Shoe issue

I april förra året då jag och mamma envisades med att passa på att använda våra högklackade pumps i London som tidigare bara prytt någon hylla hemma.

Nej, i London bryr sig ingen om man är hundrasjutton meter lång inte, vi måste passa på resonerade vi. Pumpsen åkte på och sedan löpte vi ut på resans första 14 (+-) timmars shoppingrunda. Blåsor, svullnad och smärta fick där och då en helt annan betydelse för mig och fortfarande kan man skymta de där ärren. Om det kändes värt det? Utan tvekan. Jag har sällan känt mig så snygg som på vårens premiärdag i Londonsolen bärandes de där bubbelgumsrosa pumpsen som bara väntat på att trasa sönder mina fötter så länge.

Men Romresan ska inte få ta mina fötter ner i fördärvet, jag har tänkt som en riktigt redig skogsmulle och beställt fotriktiga skor som ska klara långa dagar och gränslöst många steg. Än dock mycket snygga och jag längtar fanatiskt tills de dimper ner i brevlådan!

Torsdags-insikt

Det slår mig just att jag har 6 arbetsdagar kvar tills att jag sitter på planet till Rom. Gött? Bortsett från flygresan känns det helt okej att fly från hundraelva meter snö till 19 grader och strålande sol, byta vatten mot vin och ett skitigt industriområde i en av Sveriges tristaste hålor mot en av Europas vackraste städer. Byta jobb mot... Nej, jag ska sluta där. Men en liten lyckotår ska jag nog kunna klämma fram när jag får spendera fem hela dygn med min kille. Det kallar jag lyx!

Nämnde jag att det här blir vår utsikt för en vecka? Helt okej.

Vad som händer med plattat hår i snöstorm

Gött mos.

Att göra en Britney

Vid 16 bär det av till salongen. Jag har funderat lite och kommit underfund med att jag är trött på mitt barr. Kanske skulle spontanraka mig precis som älskade A härom dagen?
Enda skillnaden blir väl ungefär en halvmeter hår. Med tanke på den ångesten han uppvisar efter att kapat 2 cm hår som inte växer ut förräns om CIRKA TVÅ DAGAR så kan det ju inte vara farligt för mig att kapa en halvmeter hår. Menar jag.

Kalasdag

Min sambo Sam (inte pojkvän alltså) fyller år idag. Dagen inleddes med att jag studsade upp ur sängen och skrek grattis och överräckte present nummer ett. En egenhändigt producerad kupong på tre fria risotto-middagar tillagade av mig, hans favorit. Alltså risotto är hans favorit inte jag. Ikväll barkas det dessutom kalas, Sams föräldrar kommer över och med sig tar de även mat och tårta för ett helt kompani. Detta kommer jag att möta i dörren precis efter att jag varit hos frisören och stassat, hur fint blir inte det?
För att toppa ordentligt kommer min kära hem idag också. Jag menar torsdagar, hur fina är inte de?

Dagens viktiga

Vill bara säga grattis till Sam, Sigvard och Sivert samt till alla som får lön idag.

Tack för tipset!

Om man bränner sig ska man direkt greppa örsnibbarna, detta ska tydligen göra att det onda går bort och att man slipper blåsor. Vad bra för mig! Jag som allt som oftast bränner mig på tungan eftersom jag är så glupsk att jag ALDRIG kan tänka mig att vänta tills maten svalnat. Nästa gång slänger jag alltså bara tungan ett varv om halsen och sedan connectar denna med närmaste örsnibb. Busenkelt!

Citat att älska

-Have you found Jesus yet Gump?
-I didnt know I was supposed to look for him sir.

Man får väl drömma eller?

Medans mannen i smyckesbutiken omsorgsfullt slår in de nyckelpige-örhängen jag precis valt hör jag mig själv fråga om han har något ringmått jag kan låna samtidigt som saliv rinner från min mun, ner för min haka fortsätter ner i displayen fylld av förlovnings- och vigselringar. 16,5. Precis som jag trodde. Fingrarna har inte blivit feta i alla fall. Man får vara glad för det lilla!

Tisdags-melankoli

Jag känner mig tung i sinnet ikväll men kan inte sätta fingret på vad det är som känns fel. Alla punker i livet just nu känns bättre än någonsin tidigare. Kanske är det vanlig saknad efter A som är bortrest varje vecka eller kanske är det bara det faktum att räkosten är slut.

Något säger mig att jag borde vara vaken inatt, lyssna på Melissa Horn och måla. Men "något" vinner inte över mina tunga ögonlock, inte inatt.

Vardagstankar om mat

Sitter på kontoret och osar pizza sedan lunchen och det enda jag ångrar är att jag inte tog med mig den överblivna biten i väskan. Så här en halvtimma efter hade det vart fint med ett litet mellis.
Det är väl mest det jag tänker på just nu och inte alla papper jag borde vända på jobbet...

Motivation is my middle name

Högt upp på mållistan 2010 låg punkten *Börja äta nyttigt och tappa mina trivselkilon.

Så här svarar jag min lunchdejt precis: "Nej, ingen sallad för mig idag. Jag behöver tröstäta. Några fina förslag? Jag går med på ALLT bara det innehåller ofantliga mängder kalorier och dryper av fett. Säger du sushi nu så gråter jag."

Kanske borde jobba på självdisciplinen också.

50 kilo, gift och gravid?

Inatt satt jag uppe och präntade ner en personlig mållista för året 2010. Jag tudelade den och skrev en lista med drömmål och en lista med realistiska mål. Hur den såg ut?
Mina drömmål visade sig vara oändligt många och känns ungefär lika verkliga som spöken.
Listan över mina realistiska mål blev däremot inte så lång. Det blir så uppenbart där och då att tron på mig själv inte är något att skryta med. Jag antar därför att just det blir min största uppgift 2010, att brassa på med självkänslan en aning. Helt klart.

Ohygienisk kärlek

Måndagar är de gråaste dagarna av de alla. Dagen då A lämnar mig för fyra dagars resejobb, alltid lika trist. Ändå sitter jag här och smilar lite lurigt, jag gjorde precis upptäkten att en hårtest fortfarande luktar honom och ställer nu in Operation Dusch tills på torsdag. Känns bra.

Jag? Senil?

Man skulle kunna säga att mina uppdateringar är något glesa. En anledning till det skulle kunna vara det att jag för ett halvår eller så faktiskt glömde att jag hade en blogg.
Men hey! Inga sura miner för det, förhoppningsvis kommer jag ihåg mitt Bloggerkonto en dag eller två längre än sist vilket skulle ge cirka 4 inlägg år 2010. Det måste väl vara godkänt?