädret? Jag hoppas det värsta hinner blåsa undan på en vecka och att sommaren kommer tillbaks om så bara för en dag. Please.

Carolina HJÄRTA Anders

Idag skulle vi hämta våra ringar hos guldsmeden. Anledningen till att jag ville hämta ringarna så pass tidigt var att jag fick en klump i magen då jag var hos dem senast. Vi hade då bokat en tid då jag skulle prova ut fattningen på en av mina ringar för diamanten. Väl där hade de på två och en halv vecka GLÖMT sätta i fattningen. Eftersom jag lagt 40 minuters enkel bilresa på det här besöket vägrade jag åka innan de fixat fattningen åt mig. Vet ni då hur lång tid det tar att sätta i den? 30 minuter och de gjorde det på studs, det hade jag alltså väntat i 2,5 vecka på?
Som ni förstår var jag förväntansfull men lite tveksam till dagens möte och därför ville jag hämta våra ringar i god tid. Ringarna var perfekta, det var de verkligen. Förutom en enda liten detalj. I mina ringar stod namnet Anders och inte Andreas som jag tydligt dikterat och skrivit i versaler på smedens beskrivning under vårt senaste möte.
Alltså man kan bli trött för mindre. Jag blev riktigt, riktigt trött och imorgon kör smeden hem ringarna till oss personligen efter att de blivit ordentligt graverade med RÄTT namn i. Jag vägrade post, hade ju vart skönt om de skulle tappas bort där med några dagar innan bröllopet?
Jag tycker det är riktigt bedrövligt med såna här slarvfel när det kommer till så här stora och viktiga saker, de borde väl ha vana och koll tycker man? Speciellt när det gäller så mycket pengar! Jisses, det är minst en månadsinkomst för gemene man vi snackar om, jag vet visserligen inte hur det är i guldsmedsmått mätt men jag gissar att det inte är småsten för dem eller?
Ni hör Bridezilla är på ingång. Men är det konstigt att man blir irriterad yo? Jag säger som morfar alltid sa; Det går inte att lita på en enda levande människa.

På vår önskelista

Gråter en smula.

Veckoschema

På söndag alltså om mindre än en vecka, åker vi till Gotland och mot skumpa och härliga solnedgångar. Innan dess skulle man kunna tänka sig att det är några saker som ska fixas. Några? Pyttsan. Jag vet knappt hur jag ska klara av den här veckan utan att klona mig själv.

*Klänning ska provas för sista gången, eventuellt ändras och provas igen. Hämtas.
*Ringar ska slutprovas, ev. ändras. Hämtas.
*Lämna/hämta wedding stuf (dekorationer, kamera and so on) hos mam och pap.
*Hårförlängning (JIPPIE).
*Systembolaget (på Gotland? Beställ, kolla sortiment).
*Packa! Dekorationer, kläder, skor, smink (köp Natural Pink blush), hårprodukter (köp saltvattensprej!).
*Glöm INGET som inte kan köpas på Göööuutland, dvs glöm ingenting annars är vi körda.
*Hämta ut medicin.
*Klipptid till my becoming.
*Vigselprogram och bordsplaceringar ska tryckas.
*Ny bil ska köpas och hämtas (vi ska bara komma överens om vilken. Och hitta den perfekta). Under INGA omständigheter åker vi utanför kommunen i min skrotbil i alla fall.

Sedan jobbar jag ju heltid on top. Min puls är lite för hög för mitt eget bästa idag men allt eftersom vi kan beta av punkter på listan kommer det att kännas bättre, såklart. Jag längtar efter kvalletid med Lew och goda middagar tillsammans med nära och kära. Jag kan omöjligt fatta att vi snart är där!

1735 kr fattigare

Smink är bra billigt ändå!

Bridezilla

Varje dag är det något MÅSTE, idag bär det av till Make Up Store för sminkkurs och om jag känner mig själv rätt blir det en ordentlig påfyllning av sminkväskan. Eftersom att vi gifter oss mitt-ute-i-ingenstans känns det som om jag måste kunna göra mig iordning på egen hand och med min maid of honors hjälp såklart.
Tänkte även ragga upp någon fin present till mamma idag som är helt amazing som hjälper mig otroligt mycket nu när jag inte orkar göra allt själv. Hon blir inte ens liiite sur när jag lackar ur på småskaer som världens bridezilla. Hon är värd något riktigt fint, tro mig.

Finn ett rätt

Stassa

Om en halvtimme borrar jag ner mig i frisörstolen och reser mig inte därifrån förrän my wedding colour är faktum! Det lömska är att jag inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det... Men det reder sig. Idag färg och om en vecka FÖRLÄNGNING! Som jag längtat, känner mig nästan levande här ju. Mycket obekant.
När jag kommer hem från frissan väntar en påse med nybakta bullar där, ikväll firar vi. Alltså, vi har så mycket att fira nu. Ibland så rullar livet bara på som det gör nu, det är en helt otrolig känsla! Imorgon firar vi igen, något ännu större. Livet är bra häftigt även om man glömmer det ibland. Jag måste lära mig att inte glömma.

On and on

Äntligen börjar jag känna den, livsgnistan börjar komma tillbaks till mig efter en tid som känns såååå lång. Det gör mig så lycklig att jag vet inte vad!
Jag sitter på jobbet men studsar nästan på stolen av all härlig energi och så längtar jag. Om två och en halv vecka blir jag fru. Fru! Vårt liv tillsammans kommer att få en riktig rivstart och det går inte att låta bli att älska. Nu kör vi nedräkning till början på något nytt, vårt gemensamma liv.
Det är mycket bröllopsbestyr nu, igår mätte vi upp min klänning, på torsdag är det klipp och färg, på fredag kurs för sminkning och så fortsätter det men snart släpper vi planering och stress för vila och njutning som man och fru, aaahhh.

Todays to-do:s

Jag är inte i fas än men snart mina vänner. Hur som helst är jag sjukt stolt över att ha fixat dagens uppdrag utan att ha dött, vigselringen är nu provad och godkänd! Jag fullkomligt älskar den och kan inte riktigt fatta att den kommer sitta där om ungefär tre veckor. Bättre ändå är han som kommer sitta bredvid mig resten av livet, ganska ordentligt mycket bättre. Om ni visste vad han gör för mig i mitt urlakade tillstånd, jag hade inte överlevt denna tiden utan honom vid min sida. Men vi ser ljuset nu, i alla fall en liten strimma. Snart lever vi igen!

Gah! Tööönt!

Jag fullkomligt HATAR folk som säger Halloj! Hur kan man vilja lägga det ordet i sin mun? Helt ofattbart. Dagens irritation, helt klart.

Stånk och stön

Idag skulle jag börjat jobba efter semestern men inte då. Jag har förblivit liggandes i sängen/soffan hela dagen. Min kropp är långt ifrån i schack men jag hoppas på att snart vara på benen igen med små rosor på kinderna och med mer livslust än någonsin!
Snart, snart, snart...

Gotland

Vilken tur man har ibland. En gång om året drabbar ovädret med stort O Gotland. Självklart hände detta i lördags när vi åkte hit. Kapten varnade på färjan att det skulle bli förseningar och tuffa vågor och vindar. En tretimmars färjetur tog dryga timmen längre. Det kändes som vi åkte färja ett dygn, dödsångesten drog ut på tiden lite kan man säga.
Vågorna på Östersjön var inte mindre än tre meter höga och piskade över fönstret där vi satt högst upp i färjan. Andreas som är orädd för ALLT var stundtals livrädd han också vilket säger en hel del!
Nu är vi hur som helst framme i vår stuga vi hyrt här och myser runt. Igår kollade vi på gården vi hyrt inför bröllopet och rekade med kyrkan, det här kommer bli toppen! Idag ska vi fixa med min bukett och maten, imorgon fixar vi tårtan och sedan beger vi oss hemåt igen, fullspäckade semesterveckor!