Vårkänslor

Premiärgrill vid sjön med min lilla familj och bonus i form av Stinas morfar. Nu grusiga ögon i soffan framför Kniven mot strupen medans jag längtar lite till sängen, inatt behöver jag SOVA. Snälla lilla söta Stina?

Ny vardag

Tro det eller ej men jag börjar känna att jag och Stina anpassar oss efter det nya livet och vardagen börjar fungera. Att planera saker och att passa tider är inte längre en omöjlighet utan till och med är saker roliga igen och inte bara jobbiga stressmoment.
De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga och det känns så tomt här hemma men Stina får mig att le mellan tårarna och Sara, vilken vän du är! Galet hur "en katt" kan få en att sörja, jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle kunna vara möjligt att känna såhär för ett husdjur. Det har liksom blivit uppenbart att det verkligen känns som en familjemedlem och jag kommer inte längre att tycka att det är knäppissar som sjukskriver sig från jobbet för att "katten dött". Nu har jag helt klart en annan förståelse...
Snart ska jag väcka Fröken Sömntuta här bredvid och börja projekt mata-byta-klä på inför besök hos mamma och pappa. Jag avskyr fortfarande att vara hemma på grund av tomheten så dagliga utflykter är ett måste än. Nu börjar Stina vakna till liv, dags att mata!

Ont i hjärtat

Den här dagen blev inte alls som jag tänkt mig. Jag visste att det inte skulle bli någon kul dag med Andreas i magsjuka och bokad tvättid men jag visste inte att det skulle bli så här illa.
I denna sekund befinner sig min lilla Rått-dotter och Andreas hos en jägare. Med min lilla pälskling som mål. Alltså jag lipar ihjäl mig här.
De senaste veckorna har hon mått sämre och sämre. Hon har blivit skygg och oberäknelig, skrikit nätterna igenom och börjat kissa i hela lägenheten. Hon har tappat hår och inte ätit som hon brukar. Jag har oroat ihjäl mig och försökt ge henne så mycket tid och kärlek som möjligt men hon har vänt ryggen till. Droppen var imorse då hon på EN sekund tog sikte på Stina och anföll. Innan Andreas hann fram till babysittern som stod på golvet 1 meter från hans stol hann Råttan klösa Stina över handen så att hon skrek.
Det här beslutet var ett av de svåraste jag behövt ta i mitt liv. Tanken har liksom legat och grott en period i mitt huvud. Råttans ögon blev aldrig sig lika från den dagen vi lämnade henne och for mot BB, jag saknar de busiga ögonen och hennes sätt att stryka sig mot min kind om nätterna så mycket att det fullkomligt värker i hela min kropp. Jag vet ändå att det här var det enda sättet för Råttan att komma till ro igen. Fantastiska, fina Råttan. Som jag älskar dig!

Endast katten (och jag) är vaken

Min lilla mystjej slaggar gott här bredvid och min myskille modell större slaggar sött i andra delen av soffan. Hemkommen med någon magbakterie idag, funny living. Inte första gången med hans jobb, förmodligen har han ätit något gammalt avloppsbös igen ;-)
Vi som hade tänkt att ta en mystur till Varberg imorgon och husleta, fönstershoppa (det var vad jag sa till Andreas i alla fall, haha) och bara mysa runt. Känslan nu är väl att det kanske inte blir av beroende på hur länge det ska hålla i sig denna gången. Nu blir det lite underhållning i form av Playkanaler och sedan kojsa efter en ganska hård dag. Råttan har ballat ur en smula här hemma och Stina har varit gnällig. Och så Andreas som är sjuk, stackarn. Jag hoppas på att få sova några timmar inatt, igår var det nämligen värre. Vår apunge vaknade någon gång i timmen och var märkbart missnöjd med livet vilket leder till att jag blir missnöjd över min prestation som mamma och undrar direkt "vad jag gjort för fel" för att Stina gnäller. Mer om min mamma-prestationsångest en annan dag för nu måste jag passa på att vila medans huset sover, och det är ett kapitel för sig så att säga.

Godnatt friends!

Min ständiga hunger

Jag har aldrig haft så mycket att göra som under min mammaledighet, det är ett som är säkert. Andreas har börjat jobba lite för att spara ledighet och jag och Stina försöker nu skapa egna rutiner som passar oss. Eller Stina leder och jag försöker följa.
Det är konstigt hur mitt förhållande till förändrigar hängt på genom livet och så även nu. Jag är överlycklig såklart men där bakom puttrar ett ständigt dåligt samvete över att inte vara en bra mamma, en rolig matte och en härlig fru samtidigt som en förändrings-ångest fortfarande hänger sig kvar som ett litet spöke i mitt huvud. Även fast jag är helt galet lycklig och fylld av tacksamhet till allt fint jag har i livet. Det är så konstigt bara hur jag aldrig tycks bli riktigt nöjd även om jag inte har en aning om vad som saknas. Jag är fel, helt klart!


Lycka är min lilla, mjuka Stina.

Som en kossa...

Det var et tag sedan jag kände mig fräsch nu. När jag var gravid kräktes jag ju konstant vilket inte gjorde att jag kände mig top notch direkt och nu när jag äntligen mår bra så har mina bröst liksom blivit överfulla och bokstavligen sprutar mjölk över alla marker. Sängkläder, mina, Andreas och Stinas kläder är ständigt blöta av min milk. Idag märkte jag att mjölken sökt sig genom mina engångs-pads i min vadderade bh, genom bh:n och ut genom linnet jag hade på mig och RANN vidare ner för magen och låren... Fräscht? När jag ska amma Stina och vinklar in bröstet i hennes mun sprejar jag ner hela min stackars lilla tjej. Håret och ansiktet är sprejat med mjölk och upp tittar en chockad Stina som blinkar ut en droppe mjölk ur ögat.
Det blir många maskiner tvätt nu vill jag lova så även denna lördagskväll. Jag sitter nyduschad i soffan och upptäckte precis att jag redan mjölkat igenom mitt linne jag tog rent ur garderoben för 20 minuter sedan och Andreas springer sig svettig mellan lägenheten och tvättstugan. Vår ögonsten har precis somnat här bredvid efter en kväll av kissmaraton. Blöt blöja är ingen favorit nej. Men nu tror jag vi alla ska komma till ro. Sista tvätten är hämtas och Stina ser ut att sova tungt. Det är väl egentligen bara mina bröst som inte taggat ner för kvällen.
Sen lördagskväll och jag sitter och snackar bröstmjölk. Om livet förändrats något? Jovars. Ha ha. Sjukt men sjukt underbart så att sia ;-)

Fredagsmys

Nu laddar vi här hemma inför kvällen för mys ska det bli, fredag som det är. Fläskfilegrytis och bröstmjölk till di små. Och tonfisk till Råttan, såklart. Hur firar ni fredag?

Fröken Magknip

Idag har min fina lilla bebis kämpat med magknip hela dagen lång. Det känns riktigt jobbigt att inte kunna hjälpa. Jag vyssar, pussar och sjunger, puffar och buffar. Konstant kroppskontakt är den enda melodin och om jag så mycket som sneglar åt ett annat håll söker Stina mig med blicken och hennes ansiktsfärg går mot rött och munnen öppnas, hon kniper ihop ögonen och jag vet att vi snackar sekunder innan ljudet av barnskrik fyller rummet. Men vi har det bra. Hon äter, sover och ler (nej bebisar kan inte le vid tre veckors ålder, det måste bero på magknipen) och är superlätt att älska även om hon bajsar som en fullvuxen man och stundvis låter som en brandbil i full utryckning. Idag pilade jag till Apoteket och köpte små droppar till Stinas mage som förhoppningsvis ska hjälpa henne med all luft där inne som vill UT. Nu väntar vi och ser!

Ögonsten

God morgon!

Min lilla sjusovare till bebis sover ännu här bredvid och Andreas är och spelar tennis. Jag borde passa på att sätta på kaffe och sminka mig en smula men det är så svårt att lämna Stinas värma lilla kropp ensam i vår stora säng...
Inatt vaknade vi bara vid ett tillfälle, vid 5 för att mata och byta en blöja. Idag känner vi oss magiskt utvilade bortsett från min eviga förkylning och förstoppning... på måndag blir det läkaren för nu orkar jag verkligen inte mer. Förmodligen har förkylningen nu vandrat vidare till bihålorna eftersom att det tokvärker bakom ögon och i näsan. Tack för den liksom, alltid är det något känns det som.
Nu ska jag börja fixa lite inför dagen här efter att jag släppt ögonen från min lilla skönhet här. Kan ta ett tag ;-)