Mitt livs misslyckande

Ni undrar hur det gick med min våffelbonanza igår? Jag inledde dagen med att lägga golv långt in på kvällen. Vid 22-tiden trotsade jag mina trötta ögon med att packa upp det nya superjärnet och började smeta som aldrig förr. Är det våffeldag så är det, inga konstigheter. Tills jag klantar runt elvispens sladd runt bunken så att all smet möter golvet jag inte hunnit städa den sista veckan.
Jag ville gråta men öppnade istället en flaska vin. Idag har jag huvudvärk.
Imorgon tar vi nya tag. Ny dag, nya våfflor.

Våfflor byggde denna kropp

En dag som denna bantar man bara inte. Man tänker inte ett smack på hur många cl/dl/l grädde man moffar i sig, inte heller hur många brukar sylt som töms. Våffeldagen är fullkomligt helig. Ikväll gräddar jag på som aldrig förr, våffelbonanza at my place!

Engagement party

Tänka vad förlovade vi ska känna oss ikväll när A:s familj samlas för att fira oss med dunder och brak, blommor och blader, rop och sång. Ja, ni fattar. Härligt ska det bli! Familjemys på högsta nivå en helt vanlig onsdagskväll.
A investerade till och med i en ny outfit idag. Ni anar inte vad det säger om vikten av kvällen med tanke på att A hellre har vinterkräksjuka i ett halvår än att släpa sig runt i klädaffärer. Idag skuttade han glatt in i provrummet och provade lite allt möjligt. Kors i taket!

Bildkavalkad a la Rome

Flow!

Det känns som en bergsbestigning att hitta lägenhet här i trakten. Alla pratar om hur de sökt i månader och år efter en beboelig lya.
Efter snart ett år i kollektiv kände vi förra tisdagen att det var dags. Sagt och gjort. På onsdag var jag på visning av en mysig vindsvåning på 120 kvm i centrum som vi fick direkt, vilken lycka!
Må hända att vi är impulsiva och det kanske inte alltid leder till något bra men det här gången är det utan tvivel bra. Jag och A ska bo ENSAMMA i en EGEN lägenhet UTAN folk runt omkring! Det där om att det skulle vara svårt att bli med lya förstår jag mig fortfarande inte riktigt på...

Rom baby!

Nu börjar man komma in i vardagens gängor igen efter semestern känner jag. Rom var helt obeskrivligt så jag tänker inte ens försöka!
Att nudda italiensk mark kändes magisk. Sedan att min A en sen kväll gick ner på knä vid Fontana di Trevi och frågade om jag ville gifta mig med honom gjorde inte saken sämre. Jag finner inga ord för vad jag kände just då eller vad jag känner för honom just nu. Jag är totalt uppfylld av lycka och tacksamhet att det här händer just mig och oss.
Nu är vi tillbaks i Sverige och jag sitter och klinkar på mitt tangentbord på kontoret, en helt vanlig torsdag. Dock med en slät vitguldsring runt mitt vänstra ringfinger, lyckligare än någonsin tidigare.

Dagens spänning

Jag och hjärtat kör på fredagsfika hos mamma och pappa idag och jag sitter och undrar över vad han kommer ha på sig när han hämtar upp mig på jobbet. Pyjamasbyxor som sist eller mårlarfärgstäckta arbetskläder som oftast? Ibland toppar han med att ha färg i hela ansiktet också, jag är MYCKET spänd som ni hör!

Ps. Oftast bryr han sig... Nej, där ljög jag. Men fortfarande fantastisk!

Ibland är man mer sugen, ibland mindre

Före:

Bild från www.sthlmsfinest.com

Efter:

Bild från www.finest.se/katrin


Snygga, härliga Katrin eller Anna Book? Det är frågan!

Det spritter i kroppen!

Trots -18 grader imorse känner jag vårluften ute idag. Imorse vek jag försiktigt ut ett vårplagg ur garderoben. Vägde lite om det var läge eller inte och sedan slank det på utan vidare tvekan.
Idag firar jag torsdag i en lavendelfärgad tisha och grå halsduk och det känns alldeles briljant. Imorgon ska solglasögonen få titta ut från sitt dammiga fodral, och snart kanske skinnpajen får se dagens ljus. Nu laddar vi för VÅR!

Dagens insikt

*Det är snart 10 år sedan jag började gymnasiet.
*Jag har jobbat på samma ställe i 5,5 år.
*Jag tänker mer på barn än vad jag ska hitta på nästa lördag.
*Jag uppskattar mer att träffa vänner över en middag än en dimmig natt på ett smockat dansgolv.
*Min bankman tyckte igår att det var HÖG TID för mig att börja pensionsspara.
*Jag har börjar köpa "praktiska" skor och kläder.
*Förmiddagsfika har blivit en klassiker på helgerna, kaffe och kaka. En magisk stund.
*Jag köpte min första anti-rynk creme för ett par veckor sedan.
*Utan att reflektera vid det sätter jag mig direkt vid "vuxenbordet" på kalas.

Jag börjar bli SÅ gammal.

Thank you Lord!

Den här mittemellan-årstiden får mig att minnas de många mornar jag och min vän sömndruckna svor och snubblade oss ut till den gamla vita Mitsubishi Colten. Varje morgon försov vi oss, i alla fall jag som alltid prioriterat sova framför mycket. Där jag satt i bilen rann mina lår över sätet minns jag, varje morgon hatade jag det och drog benen närmare kroppen. Dina ben var alltid snyggare i de där slitna Lee-jeansen.
Med en nytänd cigg i mungipan och nedvevade rutor sladdade vi mot skolan med Maria Mena pumpandes i de raspiga högtalarna. Dagar då solen sken bröt vi tystaden mellan oss och fullkomligt vrålade "Thank you Lord" av ren lycka annars var vi mest tysta och försökte vakna i takt med att nikotinet drogs ner vi våra lungor.
Just de resorna har jag lagrat inom mig, det är så mycket kärlek. Vad vi kunde älska och hata varandra just där.
Jag tycker det är så fint på något sätt de där små sakerna som man minns av just ingen anledning alls.

http://www.youtube.com/watch?v=W55H8TBxMVw

5 dagar kvar

Yrsel på ett bra sätt

Om sanningen ska fram är jag alldeles för yr av lycka för att kunna skriva eller tänka en enda vettig tanke. Inte ens det faktum att min bil brann precis tar ner mig på jorden idag, då är det illa.
Återkommer med negativa reflektioner om ett tag hoppas jag. Typ.