Efter en veckas sol, fågelkvitter och kaffe i solen bubblar det lite i kroppen. Allt det där som blir begravt någon gång i oktober väcks till liv nu och...jag vet inte hur jag ska säga. Men blir inte vi alla lite uppfyllda av något vid den här tiden? Något härligt. Det känns liksom lite finare idag än samma måndag för en månad sedan.
Nu börjar Stina vakna till liv i vagnen och det är dags för mig att fixa middagen men vi hörs vänner, snart!
