Dan före dan före dopparedan

I år känns julen sådär magisk som den gjorde för längesedan. När jag var en liten tjej. Jag tror att det är Stinas förtjänst. Vår lilla elvisp som vänt tillvaron upp och ner. Imorgon får hon träffa tomten för första gången och jag kan knappt berga mig! Glöden i hennes ögon, precis som när jag var en liten tjej.
Och många klappar blir det. Det har tomten skvallrat om!

Sjukvecka

Nu har vi snart genomlidit vår första sjukvecka här hemma. Eller lidit, egentligen har vi haft det riktigt mysigt. Men lite sällskap hade ju inte skadat, det blir ju lite ensamt för vem vill låta sitt barn umgås med ett annat dunderförkylt barn?
Allt började i söndags med snorig näsa och på bara ett ögonblick fylldes hela lillans kropp av utslag, riktigt obehagligt. Efter besök på jouren och med infon om att virus kan te sig så på små barn var det bara att vila ut den onda bakterien. Nja, inte riktigt för först hade vi kalas för Andreas för gästerna vågade sig hit trots sjukdomen i hemmet!
Ibland är det nog bra att ta ut såna här viloveckor och bara känna. Rutiner sätter sig lite hårdare och jag vill nästan tro att Stina börjar bli vän med sin egen säng som stått orörd tills för någon vecka sedan. Allt ont har något gott med sig?

Onsdag och mys

Idag har vi sparkat runt hemma tillsammans med Lovisa och Matilda som kom förbi. Att man kan få lov att ha det så mysigt! Vilken timing ändå, om några månader blir skillnaderna mindre och de kan springa runt och leka tillsammans! Magiskt. Nästa barn blir till att tima minutiöst så att vi kan gå igenom allt samtidigt, haha. Dagens insikt: Bebisdoft slår allt.

Livet som det är

Att bli förälder är det bästa som hänt mig, såklart. Så känner ju alla föräldrar men många av dem utmålar föräldraskapet som något alldeles enkelt, fantastiskt och alldeles underbart vilket det ju också är! Ibland. Har inte vi alla stunder då vi känner oss otillräckliga, trötta och dåliga? Jag gör det! Säkert små stunder varje dag när det inte blev riktigt som det skulle. Jag har en magisk dotter och ett underbart liv som jag värdesätter SÅ högt men jag är också människa och känner en massa saker, bra och dåliga. Jag känner dock inget behov av att utmåla min tillvaro som perfekt varken i tal eller skrift som många andra, för jag tror inget sådant existerar.
Jag har precis försökt söva Stina i en timme. En timme av skrik, tårar och svettningar (det sistnämnda stod jag för). Jag känner mig värdelös. Även om jag i princip vet att det är tänderna som spökar och inte mitt fel att hon var sådär ledsen. But still! Jag har svårt att tro att inte alls känner så vid något tillfälle. Otillräcklighet har blivit en liten ond sparv som pickat sig in i mitt huvud sedan jag blev mamma men jag väljer att tro att det är "normalt". Vad nu normalt är.
Jag vet inte vad det blev av detta inlägget men jag är bara så trött på alla perfekta föräldrar som verkar finnas överallt, det var väl egentligen dit jag ville komma. Jag är långt ifrån perfekt men det känns helt okej faktiskt. Tror jag. Jag vill i varje fall inte bli som dem.

Låt oss njuta!

Tiden bara rusar ifrån mig och här står jag nu med en plötsligt stor tjej på över halvåret. Varje sekund känns så värdefull, att få lära känna henne och se och bekräfta framstegen hon gör. Hon är bara såhär liten nu och aldrig mer!
Härom dagen fick min bästa vän en alldeles perfekt liten tjej, som vi har väntat. Det har gett mig lite perspektiv också. Det känns som om det var igår vi låg där på BB med vårt rosa lilla knyte till människa vi skulle få lära känna och nu NU är vi här med en stor tjej som förstår och gör sig förstådd. Full av sprattel, liv och bus. Och det känns som igår. Jag kan inte förstå hur jag skulle välja att missa hennes utveckling i så mycket som en dag.
Det kommer att dröja innan vi kan lämna Stina på dagis. Nu finns bara NU och kommer aldrig tillbaka och det verkar som det just gick upp för mig. Nu njuter vi.

Jag lever!

Det är så mycket nu med allt och ingenting så att skriva blir det ingen tid över till alls! Vi är mitt uppe i flytt nu och sparkar runt i lådor, skräp och blöjor. Nu har vi två dagar kvar sedan bor vi där vi vill vara. BÄSTKUSTEN!

Oonsdag!

Inleder dagen med bajsblöja deluxe, vad gör ni där ute?

Midsommar

Tre månader!

Tiden går så fort att jag blir alldeles mörkrädd. Stina är nu tre månader och sitter med lite stöd, håller nacken själv och står hellre i knäet än att ligga numer. Hon är en social och glad liten tjej som gillar liv och rörelse men även mys och lugn när hon lägger den sidan till. Att det lilla stycket som tittade upp och mötte min blick för första gången för tre månader sedan idag är en "person" med en alldeles egen liten personlighet känns näst intill overkligt. Att kärleken bara skulle växa var hellre inget jag tidigare kunde föreställa mig och var dag känns det liksom maxat men jag slår vad om att när jag vaknar imorgon kommer jag åter slå rekord i kärlek till min lilla dotter.
Idag hade vi tid för hennes tre månaders-sprutor och jag hade en enorm klump i magen inför detta. På vägen dit kände jag hur jag mådde fysiskt illa av tanken på att någon skulle med min tillåtelse få göra Stina illa och stegen in till distriktssköterskan var tunga. Väl där gick det jättebra och Stina inledde med att bajsa ner vågen och sedan fortsätta med skötbordet innan det var dags för sprutorna, haha. Hon har den traditionen att ALLTID bajsa på BVC. Första sprutan gick fint och jag parerade hennes darrande läpp med nappen. Andra sprutan var tuffare, den sved. Stinas ansiktsfärg förändrades snabbt till tomatröd samtidigt som hon skrek ljudlöst och stora tårar rann nedför hennes kinder. Efter en halvminut eller så i min famn kom hon till ro och fokuserade på den roliga mobilen i taket över skötbordet samtidigt som vi kramades bort det onda. Hon är en stark tjej Stina. Stark men mjuk precis som sin pappa.

På Stinas önskelista...

Så fort mamma har råd...

Time goes by

Det här med att vara mammaledig är ju underbart och tiden bara flyger iväg. Lillräkan tar all min tid och det är alldeles underbart. Idag ska vi åka en sväng till Helena och efter det ska vi på fotvård, lovely. Vad hittar ni på och hur får ni tiden att räcka till? Jag är rädd att jag inte hinner njuta av nuet tillräckligt med så mycket planer och tider att passa hela tiden samtidigt som det är såhär jag bäst trivs...

Addiction

Nu är vi hemma igen efter några underbara soldagar vid havet med Sara och Malte. Jag inleder med att beställa nya skönhetsprodukter som såklart tar slut allihop på en och samma gång. Dermalogica ruinerar mig (tack för det beroendet Lovisa;-)).

Min solstråle

Shopping

Idag blev Stina en Tripp Trapp stol från Stokke rikare. Den står nu monterad och klar och glänser vid matbordet i väntan på liten hungrig tjej. Hon blir mer och mer alert och vaken för var dag nu så vi gissar att det bara är en tidsfråga innan hon vill hänga med på riktigt även vid bordet och den dagen är det skönt att vara förberedd! Snygg är den också, jag tror att vår Stina ska tycka om den i många år framöver och efter det kanske hennes lillsyrra eller lillbrorsa tycker om stolen precis lika mycket?!

Time flies...

Idag sa Stina sitt första ord. Hon tittade mig djupt in i ögonen och sa klart och tydligt Glögg. Kul Stina. Ditt första ord är varken mamma eller pappa utan GLÖGG. Jag undrar lite hur du tänker då?
Kul att hon börjat prata dock ;-)

Vårkänslor

Premiärgrill vid sjön med min lilla familj och bonus i form av Stinas morfar. Nu grusiga ögon i soffan framför Kniven mot strupen medans jag längtar lite till sängen, inatt behöver jag SOVA. Snälla lilla söta Stina?

Ny vardag

Tro det eller ej men jag börjar känna att jag och Stina anpassar oss efter det nya livet och vardagen börjar fungera. Att planera saker och att passa tider är inte längre en omöjlighet utan till och med är saker roliga igen och inte bara jobbiga stressmoment.
De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga och det känns så tomt här hemma men Stina får mig att le mellan tårarna och Sara, vilken vän du är! Galet hur "en katt" kan få en att sörja, jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle kunna vara möjligt att känna såhär för ett husdjur. Det har liksom blivit uppenbart att det verkligen känns som en familjemedlem och jag kommer inte längre att tycka att det är knäppissar som sjukskriver sig från jobbet för att "katten dött". Nu har jag helt klart en annan förståelse...
Snart ska jag väcka Fröken Sömntuta här bredvid och börja projekt mata-byta-klä på inför besök hos mamma och pappa. Jag avskyr fortfarande att vara hemma på grund av tomheten så dagliga utflykter är ett måste än. Nu börjar Stina vakna till liv, dags att mata!

Ont i hjärtat

Den här dagen blev inte alls som jag tänkt mig. Jag visste att det inte skulle bli någon kul dag med Andreas i magsjuka och bokad tvättid men jag visste inte att det skulle bli så här illa.
I denna sekund befinner sig min lilla Rått-dotter och Andreas hos en jägare. Med min lilla pälskling som mål. Alltså jag lipar ihjäl mig här.
De senaste veckorna har hon mått sämre och sämre. Hon har blivit skygg och oberäknelig, skrikit nätterna igenom och börjat kissa i hela lägenheten. Hon har tappat hår och inte ätit som hon brukar. Jag har oroat ihjäl mig och försökt ge henne så mycket tid och kärlek som möjligt men hon har vänt ryggen till. Droppen var imorse då hon på EN sekund tog sikte på Stina och anföll. Innan Andreas hann fram till babysittern som stod på golvet 1 meter från hans stol hann Råttan klösa Stina över handen så att hon skrek.
Det här beslutet var ett av de svåraste jag behövt ta i mitt liv. Tanken har liksom legat och grott en period i mitt huvud. Råttans ögon blev aldrig sig lika från den dagen vi lämnade henne och for mot BB, jag saknar de busiga ögonen och hennes sätt att stryka sig mot min kind om nätterna så mycket att det fullkomligt värker i hela min kropp. Jag vet ändå att det här var det enda sättet för Råttan att komma till ro igen. Fantastiska, fina Råttan. Som jag älskar dig!

Endast katten (och jag) är vaken

Min lilla mystjej slaggar gott här bredvid och min myskille modell större slaggar sött i andra delen av soffan. Hemkommen med någon magbakterie idag, funny living. Inte första gången med hans jobb, förmodligen har han ätit något gammalt avloppsbös igen ;-)
Vi som hade tänkt att ta en mystur till Varberg imorgon och husleta, fönstershoppa (det var vad jag sa till Andreas i alla fall, haha) och bara mysa runt. Känslan nu är väl att det kanske inte blir av beroende på hur länge det ska hålla i sig denna gången. Nu blir det lite underhållning i form av Playkanaler och sedan kojsa efter en ganska hård dag. Råttan har ballat ur en smula här hemma och Stina har varit gnällig. Och så Andreas som är sjuk, stackarn. Jag hoppas på att få sova några timmar inatt, igår var det nämligen värre. Vår apunge vaknade någon gång i timmen och var märkbart missnöjd med livet vilket leder till att jag blir missnöjd över min prestation som mamma och undrar direkt "vad jag gjort för fel" för att Stina gnäller. Mer om min mamma-prestationsångest en annan dag för nu måste jag passa på att vila medans huset sover, och det är ett kapitel för sig så att säga.

Godnatt friends!

Min ständiga hunger

Jag har aldrig haft så mycket att göra som under min mammaledighet, det är ett som är säkert. Andreas har börjat jobba lite för att spara ledighet och jag och Stina försöker nu skapa egna rutiner som passar oss. Eller Stina leder och jag försöker följa.
Det är konstigt hur mitt förhållande till förändrigar hängt på genom livet och så även nu. Jag är överlycklig såklart men där bakom puttrar ett ständigt dåligt samvete över att inte vara en bra mamma, en rolig matte och en härlig fru samtidigt som en förändrings-ångest fortfarande hänger sig kvar som ett litet spöke i mitt huvud. Även fast jag är helt galet lycklig och fylld av tacksamhet till allt fint jag har i livet. Det är så konstigt bara hur jag aldrig tycks bli riktigt nöjd även om jag inte har en aning om vad som saknas. Jag är fel, helt klart!


Lycka är min lilla, mjuka Stina.

Som en kossa...

Det var et tag sedan jag kände mig fräsch nu. När jag var gravid kräktes jag ju konstant vilket inte gjorde att jag kände mig top notch direkt och nu när jag äntligen mår bra så har mina bröst liksom blivit överfulla och bokstavligen sprutar mjölk över alla marker. Sängkläder, mina, Andreas och Stinas kläder är ständigt blöta av min milk. Idag märkte jag att mjölken sökt sig genom mina engångs-pads i min vadderade bh, genom bh:n och ut genom linnet jag hade på mig och RANN vidare ner för magen och låren... Fräscht? När jag ska amma Stina och vinklar in bröstet i hennes mun sprejar jag ner hela min stackars lilla tjej. Håret och ansiktet är sprejat med mjölk och upp tittar en chockad Stina som blinkar ut en droppe mjölk ur ögat.
Det blir många maskiner tvätt nu vill jag lova så även denna lördagskväll. Jag sitter nyduschad i soffan och upptäckte precis att jag redan mjölkat igenom mitt linne jag tog rent ur garderoben för 20 minuter sedan och Andreas springer sig svettig mellan lägenheten och tvättstugan. Vår ögonsten har precis somnat här bredvid efter en kväll av kissmaraton. Blöt blöja är ingen favorit nej. Men nu tror jag vi alla ska komma till ro. Sista tvätten är hämtas och Stina ser ut att sova tungt. Det är väl egentligen bara mina bröst som inte taggat ner för kvällen.
Sen lördagskväll och jag sitter och snackar bröstmjölk. Om livet förändrats något? Jovars. Ha ha. Sjukt men sjukt underbart så att sia ;-)

Fredagsmys

Nu laddar vi här hemma inför kvällen för mys ska det bli, fredag som det är. Fläskfilegrytis och bröstmjölk till di små. Och tonfisk till Råttan, såklart. Hur firar ni fredag?

Fröken Magknip

Idag har min fina lilla bebis kämpat med magknip hela dagen lång. Det känns riktigt jobbigt att inte kunna hjälpa. Jag vyssar, pussar och sjunger, puffar och buffar. Konstant kroppskontakt är den enda melodin och om jag så mycket som sneglar åt ett annat håll söker Stina mig med blicken och hennes ansiktsfärg går mot rött och munnen öppnas, hon kniper ihop ögonen och jag vet att vi snackar sekunder innan ljudet av barnskrik fyller rummet. Men vi har det bra. Hon äter, sover och ler (nej bebisar kan inte le vid tre veckors ålder, det måste bero på magknipen) och är superlätt att älska även om hon bajsar som en fullvuxen man och stundvis låter som en brandbil i full utryckning. Idag pilade jag till Apoteket och köpte små droppar till Stinas mage som förhoppningsvis ska hjälpa henne med all luft där inne som vill UT. Nu väntar vi och ser!

Ögonsten

God morgon!

Min lilla sjusovare till bebis sover ännu här bredvid och Andreas är och spelar tennis. Jag borde passa på att sätta på kaffe och sminka mig en smula men det är så svårt att lämna Stinas värma lilla kropp ensam i vår stora säng...
Inatt vaknade vi bara vid ett tillfälle, vid 5 för att mata och byta en blöja. Idag känner vi oss magiskt utvilade bortsett från min eviga förkylning och förstoppning... på måndag blir det läkaren för nu orkar jag verkligen inte mer. Förmodligen har förkylningen nu vandrat vidare till bihålorna eftersom att det tokvärker bakom ögon och i näsan. Tack för den liksom, alltid är det något känns det som.
Nu ska jag börja fixa lite inför dagen här efter att jag släppt ögonen från min lilla skönhet här. Kan ta ett tag ;-)

Andas!

Hjälp vilket fullt ös varje dag hela dagarna (och nätterna) vi lever i nu. Stina är underbar, minst sagt men vilken omställning! Först nu börjar vi fatta lite vad hela handlar om känns det som och vi gör så gott vi kan här hemma även om det känns som om att vi inte har en aning om något men så läge vi älskar henne (oändligt) så kan det väl ändå inte bli så tokigt?
Undrar dock lite över när vi kommer kunna börja fungera igen, som vanligt menar jag... Vi är mitt inne i bebisbubblan och svävar runt därav all frånvaro på alla fronter. Men tillbaks snart, i hope :-)

Berg-o-dal-bana

Minst sagt. Jag är ett virrvarr av känslor just nu och pendlar snabbt mellan oövervinnlig lycka och ömt, ledset hjärta. Hormoner, jag vet men lika jobbigt för det! Kanske kan lite egentid i form av varm dusch lindra em smula mot min dalgång jag tillfälligt hamnat i. Förmodligen behöver jag bara lite extra sömn. Även om Stina sover duktigt kan jag inte sluta oroa mig. Vaknar jag inte av bröst som spänner så MÅSTE jag lyssna och känna så att Stina andas... jag måste skärpa mig.

Fantastiska vänner

Igår kväll dök Sara, Erik och Malte upp i sällskap av en ny garderob till Stina, en massa sockersött till vår tjej! Tack för att ni tänker på oss, ni är underbara!
Konstigt hur jag helt plötsligt upplever Malte som vuxen sedan Stina kom, han som var så pluttig innan! Nej, nu saknar vi er redan här. Det är verkligen priceless att kunna prata med en så nära vän om alla ups, downs och bajsblöjor, sånt som man faktiskt tycker är väääldigt intressant nu ;-) Hur mycket man än spjärnar mot den stora föräldra-förändringen så drabbar den oss alla tror jag. Men det är ganska fint hur hjärtat dubblas på en sekund och fylls av känslor man inte trodde fanns. Innan var jag rädd att bli en sån där tråkig förälder men nu är jag bara glad och tacksam över att få känna den här vidunderliga kärleken och struntar vilt i alla runt omkring som börjar se mig som en sån där tråkig person, precis som jag kunde känna i vissa fall innan.

Det nya livet

Vilken omställning. Men vilken kärlek! Alla pratar om hur man inte kan föreställa sig och jag förstår först nu. Jag ligger och tittar på min dotter och gråter av tacksamhet. Hon är våran!
Dagarna ser dock lite annorlunda ut mot vad vi är vana vid och vi kämpar på. Jag har fyllts av den största respekt för alla föräldrar med småbarn och en sån sak att vara ensamstående kan jag inte ens föreställa mig. Mycket känns fortfarande nytt och vi har tusen saker att lära men det känns fantastiskt (trots megaförstoppningen jag åkt på). Melodin var att tagga ner en smula, vi tog på oss för mycket de första dagarna men nu ska vi sniffa, göra spontana saker och mysa vidare. Inte schemalägga varje dag med besök och måsten.
Tack härliga vänner för besök och goda tankar, ni är underbara!

Easy breezy

Inatt har jag fått sova lyxigt länge och tur var väl kanske det eftersom gårdagens sammanbrott. Det där med babyblues stämmer verkligen! Idag känns dock livet tipptopp igen men vi har bestämt oss för att tagga ner på takten det närmaste en smula, det är mycket nytt som det är. Åter till att snufsa på min lilla söta tjej!

Man, dotter, katt och Audi

Vi mår bra och har kommit hem och landat lite. En fantastisk dotter som vi valt att kalla Stina hängde med hem efter en lyckad men snabb och lite dramatisk förlossning och allt känns så overkligt som det bara kan. Men underbart.
Vi tänkte ta oss några dagar och mysa in vår nya familj och bara njuta av livet men vi hörs alldeles snart!

Aouch!

Det här med värkar gör ju skitont. Den som säger annat ljuger.

Den 15:e Mars

Dagen i bilder kommer här. Dagen då jag skulle fött barn men tji fick jag!
För att inte gräva ner mig fullständigt över att jag från och med idag officiellt går över tiden har jag kört på och aktiverat mig ordentligt. Morgonen inleddes med storstädning av lägenheten och sedan pausade jag och tog en lång myslunch med Sara, Erik och Malte. Underbara människor som fyllde mig med dagens energiboost!
Nu har jag precis putsat fönstren i lägenheten, det jag nådde själv i alla fall och satsar nu på att såsa resten av dagen.

Dagen jag aldrig trodde skulle komma

Idag är vi beräknade vilket innebär att jag nu varit gravid i 40 fullgångna veckor. Jag trodde och hoppades att jag inte skulle vara en av dem som går över tiden eftersom vägen hit liksom känts oändlig, att vara gravid såhär länge trodde jag inte var möjligt. Men nu är vi här och det händer ingenting. Jag möter samma spegelbild varje morgon, mig själv i jätteformat. Evigt gravid, alltid väntande.
Lilla bebis, det är okej om du kommer ut nu. Din mamma och pappa har väntat och längtat så länge. Vi ses väl snart?

Dagens status

Bluff och båg

Nej, det här med att käka annanas fungerade ju tydligen inte det heller. Jag vaknade idag alldeles oförlöst precis som vanligt, pust. Positivt är att förkylningen känns ännu bättre efter inatt och jag börjar till och med känna för att ta mig ut och träffa folk igen. Undrar om jag smittar förresten? Andreas som ägnat helgen åt att pussa och pyssla om är fortfarande frisk i alla fall men det kanske bara är en tidsfråga.
Nu tänkte jag slurpa i mig mitt te och sedan bege mig till affären för att införskaffa fönsterputs, hemmet ska skina vid babys ankomst :-) Och ni som inte är rädda för baciller är välkomna på kaffe och kaka vid vårt nygamla och nu färdigmålade bord!

Måndagsbarn?

Idag känner jag mig äntligen liiite bättre och jag kan nästan skönja ljuset i slutet av tunneln! Jag har fortfarande en hals som ett öppet sår men ändå, bättre. Jag kan till och med tänka mig att föda barn nu och det kunde jag INTE igår. Faktum är att vi tänkte att det skulle dra igång inatt så att vi kan föda under morgondagen. Det hade vart ett helt perfekt sätt att inleda veckan på. Jag har i alla fall försökt att få igång det med både det ena och andra så nu lämnar vi det här och hoppas...!

Skroooothals

Jag mår fortfarande skrot. Halsen är värst, jag viskar runt idag för att prata är alldeles för smärtsamt. Positivt är i alla fall att våra matsalsmöbler är sålda och hämtade och nu har vi plats för våra nygamla! Idag håller vi på att måla, ja i.den takt det går. Snart är det dags för dagens sista strykning men först MIDDAG. Det är lätt att glömma äta när smaken saknas men barnet får ju inte svälta där inne ;-)

Trött på krämpor

Hur det känns att vara TOKFÖRKYLD och höggravid på en och samma gång? Jag vill seriöst gräva ner mig en meter eller två under jorden och sova tills det vankas bättre tider. Jag kan inte minnas att jag någonsin haft ondare i halsen än nu? Tack för den liksom.
Idag snackar vi kurering i form av bästa sällskapet och ompyssling av man och kisse.

Love

Jag trotsade tillslut min trötthet som inte vill ge sig och pallrade mig iväg för lunch med Sara, Emelie och Malte som mest sov sig igenom allt tjejsnack. Jag och Råttan myser nu en sväng i soffan och inväntar besök från mamma och pappa. Verkar som om min man blir sen ikväll igen men imorgon ska han tydligen komma hem tidigt så at vi kan fira vår förlovningsdag som han uttryckte sig när han ringde... Huh? Jag trodde inte att vi skulle fira... Eller det blir ju så mycket att fira med årsdagar, bröllopsdagar, förlovningsdagar så jag trodde bara... Men han har ju så rätt. Kan man hitta en endaste anledning att fira något så är det ju bara att fira på, livet är för kort för att INTE fira! Speciellt kärleken och att lägga tid på varandra, det är riktigt fina grejor ju. Champagnen läggs härmed på kylning.

En dag närmare

Slog upp ögonen imorse och kände att halsen värkte, great. Det enda jag känner för är soppa och halstabletter nu så efter lunchen med Sara och Emelie bär det av till affären för att införskaffa dessa viktigheter. Och så tänkte jag plocka upp ett paket på vägen innehållandes två par sandaler som en liten present till mig själv, ibland är man värd det! Passar ju förresten riktigt bra med tanke på vädret utanför idag, SNÖSTORM. Det går inte förstå att det var vår här igår, varmt och sol. Men men, dags att shape up trots min enorma trötthet och istället glädjas över kvalitetstid med härliga vänner över lunch. Sova får jag göra sen i eftermiddag, gärna i flera timmar...

Vecka 40

Nu är barnet helt utvecklat och reda att komma när som helst. Men det är vanligt att det tar upp till två veckor till, särskilt bland förstföderskor. Huvudet kan vara lite missformat efter födseln. Barnet kan också vara täckt i fosterfett eller blod. Det är helt normalt. Det är också vanligt att det har fläckig hud eller skrapmärken. På grund av moderns hormoner kan könsorganen vara lite förstorade och det kan även komma lite mjölk från barnets bröstvårtor, oavsett om det är en pojke eller flicka. Det kallas häxmjölk. Det försvinner inom några dagar och är helt normalt. 3.5-4 kg 50-52 cm Längden mäts från huvud till fot. Måtten kan variera relativt mycket.

Mamma:
Alla förlossningar är olika långa men de följer ändå ungefär samma mönster. Barnmorskan delar in förlossningen i tre steg; öppningsskedet, utrivningsskedet och efterbördsskedet. Har barnet inte kommit än? Bli inte frustrerad. Barnet kommer ut när det är redo. Bara 5 procent av kvinnorna föder på det beräknade datumet. Se till att vila så mycket du bara kan. Det kommer att gå åt mycket kraft till förlossningen och du kanske måste vara vaken i upp till 24 timmar i sträck.

Partner:
Din viktigaste roll under förlossningen är att finnas där. Ge din partner vatten, torka pannan, massera och håll henne i handen. Peppa och pusha henne men var lyhörd för hennes känslor och smärta. Du är hennes stora stöd. Har barnet inte kommit än så stöd din partner i hennes eventuella frustration. Få henne att tänka på annat än det beräknade förlossningsdatumet.

Jag:
Jag är ständigt trött samtidigt som jag vill ha ALLT fixat inför barnets ankomst, allt från tvätthögar som inte får överstiga en maskin tvätt till att det inte får finnas ett dammkorn på golven "OM vi skulle behöva åka in redan inatt". Mitt hår måste ständigt vara nytvättat och naglarna nymålade för att jag ska kunna känna ro när jag går och lägger mig om kvällen. Det som oroar mig allra mest av allt är min lilla Råttansson. Jag får ont i hjärtat av att behöva lämna henne när vi är på BB men förhoppningsvis blir besöket där kort och vi kan komma hem och växa ihop som familj i vår lilla, trygga vrå.
Jag är så otroligt trött på att vara gravid nu att sista droppen känns long gone by. Jag är så fet att jag knappt kan röra mig och vätskan ansamlas i hela kroppen. Sover gör jag inte och illamåendet avtar inte det heller samtidigt som jag plågas av sura uppstötningar deluxe. Om barnet vill komma nu så är det helt okej med oss. Heeeeelt okej.

Just nu

Käkar 4 dagar för gamla ägg som smakar toppen (helt sant!) samtidigt som jag tar igen mig i soffan och inväntar energiboost och hämtning av tvätt. Sedan borde jag städa här men OJ vad det sitter långt inne idag...

En unge i minuten

Ytterligare ett program om förlossningar hade premiär ikväll och jag sitter klistrad såklart samtidigt som jag inser att det inte är bra för mig. Jag målar upp skräckbilder och spär på en rädsla jag inte hade, rädslan för smärtan. Nu måste jag försöka sova bort de här jobbiga hjärnspöken som bosatt sig i mitt huvud för kvällen.

Slutspurt!

Imorgon går jag in i vecka 40, hur galet är inte det? Förhoppningsvis innebär det att detta snart, mycket snart är över. Det här med att vara gravid är INTE min grej över huvud taget och jag längtar tillbaks till mig själv, min kropp och inte qatt förglömma till den där lilla människan som är en liten kombo av oss som vi snart ska få träffa.
Jag tror att hon anländer 10:e Mars, vi har slagit lite vad... Vad tror ni?
Här har jag precis petat i mig lite lunch efter att ha bäddat rent i sängarna och lagt ut vår matsalsgrupp på Blocket samt skruvat ihop stolarna, det vr så längesedan sist att vi höll på att ta livet av Erik när Familjen Rehn var här och fikade igår. Nej, jag kan ha överdrivit lite men när han skulle sätta sig opch stolen höll på att kollapsa under honom så slog det mig att det var år sedan jag drog åt de där skruvarna. Nu hoppas jag på att någon ringer och vill hämta det snart så att vi kan göra plats åt vårt nygamla bord med stolar som vi fått från mamma och pappa som mamma haft sedan hon var liten knatte. Det ska målas vitt och piffas med nya knoppar på lådorna under och sedan ställas på plats i vår matsal, härligt! Kanske skulle jag ta mig till målarbutiken i eftermiddag och rigga inför mitt lilla renoveringsobjekt, jag måste ändå ge mig ut för att tvätta.

Vad sker?

Min kropp verkar vara i fullkomlig obalans. Jag fryser och svettas, min mage krampar och jag känner mig helt urlakad. Men vattnet har inte gått och jag har inga värkar (?). Förmodligen är jag bara grav-illamående som vanligt men man blir ju så osäker när det närmar sig... vi får se vad som sker härnäst. Nu: Sova!

Melodifestival och spontangryta

Ungefär så ser vår kväll ut. Har jag nämnt att jag är absolut enorm nu och har (enorma) svårigheter att röra mig? Vanligt folk har säkert lapat sol idag och njutit av årets första vårdag ute idag men inte vi inte! Däremot har vi hunnit kolla hus och jag har sålt ytterligare prylar på Blocket och sist men inte minst har vi beställt ett grymt klösträd till lilla Råtti. Tänk vad nytta man kan göra även om man är höggravid och bedrövlig! Eller i alla fall lite. Happy lördag på er, nu ska vi borra ner oss i soffan och mysa ihjäl den här kvällen.

Nej, inte än

Hur orkar folk höra av sig varje dag och fråga om det "hänt något" redan innan utsatt datum? Det har inte hänt ett skit och varje dag känns som en vecka av väntan. Jag mår skitilla nästan jämt och sover nästan ingenting, this must come to an end.
Kom igen nu baby, börja gräva dig utåt!

Tooorsdag

Vi har precis festat till det med homemade burgers och nu njuter jag av fotmassage. Fötterna blir så grymt ömma när man är ett fetto, det vet jag nu!
Planen imorgon är att åka till Göteborg och köpa present till Andreas lillsyrra, mamma och Stella samt ett klös- och mysträd till Råttan som storasyster-present, ha ha. Efter det ska vi vidare på kalas (ja, imorgon igen!). Nu kanske ni tänker att vi alltid är på kalas att vi liksom inte gör något annat och i så fall har ni helt rätt.
Men nu åter till 100% fokus på min massage, det är sån sjuk LYX att ha min man hemma!

Om jag själv får välja

Låt mig få presentera:

Men ÅH!

Här satt jag och skrev ett långt inlägg och postade för att kort därefter inse att det försvann? Helt värdelöst. Som väl var handlade det mest om ingenting och om dagens tristess.
UNDERBART med torsdag imorgon så att livet kan fortsätta. Imorgon kommer han hem tidigt vilket innebär Julafton och både jag och Råttan dansar på borden!
Slötittar på Halv åtta hos mig och muttrar över sura uppstötningar, trött på skiten nu (frustrerad eller?). Låt mig förlösas!

DHL

Jag har beställt en grej till Andreas som en liten present eftersom att vi har ettårig förlovningsdag nästa vecka. Idag ringde DHL och sa att de kan leverera ut mitt paket under morgondagen och bara pustar när jag vill veta ungefär när och svara sedan "någon gång under dagen" och jag får fråga igen varpå tanten i luren säger någon gång mellan 9 och 13. Nio och tretton? Alltså, vi snackar ett spann på 4 timmar! Nu har jag visserligen inget liv men för de som har det måste ju det här vara extremt irriterande att behöva sitta och vänta (för man kan ju inte ha något jobb i det läget?) i 4 timmar och undra när de ska komma. Helt värdelöst.
För er som är lediga och sällskapssjuka så vet ni vad jag hittar på imorgon. Jag har kaffe och saft hemma och bageriet dörr i dörr. Välkommen!

Vecka 39

Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem. Du har väl läst artikeln Pappans roll vid förlossningen.

Hos barnmorskan/kontroller
Nu kanske du går på ditt sista besök hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig.
Nuförtiden förs journalen elektroniskt, så det enda ni egentligen behöver ta med er till förlossningen i pappersform är provsvaren dvs blodgrupperingen och svar på screeningproverna. Men de flesta barnmorskor lägger kopior på journalen i mappen, så ta med dig den mapp som barnmorskan gjort iordning åt dig. Glöm inte patientbricka och legitimation!

Jag: Att jag ska föda känns helt overkligt fortfarande. Jag tror fullt ut att jag ska vara evigt fet och ser inte alls en framtid utan mage, med barn eller välmående. Jag har vaggats in i en falsk sanning om att mitt liv ska se ut som det gör nu för alltid. Allt annat känns helt overkligt!
Nu är jag dock helt galen och finner mig själv mitt i natten regörandes badrumsfläkten med tops eller målandes på köksluckor eller lampor om jag inte skurar lägenheten i något hörn... ja, ni förstår. Jag boar och det så in i bänken också. Att sitta stilla och vila trots min helt besrövliga sömnbrist är inte att tänka på, jag har myror i hela kroppen även om min rygg och mina höfter värker av ansträngning av bara minsta lilla utförda uppgift.
Att sova om nätterna är nu i princip omöjligt och jag vaknar senast klockan 5 varje morgon och är illpigg och kan bara drömma om att somna om. Att vila på dagarna går som sagt inte så jag försöker leva på... lite mindre sömn?
På viktfronten har jag nu stannat på 18 kg upp sedan inskrivningen hos BM, jag hade till och med gått ned lite sedan sist men det är tydligen inte ovanligt i slutet. Nu hoppas juag att bebisen kommer snart, gärna efter att Andreas hunnit komma hem men gärna innan helgen. Vad sägs om fredag typ?

Frank eller Dolph?

Men där slutar det typ. Vi behöver helt klart inspiration på grabbfronten. Hjälp tack!

Listor

Dagens...

Roliga: Myshäng hos mamma och pappa med några sköna skratt, gott för själen.
Insikt: Jag ska föda barn. Nyhet för er? Nej. För mig? Ja.
Överraskning: Det kanske är en kille vi väntar på trots allt?
Motion: Löpturerna mellan tvättstuga och lägenhet, helt sjukt jobbigt.
Tråkiga: Sova ensaaaaam. Har dock en kycklingdoftande myskatt jämte så jag ska inte klaga ihjäl mig ;-)


Morgondagens...

Måsten: Städa och skicka paket på posten, jag bara rensar och säljer who makes me a rich mama ;-) (och måla naglarna får jag INTE glömma.
Jobbiga: Klara mig utan min plånbok som jag förlagt (supersmart!)
Mysiga: Lunch med Lew
Borde: Sy upp gardinerna i tv-rummet.

Finalvecka?

Jag avskyr måndagar och det är ingen nyhet. För att "lighten up" en smula så tänker jag varje måndag att "det här är min sista måndag som gravid" men hittills har det inte funkat någe vidare. Men idag hoppas jag! Denna veckan jobbar Andreas sista veckan på bortaplan inför ankomsten av baby så det hade vart helt perfekt att föda till helgen typ men det går tydligen inte att bestämma?
Idag var jag på MVC igen och bebisen verkar ready for take off i alla fall. Hjärtljuden hade sjunkit rejält sedan sist vilket helt plötsligt hamnar på killskalan, tänk om vi får en kille nu? Det hade nog blivit en liten chock efter vår säkerhet om att det varit en tjej hela tiden? Lite spännande det där, kanske får vi lägga lite mer krut på killnamnen nu också för säkerhets skull. Men alla tjejkläder? Och tjejprylar? Ha ha, detta blir spännande. Minst sagt!
Nu blir det till att pila hem en sväng till mamma och pappa för en liten fika men först måste jag rusa till tvättstugan för att fixa med tvätten. UH. Det är TUNGT att springa nedför alla trappor, tvärs över gården och ner i källaren för att sedan rusa tillbaks bärandes på kilovis av tvätt HÖGGRAVID. Snacka om sammandragningar, men det kanske bara ät toppen för påskyndandet i och för sig.

My, Ebba, Siri, Kajsa, Svea, Stina...

Vi har INGEN aning om vad vi ska ge vår lilla för namn och nu känns det minst sagt som om det börjar dra ihop sig. Jag skulle liksom lika gärna kunna föda inatt typ? Ja, faktiskt. Det förstår jag knappt, lite för stort att ta in på något vis. Hoppas på en god natts sömn och ett litet måndagsbarn jag, så hinner jag städa här hemma (igen) tills vår lilla figur kommer. Hoppas hoppas.

Morrgonpigg

Sådär då var klockan över 5 vilket innebär att jag är vaken. Igår blev en lång dag med Ikeabesök och 1års kalas och vi landade inte hemma innan sen kväll. Nu är jag mest hungrig och längtar tills det är "okej" att gå upp och pyssla med piffgrejerna vi fick med hem igår. Ikväll blir det dessutom mys hos familjen Karlsson/Rehn. Detta blir en fin lördag!

Torsdagslycka

Idag känner jag mig EXTRA gravid. Jag har någon konstig håll-känsla i revbenen på vänster sida som inte vill släppa hur jag än vänder och vrider mig, jag har förvärkar som påminner om JOBBIG mensvärk och jag mår illa till och från. Kanske händer det grejer snart? Enligt mamma så ser man att ansiktet förändras på något vis innan det är dags, att man blir svullen på något konstigt ställe eller byter färg så nu hoppas jag på att se helt mörbultad ut i nyllet varje gång jag passerar spegeln!
Idag har jag mest tagit det lugnt till skillnad från veckans andra dagar. Lite städning och handling har dock hunnits med och om en liten stund styr jag upp en liten lax med bönsallad inför Andreas hemkomst ikväll. Jag längtar mig bedrövad som vanligt både efter min man i sig och fotmassagen han erbjuder under dygnets alla timmar. Han är drömmen för varje gravid kvinna, det vill jag lova. Han springer glatt upp klockan tre på natten och hämtar ett lass med isbitar (ja, min craving) om jag nämner att jag är sugen. Skulle jag hungra efter inhemsk sushi så skulle det liksom inte förvåna mig om han slänger sig in i bilen och kör rally till Landvetter för att flyga till Japan och lösa problemet. Take away från andra sidan jordklotet, bara för att han älskar mig. Han är HELT fantatsisk.
Jag har så tur. I kärlek i alla fall.

Hos frissan

Idag kör vi på förändring, trött på att vara gravid och grå! Wihoo!

Oväntat

Vaknade vid 5 idag med, man skulle kunna tro att jag blivit programmerad? Försöker somna om med mysig kissekatt vid min sida...

Sura uppstötningar, hej!

Så fort jag sätter mig så bara bubblar det upp inom mig och hela halsen bränner och magen åker hiss. Uh, vilken stadig illamående-dag jag har haft! Fram till lunch funkade det men efter har det bara barkat utför. Vila gör det dock värre (?) så jag har sytt gardiner, lagat byxor, skurat toalettväggarna, ringt samtal och fått spontanbesök av Maria och Molly. Nu är jag så trött att jag återigen är spyfärdig, great. Men det hade jag inte sluppit även om jag vilat hela dagen tyvärr. Jag är så förbannat trött på detta tillståndet nu, jag vill FÖDA!
Nu ska jag dock gona ner mig i soffan med något kolsyrat för att lugna magen framför Ikeas hemsida och planera vårt besök. Vilken planerare jag blivit, nästan lite äckligt.

Vecka 38

Barnet
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Vikt 3 200 gram.

Mamma
Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar gravida kvinnor ägna mycket tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

Navelsträngen runt halsen
Oroar du dig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen när det föds? Att navelsträngen sitter runt barnets hals är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln.

Pappa/partner
Förlossningsväskan bör packas nu om ni inte redan gjort det. Väskan innehåller allt sådant din partner, du och den nyfödda kan behöva under tiden på förlossningsavdelningen. Exempelvis inneskor, mjuka kläder, annat ombyte, morgonrock, necessärer, barnkläder, musikspelare, energikost och kanske mackor till dig själv. Du kan ta som ditt ansvar att ta med en fungerande kamera eller en videokamera och mobiltelefon. Eventuellt extra batterier, film eller minne till digitalkameran. Väntan kan bli lång och ett spel, såsom kort- eller tärningsspel, kan vara bra för att få tiden att gå. Vad behöver du för egen del? Har barnmorskan skrivit ner era tankar och önskemål till förlossningen i journalen? Om ni vill kan ni gärna skriva eget förlossningsbrev och lägga i er pappersjournal. Ni kan skriva fritt med egna ord eller använda er av någon mall som går att hitta på nätet. Hör med din partner om hon vill det.

Jag: Im am SO ready. Snart. Tror jag? Jag är så fet att jag knappt kan röra mig och ändå "lider" jag av överskottsenergi. Ge mig tills på söndag så är hemmet också redo. Söndag it is? Ses då baby!

Morgonmys

Vaknade klockan 5 imorse som vanligt numera. Drömde att jag åkte hiss och att den trasades sönder med mig inuti. Burr. Trodde inte alls på omsomning men det gick visst! Jag och Råttis har kelat ett bra tag nu så nu är det dags att ta tag i dagen. Lunch med Lovisa, fika med Helena och sy gardiner till Råttans rum i matsalen. På fredag bränner vi till Ikea för att hitta lite provisoriska trivselprylar till lyan, känns så kalt nu. Får fnula lite på lösningen där men nu en liten lätt frulle.

Överskottsenergi?

Trots bedövande trötthet och illamående kan jag inte förmå mig att sitta still. Vart får jag all energi ifrån? Jag sover ju bara några timmar om dygnet och mår ju illa mest hela tiden men ÄNDÅ så har jag en inre stress och spring i benen, att sitta stilla får mig att må dåligt och direkt onyttig.
Idag har jag målat klart alla köksluckor, postat flöjt, fixat bankärenden, lämnat in tvätten, möblerat om i kökshyllorna, fixat paneler till matsalen, skrivit inhandlingslista till Ikea, fikat med mormor, hälsat på mamma och pappa och ringt samtal... och förmodligen ännu mer saker? Jag har varit vaken sedan 5 imorse och nu är jag SÅ trött men ändå sitter jag och "längtar" tills jag kan skruva på handtagen på köksluckorna när de torkat ordentligt. Jag förstår att det här är en normal att-göra-dag för en normal människa men addera att jag är höggravid och mår KASS.
Imorgon siktar jag på att sy och sätta upp panelerna till matsalen, myslunch med Lew och en kaffe med Helena. Alltså jag MÅSTE vila snart men det GÅR inte. Vad göra?

Sista måndagen som barnlös?

Vilken effektiv helg alltså. Vi har städat och rensat och skurat lägenheten in i minsta detalj. Slängt skräp, målat, möblerat om och infallet kom dessutom helt spontant. Snacka om att både jag och Andreas drabbats av föräldra-paniken, haha. Det känns ändå bra på något vis även om vi gärna helst flyttat igår, nu är vi så baby safe vi kan bli i denna lyan. Och dessutom dubbelt så trivsamma som innan.
Efter sovmorgon med min man väntar nu ny vecka. Pust. Telefontid med läkaren och fika med Emelie idag. Inte heller glömma posta tvärflöjten jag sålt på Blocket och fortsätta måla köksluckorna som påbörjades igår. Mycket sånt där småpyssel hela veckan så jag hoppas det går fort... vill redan helst ha torsdag nu. Känns liksom lite jobbigt nu att vara själv om veckorna, det börjar minst sagt kännas nära. Det börjar bli tydligt hur barnet sjunkit ner i startposition och det trycker både bakåt och neråt om vartannat. Så ska ni se att jag går över tiden istället, hade ju vart typiskt. Haha.

TGIF!

Hörrni det har hänt något med magen! Det känns som om den sjunkit ordentligt helt plötsligt och man kan ju alltid hoppas att det är time snart. Jag sover riktigt illa numer och kissar ofta, kanske är det också tecken? Hoppas, hoppas.
Nu morgonmyser jag med Råttan medans Andreas är hos osteopaten, tänkte tima frukost tills att han är hemma igen så det är dags för mig att ta tag i fredagen!

Äntligen torsdag!

Tänk att jag har överlevt ytterligare en vecka i den här överdimensionerade kroppen, om inte det är ett under så vet jag inte vad?
Inatt har jag sovit riktigt illa, kanske någon timma osammanhängande. Mina höfter har inte velat sluta värka och vid 6-tiden imorse gav jag upp och tände lampan och tog fram min bok. Nu har jag tagit mig en riktigt lång och varm dusch för att piggna till en smula, hoppas att det ska hjälpa lite.
Om några timmar är jag hembjuden till Sara och Malte för lunch, det ska bli fasligt mysigt! Det känns som om det var skitlängesedan jag träffade dem och jag har ångest över att Malte har hunnit bli vuxen sedan vi sågs sist, typ. Snart får han en liten kompis, ge oss någon vecka bara ;-)

Lunch

Nu börjar hemmafru-andan pocka på. Kanske kommer det per automatik efter att man var hemma från jobb ett visst antal dagar? Jag mumsar på nykokt ärtsoppa och till efterrätt hemmagjorda potatisplättar med lingon till lunch idag. Tantis? Det är jag det!
Dessutom står kardemummakakan i ugnen och doftar fint i hela lyan nu, snart klar.
By the way, bara att ta mig till affären innan gav såna sammandragningar att det inte är klokt. Måste vila i soffan ett tag och bli människa igen, jag känner mig som en lastgammal pensionär i kroppen!

Bakning och föräldrautbildning

Inatt har jag sovit som en stucken gris bortsett från mina tre kissepauser som numera är nödvändiga. Jag vaknade först klockan 10! Jag kan inte minnas att jag sovit så länge det senaste året? Förmodligen välbehövligt.
Nu har jag pillat i mig frulle här och planerar dagens bak. Inte min bak utan BAKNINGEN jag ska styra upp till föräldragruppen i eftermiddag. Kardemummakaka, uppskattas det? Eller ska jag köra på chocolate chip cookies? Hur som helst så är det dags för mig att pensla på mig lite mascara innan jag pilar till affären för komplettering av ingridenser.

Vecka 37

Barnet
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.

Vikt 3 kg.

Tvillingar
Om du väntar tvillingar kan det vara dags att föda nu. Vecka 36 till 37 är genomsnittslängden för en tvillinggraviditet.

Mamma
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden brukar gravida kvinnor bli försjunkna samt kan ha svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn.

Pappa/partner
Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.

Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 37 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Blodvärde och blodsocker kontrolleras och kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Barnmorskan kollar att du är förberedd och vet vem du ska kontakta när det är dags. Din partner är fortfarande välkommen med på besöken.

Vid detta besök brukar barnmorskan i samråd med dig och din partner skriva en sammanfattning av graviditeten samt skriva lite om era tankar inför förlossningen och amningen i journalen. Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev som ni lägger i er pappersjournal. Det är bra om din partner är med vid detta besök också så att ni båda har möjlighet att berätta om era känslor, förväntningar och eventuella önskemål.
Om det inte gjorts tidigare måste nu förlossningssjukhus väljas. Om du inte väljer själv kommer barnmorskan att välja åt dig. Även barnavårdcentral skall väljas. Eftersom det är vårdval måste ni aktivt välja den ni vill tillhöra. Barnmorskan skriver i journalen vilken barnavårdcentral ni valt, för att BB sedan ska kunna skicka barnjournalen till rätt ställe.

Vändning
Om barnet efter graviditetsvecka 36 inte ligger med huvudet neråt brukar vändningsförsök göras. Detta görs i så fall på kvinnokliniken. Vändningen utförs av läkare som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Din barnmorska beställer tid åt dig och informerar vidare om ingreppet.

Jag:
Jag känner mig oerhört klumpig och tung. Magen är verkligen i vägen nu och jag behöver mycket hjälp med vardagliga sysslor för att klara mig igenom dagen. Nu börjar jag även känna att ryggen tar stryk av magens tyngd. Jag känner mig gammal och orkeslös, sliten och trött mest hela tiden. Jag längtar tillbaks efter att få ha min kropp ifred nu. Att vi snart blir ytterligare en i familjen känns fortfarande lika overkligt och undrar just hur det kommer att kännas när vi ligger där med vår dotter på BB, VÅR dotter. Vi ska liksom inte lämna tillbaks henne eller kan inte bolla över henne till hennes mamma när hon börjar bli grinig, för hennes mamma är JAG?! Vilket ansvar och vilken kärlek men det går bara inte att förstå. Förmodligen kommer mina ben att slås undan under mig och jag kommer att få en megachock. Andreas känns så mycket mer förberedd mentalt än vad jag gör. Själva förlossningen oroar jag mig mindre för just nu, jag litar på att min kropp och barnmorskorna sköter det där som behöpver skötas.
Viktuppgång nu: 19 kg

Tisdag=Städdag

Just det, idag så är det jag och Råttan som ruschar på för att få gjort städningen. Råttan jagar dammtrasan och jag sliter. Ingen kan väl gilla att städa? I alla fall inte i en lägenhet som man inte trivs i, däremot skulle jag kunna tänka mig att städa konstant i The Drömhus. Gå runt dagarna i ända och flytta en ljusstake hit och en dit för att sedan damma en liten list omsorgsfullt, så är det inte nu! Städning här hemma innebär NOLL ZERO NADA njutning så det enda rätta är att få det gjort för efteråt är det ju skönt trots allt. Dammning och toalettskurning är precis avverkat och jag tar igen mig i soffan (sammandragningar hej!) inför lunchbesök av mamma och därefter grande finale i städningen, dammsugningen. Kul dag? Bortsett från lunchbesöket nej.
Oj, vilken trötthet som kom över mig nu. Måste bara vila lite till.

Fixerad o klar!

Imorse var det åter time för besök på MVC. Hjärtljuden låg på 155 och nu är Ebba/Kajsa/Noelle-Jolie fixerad och färdigbakad. Dock känns det som om magen står högre än någonsin, det är svårt att både andas och äta. Förhoppningsvis är magen ett minne blott väldigt snart.
Nu längtar jag efter sängen men först gayspecial i Halv åtta hos mig.

Tiden går fort när man har roligt

Jag påminns varje vecka om hur mycket jag avskyr söndagar. Nu blickar jag åter mot en vecka ensam hemma, höggravid och alldeles för trött för att ta mig för något även om rastlösheten tar död på mig sakta men säkert.
Vi har haft en skitmysig söndag med långfika hos Lew och Pete och avrundade sedan med lite nödvändig baby-shopping på vägen hem. MEEEN NU DÅ? Dagen är snart slut och alldeles strax är det måndag. Gulp. Nu vill det till att suga ur det sista ur denna helgen, Solsidan och soffmys för oss. Och Råttmys såklart.

Hej trötthet

Jag gissar att den där bedrövliga tröttheten många höggravida pratar om nu nått mig. Jag har aldrig vart SÅ trött tidigare eller i alla fall inte på samma sätt. Snart anländer dock Samuel i sällskap av thaimat så nu hänger allt på att jag hinner med en powernap för att palla kvällen... Natti friends!

Fredag!

Håller på att stryka sex maskiner tvätt här efter att ha kört Andreas till Nol, vilken kul dag va ;-) Men om ett par timmar kommer jag att vara klar här hemma och då åker vi iväg på husvisning. Jag är spänd, kanske skulle detta kunna bli toppen? Jag är fasligt sugen. På att få börja boa och hittar mig själv runtsurfandes på Blocket bland antika möbler utan mening och mål. Om bara några veckor har vi henne här, vår lilla mini vilket fortfarande känns fasligt overkligt.
I övrigt blir helgen lugn, jag orkar inte mycket längre utan att få sammandragningar men lite nödvändig shopping och förhoppningsvis någon date med familjen Karlsson/Rehn som jag verkligen saknar efter en sjukvecka. Det är så härligt att äntligen vara frisk på tal om det även om de vanliga gravidkrämporna klamrar sig fast ännu. Men snart så, jättesnart faktiskt!

Overkill!

Ligger i soffan som en slät Råtta efter att ha gjort alldeles för mycket idag. Det blir ju lätt så när man inte kunnat göra något alls på flera dagar. Idag har det huskollats, tvättats, handlats, lagats mat, bytts sängkläder, påbörjat packning av BB-väska... ja, ni hör ju. Dessutom är Råttansson nyduschad och luktar babypuder här bredvid. Jag är SÅ trött och längtar fett tills det är dags att släcka för kvällen. Tills dess får jag försöka uthärda kvällen i sällskap av min man som utlovar obegränsad mängd fotmassage, dessa svullna tassar gråter av lycka!
Och så kom jag just på att kvällsmaten står kvar på spisen och att tvätten väntar på att vikas. Efter en sjukvecka av den här kalibern snackar vi inte mindre än sex maskiner tvätt... mysbyxor och filtar tar liksom mest plats i maskinen. Pju. Det får nog bli imorgon, själva vikningen alltså jag blev nämligen ännu mer dödstrött av att bara tänka tanken. Men disk och nappkok ska jag nog palla med, dessa små söta nappar REALITYCHECK.

Chocktillstånd!

Jag kan inte minnas när detta hände mig sist. Idag vaknade jag hungrig! Inte av värk och inte av illamående, av HUNGER! Nu väntar jag bara in min man som fortfarande sover som en stock här bredvid, det är liksom hans morgonuppgift ätt föra frallorna till bordet ;-)
Idag ska vi kolla på ytterligare ett hus men jag vet inte jag... Låter inte som det är något för mig men jag återkommer i frågan.

Kram på er och ha nu en fin torsdag i SNÖN.

FUB

Skit också. Jag vågade inte ta mig till föräldragruppen idag, dels för att jag fortfarande är toksvag men även för rädsla att smitta OM jag nu har en gnutta flunsa kvar i mig. Däremot traskade min man dit och lovade att förmedla och memorera allt som sägs för att sedan utbilda mig här hemma ;-) Vi som skulle kollat på förlossningsfilm idag vilket jag hade sett fram emot, hoppas att det är okej att låna hem filmen så att vi kan se den hemma tillsammans ikväll.
Ikväll sänds Livet på BB på tv som förra veckan skrämde livet ur mig... Hoppas på lite "finare" förlossningar ikväll för att dämpa den där puttrande oron. Men mest längtar jag nu, efter att må bra igen (minns inte hur det känns att inte må illa?) och efter att få träffa vår lilla minimänniska och att få vara lediga tillsammans.

Vecka 36

Ett vanligt symtom är stickande känslor eller tryck i bäckenet. Det beror på att barnet håller på att lägga sig tillrätta.
Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning.
Kanske behöver du kissa oftare än vanligt, det beror på att livmodern trycker på urinblåsan.
Ta väl hand om dig när du är gravid och planera din graviditet så att du orkar! Lägg gärna in ledighet sista månaden så att du är utvilad inför förlossning och tiden efter.
Du kanske känner dig färdig att föda nu - du känner dig mogen för det. Andra kan ha blandade känslor inför själva förlossningen och det är helt normalt. Det är vanligt med en viss rädsla inför smärtan att föda eller för att tappa kontrollen. När oron övergår i rädsla kan man behöva hjälp att bli av med den. Prata med din barnmorska hon kan lotsa dig vidare. Har du fött barn tidigare kan du och din barnmorska gå igenom förlossningsjournalen tillsammans.
I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm.
Moderkakan börjar åldras.
Alla inre organ är färdigbildade. Barnet gör sig färdigt att födas när som helst
Underhudsfettet tilltar snabbt i mängd, kinderna är runda och det skrynkliga utseendet är försvunnet.
Som blivande pappa kan du känna oro inför det okända. Följ med din sambo/fru på föräldrautbildningen! Du får betalt av försäkringskassan för att gå dit om du måste ta ledigt från jobbet

När är jag frisk?

Jag har kommit på att det är i princip omöjligt för mig att veta när jag är frisk. Jag är ju inte dålig i magen längre men kräkas gör jag ju... men det är ju som vanligt? Hur kan jag någonsin veta?

Tiden står stilla

Vi har haft en tredagars-flunsa här hemma och är fortfarande alldeles yra och orkeslösa. Idag känns det i alla fall bättre om man bortser från migrän och värk. Man är inte vidare kräsen i dessa tider. Jag tror i ärlighetens namn att jag aldrig vart sjukare än dessa dagar. Fy.

Tjejmiddag

Snart bär det av till Karro och middag med Sara och Emelie. Jag har precis mumsat i mig resterna från gårdagens efterrätt, några stackars smulor Ben & Jerrys och försöker piggna till. Inatt har jag inte sovit många minuter utan mest vridit mig av missnöje och värk. Man måste älska att vara gravid ändå ;-)
Nej, nu blir det dusch och Råttmys innan jag pyser, alltid gör det lika ont i hjärtat att lämna lillan ensam. Tror ni jag kommmer få issues med att lämna vårt barn sen när jag känner sån här ångest för att lämna kissen? Hjälp, jag kommer bli en mardrömsmamma.

Stackars man!

Min fina man kom hem med en förgiftning han dragit på sig i något avlopp på jobbet. Alldeles blek ligger han på soffan och jag pysslar om så gott det går, som väl är mår han redan bättre! Ikväll panerar jag torsk och rör ihop potatismos för att lugna den lilla magen, min fina man. Nu ska här mysas, har ju dött av saknad i flera dagar!

Cupcakes

Jag har bakat hela morgonen och resultatet ser ni här, dumlemuffins och några hallonmuffissar. Jag improviserade lite idag och de blev godare än någonsin. Snart blir det lite lunch för mig och sedan åker jag till jobbet och kramas med arbetskamrater, kanske (förhoppningsvis) ses vi inte igen förrän lillan kommit. Hoppas de gillar mina muffar.

Happy Thursday

Äntligen är det torsdag och det betyder som bekant att Andreas kommer hem! Innan dess är tanken att jag ska fylla plåtar med dumlemuffins och åka bort till jobbet en sväng. Känslan är väl att det kommer dröja innan jag träffar alla samlade igen. Förmodligen har jag en liten bebis med mig vid det laget. Konstiga tanke! Nu blir det frukost här, hög tid för det va?

Premiär: Föräldragrupp

I förmiddags fick jag besök av Carolin och Gabriel, vilken söt liten kille! Jag bjussade på kycklingsallad och kladdkaka och tiden gick alldeles för fort innan jag var tvungen att dra till föräldragruppen. Första tillfället idag för att träffa andra mamas och papas. Självklart var det bara jag som var där utan partner, singelmamman ja! Lite jobbigt eftersom att papporna verkligen deltog idag med tankar poch samtal och där bredvid mig stod bara en tom stol.
I övrigt var det trevligt och vi pratade om inledningen av förlossningen, öppningsskedet och vattenavgången. Och så fikade vi såklart och tjatade loss om lite tankar och känslor kring förlossningsprylen, tänk vad olika alla är.
Nu är jag helt slut i kolan och skulle behöva lägga mig typ nu. För mycket aktiviteter för ett gravido på en och samma dag ;-)

Dagens belöning

Nikotinfritt snus. Jag läste noga igenom innehållsförteckningen och kunde inte hitta ett enda farligt ämne vilket ledde till att jag blivit med prilla, oh so lovely! Soft mint sticker nu ljuvligt under min lille läpp.

Vecka 35

Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.

Vikt 2 600 gram.

Tvillingar
Om du väntar tvillingar eller fler är barnen antagligen lite mindre och då är det snart dags för förlossning. Många tvillingar föds redan i vecka 36.

Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du kan ha ökat mellan cirka elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.

Prata om förlossningen
Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har förutfattade meningar som behöver vädras. Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen.

Pappa/partner
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.

Hos barnmorskan/kontroller
I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Om barnet inte ligger med huvudet neråt, görs en extra kontroll nästa vecka för att eventuellt försöka vända barnet i graviditetvecka 36-37.

Jag:
Känner mig som världens största människa, ja som en jätte. Min rumpa? Den känns i storlek med jordklotet. Jag är hungrig nästan hela tiden nu och har för första gången den här graviditeten fått känna på vad cravings egentligen är. Frysta gröna ärtor, isbitar, kylskåpskall melon, grapefrukt och SNUS lockar mig något enormt. Morgonillamåendet har blivit bättre och bytts ut mot värre kvällsillamående. Jag sover inte längre bra alls, hur jag än ligger så är det obekvämt eller värker. Barnet rör sig en himla massa och jag börjar förstå att den där stora där inne ska ut snart och det får mig att få lite lätt ångest.

Jag sniffar... Nystädat!

Jag har vart riktigt duktig nu och städat hela lyan grundligt och sitter nu i soffan och väntar på att sammandragningarna ska lugna sig en smula så att jag kan fixa ihop någon lunch. Imorgon har jag fullspäckat schema hela dagen så jag måste passa på att göra veckans nyttigheter idag. Jag har även vissa planer på att packa BB-väskan under dagen, man vet ju aldrig..?
Imorgon förmiddag får jag besök av Andreas kusins fru med bebis och efter det så är det min första föräldragrupp på MVC, spännande! Jag borde handla lite så att jag kan bjussa Carolin och Gabriel (fast han kanske mest smaskar bröstmjölk ännu?) på någon god lunch men jag vet att hon är jättekräsen som hon säger själv så frågan är vad man ska laga som "alla" gillar? Till efterrätt tänker jag mig fruktsallad i alla fall, jag är sinnes sugen på det och det gillar väl alla? Apelsin, kiwi, melon, annanas, äpple, vindruvor... MUMMA! Med mitt gravidhuvud rekommenderar jag mig själv att skriva en handlingslista som jag INTE glömmer hemma innan jag åker till affären, numera kan jag inte memorera "mjölk och smör" ens. Gött.

Drömmar

Konstigt det där om att höggravida drömmer mycket, det kan jag verkligen intyga. Kanske för att jag sover så lätt numera, att jag vaknar titt som tätt för att kissa/vända mig/lägga kudde mellan knäna/ta bort kudden. Och så dessa drömmar, kanske livligare än någonsin. Nu längtar jag bra mycket efter att sluta växa och börja krympa. Kom snart bebis lilla.

Good day

Eftersom att måndagar brukar svida så har jag sysselsatt mig precis hela dagen med roliga och mysiga saker. Lunch med Lew, kaffe med mamma och pappa och efter det en mysstund med Sara och Malte. En riktigt mysig dag för mig men inte för Råttan som nu straffar mig genom att inte vilja kvällsmysa som vi ju brukar, det lömska lilla djuret haha. Får nog gå och leta upp mitt lilla odjur och gosa ihjäl henne en stund för att få förlåtelse.

Vild!

Min mage ser helt sjuk ut nu, bebisen där i är helt vild. Vad konstigt det känns ändå, precis som att ha en liten alien i kroppen. Eller så som mn kan tänka sig att det skulle kännas. Eller något. Eller jag vet inte. Jag är hungrig, kissnödig och illamående mest hela tiden och min rygg och höfterna värker men nu är det inte långt kvar alls. Konstigt och overkligt att planera min föräldraledighet tidigare idag. Nej, jag förstår inte ännu.
Nu söndagsmyser vi här hemma och jag ska snart slänga in en liten lax i ugnen innan vi slingrar ihop oss lite tätare i soffan och kollar Solsidan tillsammans innan det är dags för en ny vecka. En ny vecka på skilda håll igen, jag tror jag dör av saknad vid bara tanken. Man blir änna bra blödig som höggravid, det vill jag lova. Veckan ser ganska tom ut i kalendern hitills. De vanliga tråksysslorna som att städa och sånt slipper man ju tyvärr inte och baka borde jag verkligen göra. Något gott tänker jag mig, tips på det hade vart fantatsiskt! Kanske skulle bläddra runt i mina böcker som nu stått och dammat i köket ett tag... Så får det bli.

Sötnos

Nymatad med Lovisas köttbullar passar Råttansson på att ta en powernap.

Whats the deal?

Skitjobbiga illamående-attacker idag till och från. Undrar vad som sker i min kropp egentligen... ja, mer än att jag är gravid menar jag.
Mormor var på topp idag och menar på att saker och ting har förändrats sedan hennes tid då man bara hade tygblöjor, balja och tvättbräda att tillgå. Jag som tyckte det var obekvämt att inte ha tvättmaskin i själva lägenheten nu inför Noelle Jolies ankomst. Jag ska tydligen inte lipa. Bedövning hade de inte heller och männen fick stå på trappan utanför BB och vänta tills allt var klart för att sedan åka hem. Alltså, jag ska inte lipa så mycket. Mormor bräcker mig i både förlossningar och sockerbullar, bara att gilla läget!
Nu är fantastiska Lew på ingång, lets shape up!

Monster

Jag har i princip aldrig huvudvärk men igår kväll kom den smygandes och ville bara öka i styrka. Hela natten har jag vridit mig och försökt att trycka och massera min hårbotten som känns alldeles öm men utan resultat. Jag tyckte där för en sekund att den försvann men frukosten men nej, den är definitivt kvar.
Idag har jag lite att fixa så jag hoppas verkligen att den vill ge sig och det snart. Jag ska försöka komma ur pyjamasen här nu och sätta på mig lite smink inför mitt besök på först vårdcentralen och sedan jobbet, måste lämna in sjukintygen från läkaren.
Eftermiddagen blir lite mysigare med fika hos mormor och ikväll date med Lew. Den här dagen kommer att gå fort!

Typiskt

Livet hade vart bra mycket lättare om jag hade sluppit vara såhär kär. Bra mycket tråkigare visserligen... Jag saknar min härliga man SÅ mycket! Två dagar kvar.

Vecka 34, +18 kg

Vecka 34

Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. Barnet vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.

Vikt 2 350 gram. Längd: Minst 45 cm

Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Är du omföderska brukar förvärkarna vara kraftigare än med första barnet, säkert känner du även av dem lite oftare. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.
Slidväggarna blir tjockare under graviditeten. Flytningarna kan bli allt mer rikliga. I slutet av graviditeten kan det vara svårt att skilja på vanliga flytningar och svagt sipprande fostervatten. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker.

Jag:
Fortfarande illamående till och från. Sover riktigt dåligt om natten och vill egentligen bara föda nu. Känner mig fet och klumpig och i extremt stort behov av närhet. Har börjat få ganska kraftiga förvärkar och är lite orolig över att Andreas inte ska vara hemma om barnet väljer att komma för tidigt.

Att lägga saker på framtiden. Och drömmen.

Vad lätt det är att fastna framför datorn när man egentligen borde göra en massa annat. Idag borde jag städa eftersom att jag inte kommer att hinna det varken imorgon eller på torsdag men så slår det mig att visst skulle jag hinna det imorgon egentligen... Jag hatar att städa när man måste städa någonstans där man inte ens vill bo eller trivs. Just nu håller vi tummarna för ett nytt hus som ligger så där idylliskt på landet men ändå nära stan och det handlar mer om personlig kontakt än om någon hetsig budgivning vilket vi definitivt fått nog av efter de senaste månaderna!
Nej, nu måste jag försöka ta mig själv i örat och dra fram dammsugaren, det är ju så skönt efteråt.

Återfall?

Här sitter världens mest snussugna människa och surfar runt lite sådär. Men vad hände? Jag slutade snusa i JULI och nu 7 månader senare är jag mer sugen än någonsin. Mycket märkligt. Men jag rullar ihop lite hushållspappaer och trycker under läppen och håller ut, det måste vara något övergående.
Har ägnat dagen hos osteopat och mvc, snart trillar Mange in för fika och skvaller. I need it!

Hur söt?

Bedårande! Nu tänker jag återgå till att skruva ihop spjälsäng och skötbord. Det börjar dra ihop sig!

Mysmorgon

Det är omöjligt att vakna upp på fel sida när du vaknar med den mest kelsjuka lilla pälsbollen som aldrig vill sluta mysa, min lilla Råttan. Nu har hon blivit serverad frukost och jag antar att det är dags för mig med för snart kommer Carolina med lilla Molly på fika och då ska pyjamasen vara ombytt. Är målet i alla fall. I övrigt står dagen tom eftersom att Andreas är på konferens och kommer hem först ikväll. Hm. Får se vad jag tar mig för.
Urk vad jag mår illa idag, måste nog dra mig...

Världskonstig dag

Vad konstigt det blir i kroppen när man först får ett fantastiskt besked som sedan grumlas av ett skitjobbigt sådant? Nu är inte jag mitt i smeten men fina, fina vänner. Ja hjälp vad jag både är glad och ledsen på en och samma gång idag.
Nu har jag precis farit runt som en tok här hemma och light-städat efter att ha lunchat med Lew och jag gissar att Sara och Malte är på ingång här alldeles snart. Fika står framdukat och jag längtar efter sällskap i form av liten bebis och fin mamma. På tal om bebis, nu är nästan alla bebiskläder tvättade och redo att vikas in men hur viker man dessa PYTTE-saker? Så smått, så ofattbart...

Gaykows (som pappa säger)

Sitter och äter Plopp i soffan efter dagens Gekås-besök medans Råttan fiser och leker med sin lilla mus jämte mig. Det verkar som vi prickade in en riktigt grym dag att åka till Ullared på, det var så folktomt att fiken hade stängt! Jag har aldrig varit med om något liknande men gillade det mycket. Att slippa trängas ihjäl sig med mega-mage kändes mer än okej och jag orkade ganska mycket faktiskt, helt klart över förväntan! Nu är jag dock helt slut och tänker på sin höjd duscha ikväll, i övrigt ska jag bara sitta alldeles still tills jag lägger mig alldeles still och somnar som en säl.

Onsdag

Hej på er!

Idag vaknade jag av tuppen, eller snarare av någon bil-idiot utanför som krånglade runt vid 6-snåret. Självklart hindrar illamåendet chansen att somna om och redan om dryga timmen har jag telefontid med läkaren vilket alltid är lika otäckt. Undrar om det blir jobb eller fortsatt sjukskrivning? Eftersom jag inte är kapabel till att jobba så hoppas jag även om rastlösheten håller på att döda mig. Men jag måste softa för barnets skull, det är ingen lek att kräkas runt med höggravid kropp, bara en liten hostning ger sammandragningar nu. Hm. Vi får se vad läkaren säger.
Om jag piggnar till later on så vill mor min dra med mig till gekås. Om jag pallar så hade det vart toppen att få fixat och inhandlat det sista till Noelle Jolie. Med vilopauser och påsar i beredskap så funkar det säkert... Jag langtar SÅ efter att vara ogravid och att få må bra igen.
Hoppas ni får en fin dag vänner, kram till er!

Vecka 33

Barnet
När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.

Vikt 2 200 gram Längd ca 45 cm

Mamma
Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu.

Pappa/partner
Väntar ni ert första barn kan det vara lärorikt att få komma på en förlossningsföreläsning några veckor innan det är dags. Det kan också gör att ni känner er tryggare och säkrare inför förlossningen. Alla runt omkring er har sina egna tankar och berättelser om förlossningar. Det är bra att lyssna på och diskutera med andra men det är även bra att lyssna till dem som jobbar med förlossningar och nyförlösta dagligen för att få en annan bild av verkligheten.

Hos barnmorskan/kontroller
Dags att besöka barnmorskan igen. Hon eller han känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du lämna ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner kanske har svårt att följa med på besöken varje gång men är alltid välkommen.

Är det konstigt att man tappar sugen?

Låt mig få presentera vårt drömhus som nu stigit... TRUMVIRVEL... 1 miljon! Kolla länken: http://www.hemnet.se/beskrivning/1154704?r=3

Det var värt ett försök

Idag är jag helt svag och lipfärdig, skön gravidkombo. Att jag sparkar runt i vår tomma lägenhet helt ensam gör inte saken ett skit bättre. Råttan sover och jag tänkte försöka läsa lite om förlossningar men det går bara inte. Hur jag än försöker sätta mig in i och läsa på så finner jag mig snart nergrottad i någon blogg, typ Elin Klings blogg (som nu) helt ointresserad av något annat än vad hon hade på sig 11/1. AH. Måste man vara påläst? Jag är så ointresserad och känner rent spontant att det där är något min kropp får sköta själv när tiden är inne. Eller är jag helt fel ute kanske, borde jag tvinga mig själv igenom läsandet?

Solsidan

Den här helgen. Jag har mått SÅ illa mer eller mindre hela tiden och när jag försökte ignorera det så eskalerade det istället och vi fick slänga oss in i bilen i lördags kväll och väl hemma skulle all mat lämnas igen. Usch. Det otäcka som skiljde sig åt var att jag i slutet kräktes blod. Inte som jag brukar dagligen för att strupen är irriterad utan nu menar jag verkligen mycketblod! Säg 0,5 dl i alla fall. Det kan inte vara toppen? Sedan dess har jag vart helt utslagen och har mest legat här hemma. Igår kollade vi hela säsong 1 av Solsidan, fantastiskt. Nu är jag ensam igen för resten av veckan så alla besök välkomnas varmt av denna jättegravida, hormonstinna kwinna.
Nu blir det frukostförsök här, men först spy! Såklart.

Ha!

Trodde jag ja. Istället ligger jag nerbäddad efter att ha spytt blod. Om jag är trött på att vara gravid? Lite. Pyttelite bara.

Två månader på dagen

Vi kom just på det att om exakt två månader så är vi förhoppningsvis fyra och inte längre tre som kurar oss här i soffan. Råttan inräknad, självklart. Bara det känns ju helt galet och inte ett dugg verkligt men vad BALL det ska bli! Två månader.
Snart ska vi slänga på oss mysbrallorna här och svänga bort till Familjen Rehn-Karlsson för lördagsmys mini-Malte-sniff också såklart. En perfekt lördag skulle jag vilja säga.
Jag börjar bli riktigt tung och otymplig nu. Bara en sån enkel sak som att vända sig i sängen kräver en hel del energi och djupa pustar numera, heavy mama! Ändå har vi bestämt oss för pizza take-away ikväll(sköna prios) men jag tror väl att det kanske kvittar nu. Magen fläskar på sig i sin takt ändå så att säga, nu är det ju faktiskt inte alls långt kvar och all energi i all form känns välkommen nu, jag tror att kroppen börjat ladda inför förlossningen.

Är så trött

Ja hjälp vad trött jag är idag, jag vill bara lägga mig och sova redan nu. Längtar tills klockan slår 21 som är min magiska okej-att-gå-och-lägga-sig-gräns. Men först pussa Andreas som är på intågande om någon timma, duscha och hårinpacka och slurpa i mig bakpotatisen som gossar sig i ugnen tillsammans med avocado och den lilla tonfiskröran jag snart ska styra upp. Typ så.
Vad gör ni vänner?

Mys-Malte

Dagen inleddes med besvikelse och vi var tvugna att släppa vårt hus för att rädda oss från att göra en dålig affär. Det kändses och känns fortfarande riktigt tufft och jag känner en krypande känsla av panik i kroppen. Om två månader har vi en liten bebis här och vi har ingenstans att bo... Eller jo det har vi men man kan ju inte bo i den här skitlyan med barn, det går ju fetbort. Det är ju knappt att jag vill bo här med katt! Hjälp. Jag måste försöka släppa detta för dagen, blir bara ledsen när jag tänker på det.
Hur som helst glömde jag bort jobbig-känslan av husförlusten så fort jag kom till Sara och Malte idag. Det är obeskrivligt vilken söt liten krabat han är! Han låg och nöffade på min mage (bra hylla för både barn och annat nu!) ett tag och för någon sekund där så kändes det helt naturligt. Men fortfarande OFATTBART att det bor en sån där minimänniska i min mage och om åtta veckor... Nej, går INTE att fatta. Nu ska jag kojsa och boosta inför morgondagen. Inte för att jag ska göra något speciellt eller så utan mest för att bara orka vakna och gå upp typ. Hö hö höggravido.

Finito

Och DÄR sket det sig. SKIIIIIIT också. Pust.

Morgonkräks har guld i mun

Onsdag och 32+1. Råttan har precis fått frukost och nu morgonmyser vi. Morgonmys betyder även inväntar kräkattack. Men ändå, den där lilla pälsbollen förgyller min tillvaro något enormt! I övrigt betyder dagen städdag, mindre spännande men i samma sekund som Råttan kommer med kompisar i skägget vet jag att det är time. Men innan det, mys med Sara och Malte eftersom det inte blev något igår.
Och nej budgivningen är inte över än men vi avslutade dagen med att lägga högsta budet igår, nu är vårt tak nått så vi hoppas på mirakel idag. Mitt älskade drömhus!

Hjälp!

Nu ligger vi i budgivning. Än så länge har vi HÖGSTA budet men än har vi inte nått vårt tak. Håll tummarna för oss idag PLIS, det är drömhuset vi snackar om!

Tisdag betyder ny vecka!

Idag går vi in i vecka 32 vilket innebär att barnet i princip är färdigbakat där inne. Nu är hon ungefär 42-44 cm lång och väger ca 2000 g och rör sig som kraftigast denna veckan, jo jag tackar ja!
Konstigt hur det funkar men desto närmare förlossningen vi kommer desto mer osäker blir jag på om det verkligen är en flicka där inne... Men det har ju känts så hela tiden och även enligt UL så... Men ändå, en viss osäkerhet.
Ïgår ägnade jag kvällen åt att sy klart lillans bäddset till hennes vagn, att dessa små pyttesaker ska användas känns dock mycket avlägset ännu. Ikväll åker jag hem en sväng till mamma och fortsätter att sy men idag kör vi på med bäddset till spjälsängen istället, kanske blir det en tur förbi Skroten också. Att skapa känns lite extra kul just nu.
Dagens mys blir helt klart att träffa Sara och Malte över fika, han är den sötaste lilla varelse! Idag får jag inte glömma kameran... Måste dokumentera mor och son.


Bild lånad från Saras Facebook. Okej hoppas jag :-) SE PÅ DEM! Världens finaste!